Sahlins krasch | Nyheter | Aftonbladet: "Den rödgröna budgetmotionen skulle peka ut en ny väg för Sverige och i otaliga debatter har Mona Sahlin fått berätta om sin och oppositionens politik.
Men Socialdemokraterna störtdyker i opinionen. I Synovates senaste mätning får partiet 32,5 procent, den lägsta siffran sedan 2005. Aftonbladet har pratat med ett 15-tal socialdemokratiska kommunalråd och en lång rad S-profiler. De pekar på fyra orsaker:
Den rödgröna koalitionen
Otydligt ledarskap
Interna konflikter
Greklandskrisen "
Möttes av braskande rubriker på Aftonbladets löpsedel idag - Sahlins krasch - och hittar en torftig artikel på samma tema på webben lite senare. Av ingressens utlovade 15-talet kommunalråd och långa rad av s-profiler blir det några futtiga uttalanden från en hendfull (varav en är Christer Isaksson - kommunalråd/s-profil?)
Endast ett uttalande har någon egentlig substans, nämnligen Peter Akinder, politisk chefredaktör på Östra Småland, som noterat att, apropå det rödgröna samarbetet:
"
– Signalen till väljarna är: ”Vi kommer aldrig mer att vara ett stort parti som kan regera Sverige på egen hand.” Därmed har man reducerat sin egen betydelse."
Själv kommenterade jag bristen på diskussion angående den strategin (alltså organiserat samarbete före val) så här:
Själv är jag socialdemokrat – inte en enda gång har jag mött en diskussion i partiet om strategiska vägval (när det gäller samarbetsparter) inför nästa val. Inte en enda gång har jag tillfrågats vad avser min uppfattning om inkluderande av eller exkluderande av andra partier. Jag lever på 2000-talet – där förväntas såpass viktiga frågor diskuteras helt transparent så att alla kan vara med. alla kan vara delaktiga, alla kan känna att vägval vuxit fram. Från vilket århundrade partiledningen kommer vill jag inte spekulera i:-)
(här hade jag tänkt att referera till Aftonbladets Lena Melins analys - borde ju vara intressant med tanke på den exponering den s.k. kraschen fått - men finner en rätt ointressant artikel)
Nu tror inte jag att sossar (såväl partimedlemmar som sympatisörer/väljare) har några större problem med att partiet samarbetar med andra i regeringsställning. Vi är rätt väl förankrade i en demokratisk tradition av kompromisser och partiet har ju i regeringsställning sökt och fått stöd från både olika håll historiskt. Vad jag har svårt med är den totala brist på transparens som blir följden av organiserat samarbete inför ett val, den brutala inskränkning av människors möjlighet att på valdagen faktiskt göra sin röst hörd som sådant samarbete leder till och den brsit på egen tydlig politik som blir följden av att kompromissrna ingås utan ett faktiskt valresultat att basera dem på.
Sen är det faktiskt så att politiken för storstäderna - oaktat vad Thomas Östros tycker - inte tillräckligt attraherar någon grupp i dessa områden.
Skuggfinansminister Thomas Östros tar däremot kritiken med ro och menar att politiken har anpassats efter stockholmarnas plånböcker:
– Vår politik är väldigt väl utformad för den vanlige stockholmaren som är en kärnväljare för oss.
Ni anklagas för att gå mot vänster, kommentar?
– Vi har verkligen arbetat för att se till att våra förslag är positiva just för stockholmarna.
