Bra av Graf

När jämlikhet inte upplevs som möjlig, rustar vi för ojämlikhet: "Framförallt tror jag det finns ett behov av framtidshopp för gemensamma lösningar som många människor inte upplevt har fungerat de senaste decennierna. Kan socialdemokratin signalera ett sådant framtidshopp i både ord och handling, är det nog välkommet av väldigt många som sett samhällsgemenskapen gå förlorad. När människor inte upplever att jämlikhet är möjligt, rustar de för ojämlikhet, som Håkan själv uttryckte det i sitt tal. Ett sätt att rusta själen, är att intala sig att horder av arbetslösa och sjuka i själva verket är lata simulanter, och att det därför nog är rätt att strypa A-kassa och sjukförsäkring rejält."

Johanna Graf har skrivit en utomordentligt intressant artikel. Jag väljer att citera några väl valda:

Människor har blivit mer välutbildade, säkra på sin egen förmåga och individualistiska. Dock inte i betydelsen egoistiska, där finns en viktig skillnad.

När man tar ifrån människor deras drivkrafter blir de kravmaskiner; då hamnar vi idet som Erlander kallade de växande förväntingarnas missnöje.

Samtidigt upplevdes makten och överheten, som med åren kommit att symboliseras av (S), sitta med sina höga arvoden, inlåsta med sina närmaste politikervänner, och inte begripa hur vanligt folk har det.

Jag tror det är viktigt att vi från och med nu blir väldigt tydliga med vad politiken kan och inte kan göra. Vad man som människa måste klara själv, vad vi tillsammans kan greja i Sverige och vad vi måste bli mycket bättre på att samarbeta med resten av världen om.

Genom att förändra vår uppfattning om vad som är normalt och acceptabelt, skriver han, så förändrar politiken våra tankar såväl som våra omständigheter.

Folk har blivit svikna förr och den lilla strimma av hopp många nu tillåtit sig känna kan snabbt dö ut. Jag tror i motsats till en del bloggare att det inte handlar om någon smekmånad på 100 dagar, utan högst 60. I början på juni kommer SCB:s stora opinionsundersökning. Då kommer bilden att sättas av om det skett någon nystart eller inte. Och folk har som bekant en tendens att följa med strömmar. Upplever många det som om något nytt håller på att ske, blir fler nyfikna och positiva. Och vice versa.

Egentligen har jag bara en, fast den är kanske rätt avgörande, invändning mot Grafs resonemang. Hon utgår från att Juholts tal är någonslags accepterad inriktning. Inget kan ju vara mera felaktigt. Juhoult valdes utan strid (enhälligt tror jag) av en kongress vars ombud valts utan möjlighet för partimedlemmarna att förutse deras inställning vare sig i politiska frågor eller personfrågor. Valberedningen presenterade sitt förslag när kongressledamöterna redan var valda. Endast en kandidat fanns. Ingen politisk deklaration avkrävdes kandidaten före valet, istället förväntades någon form av positionering ske i "installationstalet". En ovärdig process (om vi antar att partiet vill framstå som en demokratisk politisk organisation).

Technorati Tags:
Johanna Graf, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, demokrati, Håkan Juholt

Kunskapspolitik utan kunskap

Ny kunskapspolitik för vänstern i fem punkter: "Sverige behöver en ny kunskapspolitik. En som sträcker sig från förskola till universitet, som också innefattar den dryga hälft av varje årskull som inte går vidare till högskolan. Det brådskar för kristecknen är många. Det går sämre för de svenska eleverna i de internationella kunskapsundersökningarna. Och ungefär en femtedel av varje årskull går ut gymnasiet utan fullständiga betyg. För dem väntar ett besvärligt arbetsliv.

Här har den svenska vänstern närmast abdikerat. Social­demokraterna har inte haft en fungerande kunskapspolitik under det senaste kvartsseklet. Den katastrofala kommunaliseringen av skolan drevs fram av Göran Persson som skolminister, hans efterträdare har inte efterlämnat några avtryck"

Stefan Svalfors, professor, föreslår ett fempunktsprogram för en socialdemokratisk kunskapspolitik. Han ges möjlighet att framföra dessa på Aftonbladets ledarsida. Mycket lite handlar om kunskap.

I punkt nummer ett föreslås ett återförstatligande av skolan. Någon statlig skola har vi emellertid inte haft och det kunde ju kanske man begära att en professor skulle kunnat ta reda på. Vi har haft olika grad av statlig reglering - det som förändrades i början på 90-talet var just detta. Tjänsterna som varit statligt reglerade blev alldeles vanliga kommunala och finansieringen ändrades från att ha varit detaljreglerad och del av den staliga skoladministrationens uppgift till att integreras i den stora säck med pengar som kommunerna får från staten.

I punkt nummer två föreslås att privata företag som driver skolor ska förhindras att ta ut vinst. Givet att vi fortsatt ska tillåta företag att driva skolor är ju detta i bästa fall populistiskt trams. Problemet här är ju att vi inte hittat en form för att ställa vettiga kvalitetskrav (och kanske också borde kräva någon form av ekonomisk garanti i det fall kraven inte nås).

I punkt nummer tre föreslås att yrkesutbildningen ska förstärkas. Mot detta finns ingen anledning att invända.

I punkt nummer fyra kräva återupprättad vuxenutbildning. Inte heller mot detta finn några invändningar att resa.

I punkt nummer fem kräver högskoleprofessorn mera pengar till sin egen verksamhet. Kanske befogat men.....

Sammantaget en soppa som kokad på en spik, i synnerhet som utgångspunkt för en kunskapspolitik. En sådan borde snarare ta sin utgångspunkt i vilken kunskap medborgare i 2000-talets verklighet behöver, i vad vi vet om lärandets förutsättningar 2011 och vilka möjligheter vi vill erbjuda barn och ungdomar.

Technorati Tags:
Göran Persson, Skola, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Stefan Svalfors, Kommunalisering

Vad frihet är vet Pettersson mycket lite om

Bygg på frihet, Juholt!
Inte Persson-nostalgi: "Det handlar om en gnagande oro för att Håkan Juholt ska visa sig vara Göran Persson.
Inte för att de skulle stå för samma slags ledarskap. Men för att man kan ana likheter i deras syn på politiken.
”En dag kommer det ögonblick då solen lyser över fria människor som inte känner någon annan herre än sitt eget förnuft.” Så skrev den franske upplysningsfilosofen de Condorcet, gömd i ett litet rum i Paris medan den revolution han varit med om att starta satte gatorna utanför i brand. En kort tid senare blev han själv avrättad i revolutionens namn.
Göran Persson sa en gång att målet med politiken var att se till att folk hade råd att köpa en vårkappa till frun."

Var inte Karin Pettersson en av Mona Sahlins hejdukar? Får i alla fall en känsla av att det är något annat än värnandet av frihet som ligger till grund för hennes ledare i Aftonbladet. Ta bara en sådan enkel sak som jämlikhet. Den innebär förstås att alla har lika värde t.ex. när det gäller betalning för utfört arbete. I Petterssons värld blir detta en identitetspolitisk fråga (kön) trots att det är fullständigt självklart att alla ska ha en lön som motsvarar utfört arbete oberoende av individuella egenskaper.

Visst finns det frihetsprojekt att formulera men det är ett generellt sådant vi behöver - långt från Petterssons förvrängda bild av vad frihet är.

"och tredelad föräldraförsäkring borde vara självklarheter för en modern socialdemokrati."

Frihet är att man själv får bestämma just sådant som om hur föräldraledigheten ska disponeras. Kanske borde Pettersson ha tittat på kvällens Molin-föreställning om en bondes kamp för sin mjölkpall - en symbol för den enskildes (kollektiva) kamp mot överheten för frihent.

Sen har hon förstås rätt när det gäller integritetsfrågorna.

Technorati Tags:
Aftonbladet, Karin Pettersson, Mona Sahlin, Socialdemokratiska Arbetarepartiet

Södertälje, företagsklimat och upphandlingar

Fler företag i Södertälje: "Inom Södertälje kommun har vi tagit till oss av företagarnas synpunkter att förbättra attityd, service och information. Till våren tar vi därför ett viktigt steg och startar- ”Södertälje Direkt”, en kundtjänst som ska vara en väg in för företagen och som kommer underlättar företagarens och kommunens hantering av företagsärenden. Målsättning är att 60 % av kontakterna med näringslivet ska gå direkt till Södertälje Direkt. Vid mer avancerade ärende kan ”Södertälje Direkt” omedelbart koppla frågan vidare till en handläggare.

Jag är övertygad om att satsningar på entreprenörskap och företagande av stor vikt för Södertälje och för fler arbetstillfällen. Att det finns ett stort intresse för dessa frågor visar också att 1000 personer deltog på Södertäljes Business Days, som vi arrangerade tillsammans med Amerikanska ambassaden.

Tillsammans med företagare i Södertälje arbetar vi också med att ta fram en gemensam varumärkesplattsform för Södertälje som besöks- och turistkommun.

Det är tillsammans vi skapar tillväxt, växande företag och fler jobb"

Försökte kommentera Anders Lagos inlägg men fortfarande efter en hel dag (nästan ett dygn) har kommentaren inte publicerats. Här kommer den:

Alldeles utmärkt att förbättra “attityd, service och information”, ännu bättre vore att också t.ex. faktiskt ge lokala företag möjlighet att konkurrera om kommunala upphandlingar. När vi (Kantro) försökte delta i en upphandling visade sig att den var riggad för att omöjliggöra för oss att konkurrera genom att ställa krav som bara kunde uppfyllas av återförsäljare med särskild ställning hos Apple som skolåterförsäljare. Nu tror jag dessutom att avtalet utnyttjas för att t.ex. erbjuda politiker Apple-datorer vilket ju är en helt annan affär men det förvånar inte då kommunen redan under 2010 gjorde flera inköp i strid med gällande regler, alla med företag som inte är lokalt etablerade.

Slutsats: Kommunen vill inte ha en lokal Apple-handlare och motarbetar aktivt den befintliga.

Ska man fortsätta på temat kritik mot Södertälje kommuns bristfälliga politik när det gäller företagande så är väl parkeringseländet ett bra exempel. Det verkar ju som om kommunens tjänstemän och ansvariga politiker inte ens fattar hur dagens brist på enkel, billig, centrumnära parkeringsmöjligheter dödar alla försök att bedriva handel i området.

En annan fråga som inte bara bestäms av kommunen/kommunala bolag som har direkt negativ effekt på företagandet är de orealistiskt höga hyrorna i centrum. Till den uppdrivna nivån bidrar förstår Telge Fastigheter - Södertälje ligger lite i utkanten av Stor-Stockholmsområdet och måste ha någon konkurrensfördel gentemot andra näraliggande handelsområden. Fri parkering och låga hyror torde vara de enda möjliga. Utgångspunkten för denna min åsikt är två och ett halvt års arbete med att ge Södertälje-borna tillgång till en Apple-återförsäljare - Kantro Store på Saltsjötorget.

Technorati Tags:
Anders Lago, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Södertälje, Telge Inköp

Solidaritet - basen

Är du överviktig och/eller rökare? Då skiter vi i dig!: "Jag fick en flashback när jag genom en annan parti- och bloggvän, Peter Karlberg på http://peterkarlberg.blogspot.com/2011/03/ibland-maste-man-ta-heder-och-ara-av.html, hittade till Johans inlägg. "

Precis så är det - man undrar var det kommer ifrån, var man läst det förr - lika unket då som nu. Tillfredställande är det dock att kamrater som Eva Hillén Ahlström och Sebastian Stenholm verkligen både ser och hör. Stenholm skriver

"Vi vet av historien och av vad som gör ett samhälle framgångsrikt att det krävs solidaritet med de som för stunden har det sämre än vad man själv har det. Vi vet att jämlika samhällen är framgångsrika för både samhället självt men också för individen."

Solidaritet är förmodligen det av de (i någon mening) förtrycktas vapen som är mäktigast. Vi ser det i vardagen även i vårt land men det blir extra tydligt i mer upproriska kontexter. Men, och det är ett helt avgörande men, solidaritet existerar människor emellan, är något som praktiseras främst genom egenorganisering. När den institutionaliseras kvävs den av administrativa rutiner, stelbenta regelverk och reduceras till en finansiell (läs skattepolitisk) angelägenhet.

Jag ser ett samband - ökad boendesegregation, ökad segregation i skolan, segregerad tillgång till andra välfärdstjänster. Vem tjänar på det?

Technorati Tags:
Johan Westerholm, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Sebastian Stenholm, Eva Hillén Ahlström

Kleins radarpar

Helle Kleins blogg: "Det känns riktigt roligt med radarparet Juholt-Jämtin"

Vi har haft en sanslöst "märklig" process av partiledningsfrågan. När valberedningen under Berit Andnors ledning sent omsider presenterar ett förslag kunde man ju vänta sig en lite avvaktande hållning från de flesta. Icke så - Helle Klein, som väl talar efter gudomlig konsultation, ser redan ett radarpar - suck!

Technorati Tags:
Aftonbladet, Carin Jämtin, Håkan Juholt, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Helle Klein

Ibland måste man ta heder och ära av kamrater

http://mitt-i-steget.blogspot.com/2011/03/socialdemokraterna-var-vi-skiljer-oss.html: "Vi måste inledningsvis definiera vad det offentligt finansierade erbjudandet omfattar, till vilket pris och med vilken kvalitet. Vi måste – i likhet med Kalmar Län – sätta upp kriterier för den enskildes nyttjade av det solidariskt finansierade. I Kalmar län genomförs inte några planerade operationer på personer som röker – du måste sluta röka först eftersom rehabiliteringskostnaderna är högre för rökare än icke-rökare. Detta sistnämnda tycker jag är centralt, vi har alla ett individuellt ansvar för att inte ”överutnyttja” denna välfärd. Jag kan svårligen motivera att jag skall tillåtas röka, äta fel och inte träna men samtidigt kräva att jag ska ha samma resurser som en som verkligen försöker sitt bästa för att på egen hand få en bättre hälsa."

Jag brukar indela politiska ställningstaganden i en höger - vänsterskala baserat på huruvida de ansluter till en traditionell konservativ tradition av att använda staten till att bestämma över människors (underklassens) liv (=höger) eller till en radikal frihetlig (uppfattad som mer liberal av många) tradition av att öka människornas frihet att själva forma sina liv (=vänster). Idag hittade jag bland mina partikamrater, som framgår ovan, ett extremt exempel på det förstnämnda. Här är det inte bara frågan om att sådär i socialstyrelseanda rekommendera 68 braödskivor om dagen utan här ska man fråntas rätt till (planerad) sjukvård om man inte följer av överheten proklamerad livsstil - fascism brukar jag benämna den ideologi som kan tänkas frammana den typen av förslag. Än värre blir det av att man av Westerholms rubricering får intrycket att detta är exempel på vad som skiljer oss från borgarna. Oroad blir jag också av att Westerholm hävdar att detta redan är verklighet i Kalmar län (landsting antar jag).

Men vad annat är att vänta efter att ha läst följande på Westerholms blogg

"100 dagar från kröningen som partiledare anser jag att han och Carin Jämtin skall redovisa vilka vägval de vill göra för politiken och för organisationen så att vi sedan kan ta ställning vid en extrakongress i höst."

Att vi borde ha en ovillkorlig rätt att veta det innan de väljs verkar nu inte föresväva Westerholm.

Å andra sidan, vi kan ha förtröstan, Westerholm deklarerar

"Jag personligen kommer inte acceptera ett nytt ”Primegate” från någon – jag kommer dock vara beredd att lyssna på alla som har något att säga. Allt från Timbro och Svenskt Näringsliv på ena sidan till Syndikalisterna och Fältbiologerna på den andra extremen. Jag kommer redovisa alla dessa samtal och möten öppet till skillnad på hur andra valt att agera."

Skönt med sådana kamrater (eller är det lite pompöst uttryckt?).

Technorati Tags:
Johan Westerholm, Socialdemokratiska Arbetarepartiet

Vad har hänt sedan 2007

Peter Karlberg : Välj en NY ledare: "Dessutom tycker jag att just Mona Sahlin representerar den politiska korrekthetens populism som gjort att de grundläggande “eviga” socialdemokratiska värdena hamnar i bakgrunden (människor känner inte igen sig). För att exemplifiera: Viktigare att synas på Pride än att se till att Kommunals lågavlönade kvinnor får en rejäl uppgradering av sina löner. Det förra kostar lite tid, det senare politiskt mod (och pengar)."

Jag hade synpunkter på det senaste partiledarvalet - de handlade om i huvudsak två frågor. Den ena rör själva valet: Det är helt orimligt att val i ett parti sker genom att en liten krets valberedare ger (även om det sker efter konsultationer av en något större liten krets) kongressen ett val, nämligen att enhälligt välja den enda kandidaten. Den andra rörde den person som föreslagits, förresten inte bara den personen utan kanske mera den krets ur vilket man fick fram den enda kandidaten.

I mångt och mycket upprepar sig nu historien. Valberedningen föreslår ett namn, några andra kandidater gives icke (fast jag ställer upp om någon nominerar mig), ett icke-val således. Förslaget presenteras dessutom efter att alla kongressombud redan valts. Visst måste någon i partiets nuvarande ledning finna detta absurt och göra något åt det omedelbart!

Frågan är om inte historien upprepar sig också beträffande själva kandidaten (Håkan Juholt om någon missat det). Inför 2007 drev jag linjen att de som stått bakom den förda politiska linjen som väljarna i lite för stor utsträckning förkastat inte borde övervägas som kandidater. Partiet valde en annan väg. Frågan blir då om man kan hävda att den nu lanserade kandidaten kan anses sakna ansvar för den politik som avvisats av en majoritet av väljarkåren flera val i rad. Johult är riksdagsman sedan 1994, han är nu ordförande i försvarsutskottet (en rätt tung riksdagsman alltså), han har varit ordförande i försvarsberedningen, han är ordförande i ett partidistrikt och inte minst han har varit partisekreterare. Har lite svårt att se honom som ett från förloraretablissemanget fristående kort.

När jag nu ändå letar fem fel: Lena Mellin upplyser om att Juholt är lätt skeptisk till nätet. Läser man på hans hemsida så presenterar han sig bland annat så här "Just nu lägger jag mycket tid och kraft på att förbättra och stärka socialdemokraterna. Jag är biträdande partisekreterare, med särskilt ansvar för partiets stora organisation och det är verkligen en spännande uppgift." Så aktuell var den, så viktig är dagens kommunikationsteknik för den föreslagna partiledarkandidaten.

Technorati Tags:
Lena Mellin, Partiledare, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Håkan Juholt

Vinna val eller vinna en rörelse - det är frågan

Syftet med politiskt arbete är inte att vinna väljare: "I alla fall inte med vänsterpolitiskt arbete. Syftet med politiskt arbete på vänsterkanten ska vara och måste vara att medvetandegöra människor och att ge människor verktyg och möjligheter att analysera och förändra sin egen verklighet. Vänsterns arbete ska syfta till att få människor att ta vardagen i sina egna händer så som folket i arabvärlden gjort. Syftet ska inte vara att få människor att rösta på vänstern. Människor ska vara subjekt, inte objekt som genom valpropaganda och lämpliga handlingar ska fås att rösta vart fjärde år."

Numera är det inte så ofta jag får tillfälle/anledning att citera Anders Svensson. I det citerade stycket har han emellertid fullständigt rätt!

Det har också Katrine Kielos när hon konstaterar att

"Ett politiskt projekt som inte förnyar sig efter ett katastrofval som detta kommer oundvikligen att irra iväg i sina egna besvärjelser – en paranoid skugga av sitt forna jag."

Jan Andersson är däremot helt ute och cyklar

En sak slås jag av. Ingen tycks tala om att vi ska välja en partiledare och en partiledning som har förutsättningar att vinna framtida val.

Inte bara för att han inte tycks uppmärksamma att just att vinna val tycks vara nästan det ända som intresserar utan också för att just det är det nästan minst intressanta i frågan.

Lika borta är Johanna Graf

Jag håller med Jan Andersson, jag trodde faktiskt också att valet av partiledning handlade om möjligheten att vinna val, inte om att lösa interna problem.

Lite senare i samma inlägg tycks hon dock ha fattat

Jag brukar inte hålla med Göran Greider i mycket, men när han i City skriver att (S) snarare borde leta efter en ny rörelse än en ny Olof Palme har han helt rätt. Dagens rörelse släpper bara fram strömlinjeformade ledare som stöter sig med så få som möjligt.

Andra startar så här kort före kongressen och partiledarvalet diskussion om något helt annat, nämligen partiets förmåga att fostra kvinnliga ledare, vilket vi hittar t.ex. hos Lena Sommerstad och Eric Sundström. Jag som trodde vi hade ett generellt problem (vilket Sundström dock ser) - men tydljigen gäller det huvudsakligen kvinnliga.

Vår käre partisekreterare Ibrahim Baylan vet dock att vi kommer att få en manlig partiledare trots att inga kandidater presenterats och kongressen inte är genomförd. I sitt brev till oss medlemmar låter han meddela att

För det första, och kanske den viktigaste utgångspunkten för partiet, är att jag vill medverka till att vi får en jämställd partiledning. Vi ska i partiets ledning ha en kvinna och en man. För ett feministiskt parti är det en självklarhet.

Fullständigt hjärnsläpp enligt min mening. Vi behöver en bra partiledning alldeles oavsett kön. Vad man har mellan benen avgör inte förmågan att leda partiet. Fantastiskt dock att Baylan faktiskt redan nu vet att det för "balansens" skull behövs en partisekreterare av annat kön än hans eget.

Baylans referens till vad som krävs av ett feministiskt parti (jag som trodde vi var ett socialistiskt) får mig att tänka på Helene Bergmans

T o m Göran Persson kallade sig för feminist, en blasfemi eller med ett annat ord - hädelse. Inte för att han är man utan för att han representerade makten.

Funderar också på om Erik Laakso har rätt

Det här är ett uppenbart problem som uppstår då man, medvetet eller omedvetet, sätter sig i en beroendeposition och gör sig själv till ett verktyg för någon annan. Att sedan inte kunna inse att man faktiskt varit ett verktyg som någon annan spelat på för sina egna syften svider än mer.

Visst är det så att man nu kan se en närmast förbluffande kritisk ansats från många bloggande kollegor som tidigare (under valrörelsen främst) framstod som megafoner. Frågan är om denna förändring verkligen ska tillskrivas frustration över begränsat inflytande som Laakso gör gällande eller om man snarare borde betrakta det som ett sent om än välkommet uppvaknande.

Technorati Tags:
Eric Sundström, Erik Laakso, Ibrahim Baylan, Johanna Graf, Katrine Kielos, Lena Sommestad, Anders Svensson, Jan Andersson, Helene Bergman

Var finns rebellerna i partiet

Ny partiledare måste vilja öppenhet: "Vi manifesterar just nu allt det som vi inte ska vara. Kandidater som vill låta traditionen av slutenhet leva vidare borde diskvalificera sig själva."

Ibland lyckas även Rebella hitta absolut rätt. Och jag skulle nog inte säga "borde diskvalificera sig" utan rakt ut deklarera att de har gjort så (alldeles oavsett om någan av dessa sedan blir vald). Därutöver så är faktiskt alla som deltagit i det senaste årtiondets utveckling av partiets politik men inte aktivt och publikt höjt sina röster, haft egna idéer, uttalat kritik diskvalificerade (fast det verkar ju inte ens valberedningen fattat - glömde Andnor är kanske en av dem).

När man följer människors kamp i andra delar av världen för frihet och demokrati undrar man var f-n rebellerna i partiet finns.

Funderar på om man inte helt enkelt borde ordna en egen medlemsomröstning när det gäller partiledarskapet.

PS En ny partiledare ska inte vinna val utan vinner ett parti DS

Technorati Tags:
Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Rebella, Valberedning, Berit Andnor

Förlorar alltmer tilltro till processen

Omstart efter S-kris kräver mer: "I rapporten finns alltså en del tänkvärt, en del som oroar, få spetsiga politiska förslag, men en organisatorisk att göra-lista. Återstår en ny partiledare och en partiledning som kan, vill och inte minst orkar ta kommandot och verkligen göra något åt saken.

"

Det är väl ett parti som inte så mycket funderar på personliga egenskaper och organisatoriska frågor utan istället med kraft ägnar sig åt att formulera politik som funkar, som faktiskt kan göra vårt samhälle givet dagens förutsättningar till ett bättre samhälle som behövs.

Nu väljer alltså arbetarekommunerna sina representanter till kongressen utan att ha en aning om vilken hållning dessa representanter har i förhållande till denna rapport, i förhållande till ännu ej kända förslag till partiledare/ledning. Patetiskt. Vad kan vi hoppas på blir resultatet av denna process?

Technorati Tags:
Kriskommission, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Eric Sundström

Röstar inte i kongressvalet

ner kommer man alltid: Ett skammens dokument. Ut med Baylan nu!: "
Vad ska jag skriva. Jag är så förbannad att jag varken vet ut eller in.

Efter många månaders arbete så släpper då socialdemokraternas kriskommission sin rapport. Och vad får vi. ”Omstart för socialdemokratin.” Som om vi har fått någon sorts tjuvstopp vid ett rödljus. Dokumentet liknar mest något där var och en av de i kommissionen ingående fått lov att behålla en av sina käpphästar. Tacka tusan för att det blir ett steg tillbaka, på stället marsch."

Metaforer är livsfarliga. Omstart är en sådan. Anders Nilsson har sannolikt rätt - själv har jag ännu inte hunnit ta del av kriskomissionens rapport - är upptagen med jobb, familjeangelägenheter, Kantro, bygdegård och inte minst samfälligheten.

Anders Lago har däremot läst samma rapport som Anders Nilsson men har ingen kritik att rikta mot den, inga egna tankar, saknar inget och kommenterar:

–Jag tycker att det är en bra rapport, den pekar klart ut vilka politiska områden vi ska satsa på, och jag håller med om det mesta de skriver. De pekar ut rätt riktning efter en bedrövlig valrörelse, och pekar ut jobbpolitiken som ett viktigt område som vi behöver utveckla.

I morgon är sista dagen att rösta fram representanter till kongressen. Jag kommer att avstå - skälet är att ingen från arbetarekommunen och ingen av kandidaterna bemödat sig om att kommentera mitt blogginlägg från häromdagen.

Technorati Tags:
Anders Lago, Anders Nilsson, Kriskommission, Socialdemokratiska Arbetarepartiet

Missade Persson

Det krävs någon som är stryktålig: "Att det gick dåligt i höstens val förklarar Göran Persson med att det rödgröna samarbetet "försökte kopiera den borgerliga alliansen"."

Missade Agenda tidigare ikväll (sherlock lockade mera) men ser att den gode herr Persson tycks ha klart för sig just det jag hävdat hela tiden - det rödgröna samarbetet var ett strategiskt misstag. Nu hade det inte hjälpt - partiet saknar styrsel, klarar inte riktigt av att få igång den diskussion som behövs utan harvar runt i person- och egenskapsträsket.

PS I morgon kanske man kan se inslaget i SVT Play - fantastiskt att det inte går direkt DS

Technorati Tags:
Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Göran Persson, Partiledare

Vilka kongressledamöter ska man välja?

In Your Face: Det kom ett mail...: "I detta mail så läste jag följade rader: "Nu har jag fått en valsedel i min hand där jag finner ditt namn. Jag vill naturligtvis rösta på mina kamrater ifrån Norrtälje men jag skulle vilja veta vad du står i den stora frågan om vilken partiordförande vi skall ha. Min inställning är att det är för lite av idiologi i den politiska debatten. Jag har också lyssnat så mycket som möjligt på de kandidater och vad de står för och jag kan kostatera att det funnits ett antal partiledarkandidater.""

Funderar själv en del över detta - alltså vad kandidaterna till kongressen står för. Tillhör valkrets 5 (Södertälje och Botkyrka). Från arbetarekommunen i Södertälje har jag fått valsedel bestående av 9 namn, 5 från Södertälje och 4 från Botkyrka. De fem från Södertälje presenteras men ingen information ges om de från Botkyrka. Därutöver uppmanas man av arbetarekommunens styrelse att rösta på fyra namngivna kandidater från Södertälje utan annat motiv än att de är från Södertälje och röstmaximering krävs för att få dessa valda.

Presentationen av de 5 kandidaterna lämnar för övrigt mycket i övrigt att önska. Ingen kandidat är över 44 år, två är under 25.

Boel Godner ger ingen som helst information om vad hon har för syn på partiledarfrågan och inte ett ord om politiken. Dock får vi veta att hon alltid

"känt lite extra för mänskliga rättigheter".

Gabriel Blomberg ser det som sin plikt att någon gång i livet aktivera sig politiskt. Han tycker att vi måste

"börja presentera reformer för hur samhället ska förbättras"

men avslöjar inget om hur de skulle se ut. Ingenting om partiledarfrågan.

Anna Bohman brinner för barn- och ungdomsfrågor men vi får t.ex. inte veta hur hon tänkt sig att vi skall få bukt med barnfattigdomen som ju är aktuellt just nu. Hon vill

"arbeta hårt för att vårt parti ska växa"

men uttalar inget om hur.

Alexander Lindholm är övertygad om att partiet behöver väcka reformlusten hos folket och tycker att vi

"behöver tydliggöra våra tankar om en djupare demokrati".

Ingenting om partiledarfrågan.

Nina Unesi (som är den kandidat arbetarekommunens styrelse inte tycker vi ska rösta på) brinner för att göra något åt barnfattigdomen, dock utan att förklara hur. Hon uttalar sig angående partiledarfrågan och förklarar att hon vill få

"chansen att ta del av denna historiska stund som ombud".

Någon uppfattning i frågan verkar hon dock inte ha.

Om de övriga 4 kandidaterna (från Botkyrka) får man ingenting veta - är ju helt patetiskt - annat än deras namn. Varken till dessa eller till kandidaterna från Södertälje får man med någon kontaktinformation. Antagligen utgår arbetarekommunens styrelse från att vi alla partimedlemmar har kontaktinfo till kandidaterna eftersom de ju uppenbarligen utgår från att alla måste ta kontakt för att överhuvudtaget få någon vettig info var de står politiskt och i partiledarfrågan. För det kan väl inte vara så att de förväntar sig att vi ska skicka röstboskap till kongressen?

Uppdatering: Några andra har också skrivit på samma tema - Peter Högberg, Johan Westerholm, Sandro Wennberg, Aurora Gullberg m.fl.

Technorati Tags:
Kristian Krassman, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Södertälje, Arbetarekommun, Boel Godner, Gabriel Blomberg, Anna Bohman, Alexander Lindholm, Nina Unesi, Botkyrka

Tänkvärt av Laakso

Att förtjäna medborgarnas förtroende: "Vem vågar säga att det viktigaste nu inte är att i första hand vinna val även om vi ska göra det också, nej det viktigaste är att vi tänker, fördjupar oss, söker sanningar och försöker återfinna vår kurs i den tid vi lever i. Jag tror att det arbetet har möjligheter att leda fram till att människor tror på oss, ger oss förtroende och vill se oss leda landet för medborgarnas skull."

Ibland glimrar han till, tänker jag när jag läser Laakso om att förtjäna förtroende. Själv tillhör jag ju clownernas skara men tillåter mig ändå att instämma dels i Laaksos retoriska fråga, dels att faktiskt hävda att det är helt nödvändigt - alltså att genomföra arbetet. Det har inte gjorts i partiet varken lokalt eller nationellt. Framgick t.ex. med all önskvärd tydlighet när jag bevistade min egen arbetarekommuns nomineringsmöte någon månad innan jul - där stönade folk när jag försökte argumentera för en utbildningspolitik som åtminstone försöker hantera segregatinsproblematiken.

Kommer då den nödvändiga diskussionen till stånd? Peter Andersson frågar:

Punkten heter "NYSTART" Politiska diskussioner och beslut". Min känsla och, vågar jag säga, vetskap, är att partiets medlemmar verkligen vill att detta tas på allvar. Men märks det på nyhetsrapporteringen? Märks det i form av en livaktig debatt i partiet? På vilket sätt blir kongresspunkten denna viktiga "Nystart! Vem kommer att styra innehållet i punkten NYSTART?

Själv är jag ganska pessimistisk, kanske beroende på att tiden, som heltidsanställd, företagare och med en sjuklig far, inte räcker till. Inte bara media utan också ledande partikamrater verkar mer intresserade av att diskutera personfrågor och med dessa tillhörande intrigerande istället för att ta den mycket stora diskussionen om hur den socialdemokratiska ideologin ska förverkligas i ett samhälle långt från den det som formade densamma.

Technorati Tags:
Erik Laakso, Peter Andersson, Socialdemokratiska Arbetarepartiet

Var fanns de fattiga i Sahlins tal

Socialbidraget låser in fattiga: "Det blir närmast klyschigt i sammanhanget att peka på de 46,7 procent av barn till invandrade föräldrar som lever i det Statistiska centralbyrån kallar fattigdom. Bland barn till ensamstående är det kring 30 procent.

Man kan mäta fattigdom på olika sätt. Måttet SCB använder i siffrorna ovan är inkomster på mindre än 60 procent av medianinkomsten. I Sverige blir det en bruttoinkomst på drygt 11000 kronor i månaden. Om man mäter så har fattigdomen i Sverige nästan fördubblats sedan början av 90-talet.
Man kan också mäta absolut fattigdom och utgå från inkomster under socialbidragsnormen. Mätt på det sättet har fattigdomen däremot minskat lite. De allra fattigaste, räknat i absoluta tal, har dock de senaste åren fått det ännu sämre, samtidigt som nästan alla andra fått det bättre."

Funderar över Isobel Hadley-Kamptz beskrivning i ljuset av Mona Sahlins tal igår. I det säger Sahlin att

Sverige är ett av de länder som har den högsta sociala rörligheten i världen.
Här är de ekonomiska skillnaderna jämförelsevis små. Här omfattar välfärden alla – vilket gör den effektiv. Det är smart.

Hon säger också

Låt oss vara oerhört tydliga på en punkt: Det ska alltid löna sig att arbeta!

Sahlin pratar också om hur a-kassan bör vara utformad (ren omställning, högre ersättning, kortare tid vad jag förstår) och problematiserar det faktum att partiet är stort just bland bidragstagare men minskat bland de som har arbete.

Sahlins bild är alltså att vi lever i ett land med små ekonomiska skillnader - är det sant undrar man mot bakgrund av de siffror Hadley-Kamptz redovisar. Sahlin pratar inte mycket (inte alls) om de fattiga människor Hadley Kamptz beskriver. Hon pratar faktiskt mycket lite (inte alls) om den socio-ekonomiska segregation vi har och de politiska konsekvenserna av detta. Eftersom detta är det som karaktäriserar högerns s.k. arbetslinje undrar man om inte Lena Melins karaktäristik ändå är rätt träffande. Det tycker emellertid inte Peter Johansson.

Technorati Tags:
Isobel Hadley-Kamptz, Mona Sahlin, Röda Berget, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Peter Johansson

Vems förtroende förvaltar förtroenderådet

Socialdemokraterna förändras inte frivilligt: "Direktiven till valberedningen är en indikator på vilja, inriktning och mål. Härav blev intet kan man gott och väl säga. Några röster höjdes med insikt om behoven men de var för få och de fick rejält med mothugg av partisekreterare Baylan."

Ägnar en del av min tid åt Kantro Store, så också idag, så jag kunde bara lite sporadiskt lyssna/se på dagens förtroenderåd. Försökte också följa tweeten och fejjan men även det blev rätt osammanhängande. Försöker nu rekapitulera dagen via andras skriverier som t.ex. Erik Laaksos från vilket citatet ovan är hämtat. Tror Alexandra Einerstam också var där och hon skriver:

Efter att partisekreterare Ibrahim Baylan yrkat avslag på Odhners och Petersens förslag, så ställde sig stora delar av förtroenderådet sig bakom Baylans yrkande. Den logga (som ni ser ovan), har projicerats på en vit duk under förtroenderådet tillsammans med foldern som ligger på ombudens bord, får nu ett löjets skimmer över sig, i och med att förtroenderådet inte vill öppna upp partiet.

Einerstam har dock missat att också jag sedan en tid kandiderar till partiledarposten, men så hade ju även Aftonbladet gjort. De tror att det bara finns två kandidater fast jag haft en FB-grupp till stöd sedan före den 15:e november.

Metaforer är svårt, Karin Petterssons, får jag inte riktigt ihop. Slutsatsen verkar dock korrekt:

För att överleva måste nu Socialdemokraterna leta sig ut ur djungeln, och sluta ta gårdagens strider. Både med varandra och med regeringen. Det är dags att släppa den politik som man förlorat två val på – väljarna kommer inte att tacka ja till den nästa gång heller.

Så läser jag Mona Sahlins tal (obs Mona Sahlins - inte Monas, inte refererar jag till Tage, Olof, Ingvar eller Göran heller även om jag faktiskt varit personligen bekant/träffat flera av dem) och fastnar för en del av detsamma

Vad kan vi lära av våra nätrötter? På nätet leder de socialdemokratiska bloggarna. Här finns levande, frisk och öppen diskussion. Här hämtar jag ofta inspiration när det är dags för tal och utspel, och det hoppas jag att ni gör också. Vi ska ta vara på våra tänkare och skrivare när vi utvecklar vårt parti och vår rörelse.

Jag har funderat mycket på jämställdheten och på maktens alla manliga attribut. Vi har beslutat att vara ett feministiskt parti, men det räcker ju inte att besluta – är vi där, är vi feminister?

Jag har funderat över vår partikultur. De senaste veckorna har inte varit någon vacker uppvisning. Det kan inte vara så att diskussionerna på våra interna möten är i någon journalists inkorg innan mötesdeltagarna lämnat rummet. Vi måste skapa större tillit i vårt parti om vi ska kunna vara så ärliga och så modiga som vi behöver vara.

Om man å ena sidan hävdar att nätrötterna representerar en frisk och öppen diskussion och sedan stör sig på att diskussioner från partiapparaten förs ut i offentligheten tror jag att man missat den kanske väsentligaste förändringen som 2000-talet fört med sig - fullständig transparens. Den förändringen (och vi gillar ju sånt sa Sahlin i samma tal) innebär att vi inte längre för diskussioner enbart i slutna rum, att det vi diskuterar kamrater emellan också diskuteras öppet just på nätrötternas bloggar, på fejjan eller via traditionella medier.

Reflektera också över en tweet från Katrine Kielos

har nu läst Sahlins tal. väldigt tillbakablickande, var det inte? utkämpa 2006 års valrörelse igen. typ. dessutom som om ek.kris aldrig hänt

För mig känns det inte som om Sahlins tal var ett avstamp för den diskussion/debatt som måste föras brett i partiet. Det oroar mig mycket att förtroenderådet inte tycks ha fattat ett enda beslut som för oss framåt varken organisatoriskt eller politiskt. Tror dessutom att Sahlin hade helt fel när hon säger

Ge min efterträdare ett tydligt mandat. Låt henne eller honom leda och lita på de vägval han eller hon gör.

Partiledaren ska förstås leda partiet, leda diskussionerna men f-n inte göra vägvalen själv - allt sådant ska diskuteras öppet och vara väl förankrat i rörelsens alla delar.

Kristian Krassman tycker att

Det är ett misslyckande och jag tycker att valet av denna genombleka valberedning skickar signaler som är mycket mycket beklagliga.

Han efterlyser både medlemmar i valberedningen med utländsk bakgrund och medverkan från partiets systerorganisationer i arbetet. Jag tycker väl att det i och för sig är anmärkningsvärt men knappast det största problemet. Det är nämligen enligt min uppfattning att den utses utan att veta i vilken riktning partiets politik ska utvecklas, dess medlemmar inte utsetts på meriter när det gäller detta och ett antal (flertal) snarast representerar det gamla som vi bör lägga bakom oss. Ingen har såvitt jag vet deklarerat att de kommer att föra ut sina överväganden så att dessa kan diskuteras bland medlemmar och vänner.

Observerar förresten att Sahlin inte använder begreppet frihet, jämlikhet och solidaritet som sammanfattande vår ideologiska utgångspunkt. Så väl hade hon inte läst på hos nätrötterna.

Technorati Tags:
Aftonbladet, Erik Laakso, Frihet, Katrine Kielos, Mona Sahlin, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Kristian Krassman, Ibrahim Baylan, Karin Pettersson

Hur vi går till val (3)

Är Mona Sahlin den enda som fattat att vi förlorat valet?
: "Jag är en av de 120 sossar som sitter i partiets förtroenderåd och ska åka till riksdagshuset på lördag för att välja denna valberedning. Ingen diskussion har föregått mötet, först igår fick jag ut listan på de personer som partisekreteraren föreslår ska ingå i valberedningen. I praktiken är möjligheten att på sittande möte få till en annan valberedning obefintlig."

(Hittat via knuff.)

Precis så där kände jag mig på det möte jag refererade igår, fast då var det medlemsmöte och det färdiga förslaget framtaget av styrelsen. Dessutom kan tilläggas att det inte var många där som verkade ha fattat att vi förlorat valet (vi hade ju lokalt ökat med 2% från det urusla resultat vi fick 2006 och då kör vi förstås på) och återfått makten i kommunen egentligen bara tack vare en utomordentligt usel opposition. Att vi är utslagna på såväl riks- som landstingsnivå verkade ha gått mina kamrater förbi. Någon anledning att diskutera en utvecklad politik och därmed förändrat ledarskap i nämnder behövs inte, tycks vara den förhärskande inställningen.

Jag menar att vi nog går mot ännu ett katastrofval. Risken är stor att vi inte kommer att kunna genomföra en process inför den extra kongressen nästa år som leder framåt - istället kommer vi att återupprepa misstag vi gjort tidigare - låta en geografiskt representativ valberedning utifrån icke-politiska kriterier vaska fram en enda kandidat som sedan "väljs" enhälligt på en kongress bestående av partiets främsta ja-sägare. Stig Malm har i alla fall en idé om hur vi skulle kunna undvika detta. Niklas Nordström konstaterar:

För Socialdemokraterna är läget kritiskt. Tar företrädarna, som har uppdrag att leda partiet ur den värsta krisen sedan 1914, sitt ansvar? Jag menar då inte bara den nationella partiledningen, utan också de personer som ska resa till Socialdemokraternas förtroenderåd 4 december.

Så min frågor blir

har du medlem blivit inbjuden till diskussioner i din förening, din arbetarekommun om hur valet av ny partiledare ska gå till, vilka förväntningar du har på ett nytt ledarskap, vilken väg partiet bör gå?

har ni lokalt i din förening eller arbetarekommun påbörjat en diskussion av hur våra grundläggande värderingar - vår ideologi - egentligen skall komma till uttryck i vår tid, vad de innebär för politiken vi för?

har ni lokalt i din förening eller arbetarekommun faktiskt ställt er frågan vad det betyder för partiet att vi numera bara lockar runt 30% av landets röstberättigade att stödja vår politik?

Technorati Tags:
Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Johanna Graf, Stig Malm, Niklas Nordström

S - back to the (net)roots

Jesper Nilsson: ”Öppna Kriskommissionen har inte förstått vad de kommit fram till”: "Öppna Kriskommissionen har gjort ett väldigt viktigt arbete i sin textanalys av S-märkta bloggar, debattartiklar och interna dokument. De har noggrant lyckats ringa in ett av Socialdemokratins stora problem. Det enda som förvånar mig är nu att de själva inte verkar ha förstått vikten av vad de kommit fram till."

Jesper Nilsson har skrivit en brutalt bra kritik av den Öppna Kriskommissionens rapport Om Idéutveckling. Egentligen vill jag förstås citera den i sin helhet men det behövs ju inte eftersom den finns tillgänglig på Dagens Arena (lånk ovan).

Väljer dock ut ett centralt avsnitt:

På Dagens Arena konstaterar Öppna Kriskommissionen att Socialdemokraternas ideologi bygger på ”frihet, jämlikhet och solidaritet”, men utan att lägga något intresse vid vikten av dessa tre ords gemensamma och inre ordnings betydelse. I stället konstaterar man att Socialdemokratin måste byta ut dessa ord till ”solidaritet, rättvisa, jämlikhet och hållbarhet”. Men ”frihet, jämlikhet och solidaritet” är inte bara tre fina ord som någon radat upp bredvid varandra. De är värdefulla just i sitt gemensamma sammanhang.

Tror faktiskt att just oförmågan att se frihet, jämlikhet och solidaritet som ett sammanflätat begrepp mot vilket man prövar politiken gör att många dels ser det som tre separata begrepp, dels ser dem som utbytbara mot andra. Tror att det innebär att man faktiskt missar hela poängen, faktiskt inte ser den grundläggande värdegrund som socialdemokratisk politik bör utgå från.

Blir bara mera övertygad om att det är Dags för studier i partiet. Störande dock att denna insikt uppenbarligen inte nått några större grupper och kanske särskilt att den inte nått partiledningen. Tiden rinner iväg.



By the way

Jag kandiderar förstås till partiets ledning (vill dock skilja på partiledarskapet och ev. statsministerkandidat). Utkast ill programförklaring gjorde jag för några veckor sedan i mina 7 budord för en återuppväckt socialdemokrati.



PS Det var via Isobel Hadley-Kamptz jag fann Nilssons artikel, någon retweetade. Hadley-Kamptz blockerar fortfarande mig på Twitter - fullständigt absurt, i synnerhet som jag tycker hon är läsvärd.t DS

Technorati Tags:
Dagens Arena, Frihet, Isobel Hadley-Kamptz, Jämlikhet, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Jesper Nilsson, Öppna kriskommissionen

Hur val går till (2)

Socialdemokraterna: Valberedningen och det politiska spelets konsekvenser | Mitt i steget, Johan Westerholms blogg: "Förtroenderådet har nu framtiden i sin hand. Undrar om de förstått allvaret i situationen. Och det vi ser? Ett politiskt spel på absolut lägsta nivå. De som ligger bakom detta håller på att effektivt stänga alla dörrar till alternativa karriärer i sin omsorg om den egna dagsaktuella positionen, detta beteende är inte acceptabelt i det näringsliv som hägrar efter en lång politisk gärning. Jag vågar påstå att detta beteende har de senaste dagarna kommenterats med förakt i de kretsar jag är verksam i ner på personnivå. Och det är just detta spel som får nybörjare, som jag själv, i politiken att vända densamma ryggen. Personligen har jag en bra bit kvar innan den dagen kommer men allt har ett bäst före datum. Precis allt, även sittande partistyrelse som kollektiv. Och med dess beteende hitintills så är det inte uteslutet att socialdemokratin har ett bäst före datum den med. Tyvärr.
"

(Hittat via knuff.)

Mitt förra inlägg om Hur val går till är förstås en utmärkt illustration av hur man på lokal nivå gör samma fel som nu utspelar sig på central nivå. De förhoppningar man kunnat hysa om att partiorganisationen som helhet skulle vakna upp och inför den kommande mandatperioden faktiskt ägna politiken en tanke verkar komma på skam. Lokalt gick vi fram några procent, dock inte tillräckligt för att ta igen det vi tappade 2006 och därmed fortfarande långt från forna tiders valresultat. Då sitter vi still i båten, kör på som vanligt och väljer folk enligt ledningens direktiv. Varför skulle vi ompröva något, varför skulle vi välja företrädare som kan leda den politiska diskussionen inom olika områden?

Som Anne-Marie Lindgren skriver

"Uppgiften är att hitta en politik, som är relevant både i förhållande till problemen i dagens samhälle och i förhållande till våra grundläggande värderingar – för hittills har jag inte hört någon kräva att ”förnyelsen” ska innefatta en omprövning också av dem."

Ingenting av det som hände på det möte jag bevistade igår tyder på att man förstått detta.

Fast vi börjar ju få lite roliga inspel. Staffan Lindström är lite arg - främst på:

att Mikael Damberg lånar sig till folkpartistisk populism över att lagstifta om ett icke-problem. Stort VAFAAN! Vi ska arbeta mot förtryckande strukturer med hjälp av upplysning, folkbildning, opinionsbildning, kvotering, förhandlingar, demonstrationer, kultur men inte via förbud mot vissa sorters kläder.

Och jag förstår Lindström - hur kan förbudspolitik vara relevant och stämma överens med våra grundläggande värderingar?

Technorati Tags:
Johan Westerholm, Skola, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Anne-Marie Lindgren, Staffan Lindström