Bra av Graf

När jämlikhet inte upplevs som möjlig, rustar vi för ojämlikhet: "Framförallt tror jag det finns ett behov av framtidshopp för gemensamma lösningar som många människor inte upplevt har fungerat de senaste decennierna. Kan socialdemokratin signalera ett sådant framtidshopp i både ord och handling, är det nog välkommet av väldigt många som sett samhällsgemenskapen gå förlorad. När människor inte upplever att jämlikhet är möjligt, rustar de för ojämlikhet, som Håkan själv uttryckte det i sitt tal. Ett sätt att rusta själen, är att intala sig att horder av arbetslösa och sjuka i själva verket är lata simulanter, och att det därför nog är rätt att strypa A-kassa och sjukförsäkring rejält."

Johanna Graf har skrivit en utomordentligt intressant artikel. Jag väljer att citera några väl valda:

Människor har blivit mer välutbildade, säkra på sin egen förmåga och individualistiska. Dock inte i betydelsen egoistiska, där finns en viktig skillnad.

När man tar ifrån människor deras drivkrafter blir de kravmaskiner; då hamnar vi idet som Erlander kallade de växande förväntingarnas missnöje.

Samtidigt upplevdes makten och överheten, som med åren kommit att symboliseras av (S), sitta med sina höga arvoden, inlåsta med sina närmaste politikervänner, och inte begripa hur vanligt folk har det.

Jag tror det är viktigt att vi från och med nu blir väldigt tydliga med vad politiken kan och inte kan göra. Vad man som människa måste klara själv, vad vi tillsammans kan greja i Sverige och vad vi måste bli mycket bättre på att samarbeta med resten av världen om.

Genom att förändra vår uppfattning om vad som är normalt och acceptabelt, skriver han, så förändrar politiken våra tankar såväl som våra omständigheter.

Folk har blivit svikna förr och den lilla strimma av hopp många nu tillåtit sig känna kan snabbt dö ut. Jag tror i motsats till en del bloggare att det inte handlar om någon smekmånad på 100 dagar, utan högst 60. I början på juni kommer SCB:s stora opinionsundersökning. Då kommer bilden att sättas av om det skett någon nystart eller inte. Och folk har som bekant en tendens att följa med strömmar. Upplever många det som om något nytt håller på att ske, blir fler nyfikna och positiva. Och vice versa.

Egentligen har jag bara en, fast den är kanske rätt avgörande, invändning mot Grafs resonemang. Hon utgår från att Juholts tal är någonslags accepterad inriktning. Inget kan ju vara mera felaktigt. Juhoult valdes utan strid (enhälligt tror jag) av en kongress vars ombud valts utan möjlighet för partimedlemmarna att förutse deras inställning vare sig i politiska frågor eller personfrågor. Valberedningen presenterade sitt förslag när kongressledamöterna redan var valda. Endast en kandidat fanns. Ingen politisk deklaration avkrävdes kandidaten före valet, istället förväntades någon form av positionering ske i "installationstalet". En ovärdig process (om vi antar att partiet vill framstå som en demokratisk politisk organisation).

Technorati Tags:
Johanna Graf, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, demokrati, Håkan Juholt

Vad har hänt sedan 2007

Peter Karlberg : Välj en NY ledare: "Dessutom tycker jag att just Mona Sahlin representerar den politiska korrekthetens populism som gjort att de grundläggande “eviga” socialdemokratiska värdena hamnar i bakgrunden (människor känner inte igen sig). För att exemplifiera: Viktigare att synas på Pride än att se till att Kommunals lågavlönade kvinnor får en rejäl uppgradering av sina löner. Det förra kostar lite tid, det senare politiskt mod (och pengar)."

Jag hade synpunkter på det senaste partiledarvalet - de handlade om i huvudsak två frågor. Den ena rör själva valet: Det är helt orimligt att val i ett parti sker genom att en liten krets valberedare ger (även om det sker efter konsultationer av en något större liten krets) kongressen ett val, nämligen att enhälligt välja den enda kandidaten. Den andra rörde den person som föreslagits, förresten inte bara den personen utan kanske mera den krets ur vilket man fick fram den enda kandidaten.

I mångt och mycket upprepar sig nu historien. Valberedningen föreslår ett namn, några andra kandidater gives icke (fast jag ställer upp om någon nominerar mig), ett icke-val således. Förslaget presenteras dessutom efter att alla kongressombud redan valts. Visst måste någon i partiets nuvarande ledning finna detta absurt och göra något åt det omedelbart!

Frågan är om inte historien upprepar sig också beträffande själva kandidaten (Håkan Juholt om någon missat det). Inför 2007 drev jag linjen att de som stått bakom den förda politiska linjen som väljarna i lite för stor utsträckning förkastat inte borde övervägas som kandidater. Partiet valde en annan väg. Frågan blir då om man kan hävda att den nu lanserade kandidaten kan anses sakna ansvar för den politik som avvisats av en majoritet av väljarkåren flera val i rad. Johult är riksdagsman sedan 1994, han är nu ordförande i försvarsutskottet (en rätt tung riksdagsman alltså), han har varit ordförande i försvarsberedningen, han är ordförande i ett partidistrikt och inte minst han har varit partisekreterare. Har lite svårt att se honom som ett från förloraretablissemanget fristående kort.

När jag nu ändå letar fem fel: Lena Mellin upplyser om att Juholt är lätt skeptisk till nätet. Läser man på hans hemsida så presenterar han sig bland annat så här "Just nu lägger jag mycket tid och kraft på att förbättra och stärka socialdemokraterna. Jag är biträdande partisekreterare, med särskilt ansvar för partiets stora organisation och det är verkligen en spännande uppgift." Så aktuell var den, så viktig är dagens kommunikationsteknik för den föreslagna partiledarkandidaten.

Technorati Tags:
Lena Mellin, Partiledare, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Håkan Juholt