Även en minister har rätt till en åsikt: "Att anmäla kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth för ministerstyre, som Miljöpartiet gjort, för att hon har en åsikt i en fråga tycker jag är vansinne. Vi väljer ju politiker för att de har åsikter och vi väljer dem för deras åsikters skull. Därför är det självklart och naturligt att kulturministern har en åsikt om fildelning, piratkopiering och Ipred. Det är ju delvis hennes ansvarsområde det handlar om.Visserligen har hon en åsikt jag inte sympatiserar med, men ändock anser jag att hon har rätt till en åsikt.
Dessutom anser jag att tjafset om ministerstyre är löjeväckande. Meningen med en regering är att den ska styra. Det är vad den är utsedd till att göra. En regering består av ministrar och självklart ska dessa styra landet. Det är deras jobb. De ska lägga sig, de ska påverka, de ska föreslå och de ska tycka."
Kanske är det inte så meningsfullt att påpeka detta men i någon mån kan det vara intresant då det aktualiserar frågan om legalitet, om vår syn på grundlagen och huruvida det finns någon poäng med att ha en sådan som reglerar vårt styrelseskick, det vi oftast stolt brukar kalla vårt demokratiska system. Detta styrelseskick karaktäriseras nämligen av att det reglerar hur regeringen och dess ministrar skall uttrycka sin åsikt. Det har inte Anders Svensson förstått eller så bryr han sig helt enkelt inte om det. Det senare verkar ju dock kanske inte särskilt rimligt då han gärna ger sig på t.ex. rättsväsendet när det slirar på följandet av lagar.
Det är nämligen viktigt att upprätthålla respekten för vår grundlag. Enligt den får regeringen och dess ledamöter styra landet och så tillvida ge sin åsikt tillkänna genom 1) att lägga fram förslag (propositioner) till riksdagen som har den beslutande makten och 2) genom att inom ramen för av riksdagen överlämnad beslutsrätt utfärda förordningar/instruktioner till statliga myndigheter. Där är det slut på styrandet men det ger ändå stora möjligheter och närmast fullständig transparens. Om ministrar uttalar sig till höger och vänster, via media eller i slutna rum i frågor som handlar om tolkningen/genomförandet av fattade beslut kommer vi att befinna oss i ett besvärligt läge. Då blir det plötsligt inte lagen som gäller utan enskilda ministrars tyckanden i enskilda frågor. Då kan man inte försvara sig i en rättegång baserat på lagtexten utan måste veta/anta vilken ståndpunkt ministern kan komma att uttrycka öppet eller dolt.
Att Lena Adelsohn-Liljeroth gjort sig skyldig till ett allvarligt exempel på minsiterstyre är solklart. Att det är olämpligt och ett brott mot grundlagen är uppenbart. Att det inte besvärar Anders Svensson är pinsamt.
