Tankesmedja utan digitalt utbyte av tankar

Behövs verkligen RUT?: "Någonstans säger det något om tidsanda och debattklimat att detta speciella behov, behovet av städhjälp, lyfts fram framför alla andra behov och framställs som det mesta angelägna familjepolitiska kravet alla kategori"

Anne-Marie Lindgren har förstås rätt i sin iakttagelse. Det är oerhört intressant att fundera över vad det är som styr debatten, vilket perspektiv som dominerar. Thomas Hartman dryftar också den frågan utifrån en "studie" av journalisters egenintresse (inkomstnivå) och refererar också Ilsemarie.

Alltså - vem/vad bestämmer agendan t.ex. för partiledarutfrågningar, för nyhetsvärderingen....?

Anne-Marie Lindgren har däremot också fel. Jag har inte uppfattat att RUT-avdraget är den dominerande familjepolitiska frågan. Dess upphov är föreställningen om att det finns en utbredd svart sektor för hushållsarbete och att denna skulle kunna minskas genom avdraget. Detta skulle ha tre positiva effekter; Den ena att skatt kommer in från dessa inkomster, den andra att de anställda därmed skulle få ordnade förhållanden (sjukförsäkring, pension etc) och den tredje - och det är den enda som relaterar till familjepolitik om än indirekt) att nya jobb skulle skapas genom att fler skulle efterfråga sådana tjänster om de var vita och konkurrenskraftiga genom skattereduktionen (till att göra det själv huvudsakligen).

Nu är det ju osäkert hur många nya (vita) jobb som skapats och huruvida kostnaden för avdraget motsvarar ökade skatteintäkter - att betydligt fler inom medelklassen skulle vilja ha sådana tjänster torde vara uppenbart om man pratar med folk. Att arbetare aldrig kommer att kunna räkna hem att låta en annan arbetare utföra uppgifter man kan göra själv torde väl vara lika självklart.

Noterar att Arbetarrörelsens tankesmedja anser sig så självgod att man inte kan kommentera på deras blogg, de visar heller inte trackbacks. Lite stalinistiskt:)

Technorati Tags:
Thomas Hartman, Arbetarrörelsens tankesmedja, Anne-Marie Lindgren, Ilsemarie

Hartman ställer frågor till Ask och Bodström

5 frågor om manga till Ask och Bodström: "Det är valår och det kryllar av politiker överallt. Jag gör därför ett experiment och skickar frågor om detta till partiernas nuvarande ledamöter i justitieutskottet inklusive Thomas Bodström och ansvarig minister Beatrice Ask via mail för att få reda på vad de ämnar göra med de missförhållanden som avslöjats med anledning av denna dom.

OM det är jobbigt att uttala sig om ett enskilt fall får vi ställa hypotetiska frågor:

1) Upprörs du när du läser om mannen som dömts för innehav av mangateckningar? (vet du förresten vad manga är för något?) Motivera gärna ditt svar.

2) Vad är din åsikt? Anser du att teckningar kan vara barnpornografi? Motivera gärna ditt svar.

3) Ser du några demokratiska problem med denna lagstiftning? Motivera gärna ditt svar.

4) Avser du att ta initiativ för att korrigera barnporrlagen så att detta inte ska kunna ske igen? Motivera gärna ditt svar.

5) Tycker du att polisens resurser används på ett vettigt sätt när de går igenom människors datorer i jakt efter serier? Motivera gärna ditt svar.

Dina svar är viktiga inför valet och kommer att redovisas på min blogg hartman.nu."

Bara vidareförmedlar de frågor Thomas Hartman ställt till Beatrice Ask och Thomas Bodström. Ser fram emot redovisningen av svaren.

Technorati Tags:
Barnporrlagen, Sexualitet, Thomas Bodström, Thomas Hartman, Beatrice Ask

Ingen anledning till oro - Westerholm har inte lämnat

Mitt i steget, Johan Westerholms blogg: Om socialdemokratin och piraterna: "Integritetsfrågorna är inte alls oviktiga, tvärtom rör mycket i denna debatt centrala demokratiska värden som samtliga frågor kan sägas omfattas av. Jag har inte lämnat debatten (min fetmarkering) och jag törs påstå att inte heller ledande partiföreträdare har gjort detta, orsaken till den lågmälda tonen finns att söka på andra ställen.
"

Jag är mycket orolig. Det som faktiskt oroar är att det bland de större partierna inte finns något som konsekvent slår vakt om grundläggande demokratiska värden som yttrandefrihet, åsiktsfrihet och frihet från övervakning/avlyssning utan misstanke om grova brott. Det finns faktiskt ingen hejd på övervakningshysterin och huvudskälet till att de rödgröna stod upp mot FRA och annat elände var förstås att det fanns en bred mobilisering mot dessa förslag. När sedan partiet väljer att låta Thomas Bodström som faktiskt inte ens verkar förstå begrepp som personlig integritet och som är/har varit aktiv i den kristna högerns ECPAT kvarstå som talesman i dessa frågor förstärks min oro.

Nu lugnas jag av Johan Westerholm som låter meddela att "Jag har inte lämnat debatten". Detta uttalat i ett inlägg som i övrigt låter som svaret på en uppmaning i stil med - "nu Johan måste du gå in och styra upp!" men det har väl ingen sagt:)

De här frågorna är ingen (eller i alla fall inte bara) en intern debatt. Det här är frågor där arbetarrörelsen tidigt tog strid för allas rätt och har traditioner att försvara men där konsekvensen av inskränkningar förstås drabbar hela samhället oavsett parti- eller klasstillhörighet. Det är frågor där t.ex. Piratpartiet många gånger bättre än vårt parti tar strid, driver diskussionen framåt. De få av oss sossar som engagerat oss djupt i dessa frågor - jag tänker på t.ex. Ann-Catrin Brockman, Erik Laakso och Thomas Hartman - är faktiskt rätt ensamma oavsett kongressbeslut.

Technorati Tags:
Erik Laakso, Ann-Catrin Brockman, Thomas Hartman, Integritet

Detta styr Hartmans bloggande i valet - så också mitt

Detta styr mitt bloggande i valet | Thomas Hartman | In The Pendent: "Hur kommer då jag att göra?

För det första. Jag kommer aktivt och kärleksfullt delta i arbetet för en röd-grön valseger men jag kommer inte för den skull att dra mig för att också kritisera mitt eget parti om jag anser det relevant. Jag kommer alltså inte att tystna i min partikritik bara för att det är valrörelse.

För det andra. På samma sätt kommer jag att försöka bidra till ett öppet samtal på webben där jag både kommer att länka till sossar som skriver klokt (oavsett var på knufflistan de står), till motståndare som jag inte håller med och till vänner i andra partier som jag respekterar och som för resonemang som jag gillar.

För det tredje. Jag kommer också att följa utvecklingen inom Netroots för att se hur valrörelsen kommer att påverka arbetet i nätverket. Fortsätter denna trend kan det vara läge för en omprövning precis som Erik har gjort.

Om Netroots däremot utvecklas mot ett det dynamiska nätverk det var från början där vi lär av varandra, olika bloggare lyfts fram och allt krut inte ständigt ligger på samma fåtal hoppas jag att Erik återigen kan göra entré i nätverket.

Även om Erik Laakso inte behöver Netroots så behöver nätverket av progressiva bloggare honom."

(Hittat via Thomas Hartman på Twitter.)

Hartman är en av de i verklig mening progressiva bloggarna. Det nätverk som dessa utgör är förstås inte beroende av Netroots som ju var ett lysande initiativ från början. Måste tydligen hålla lite bättre koll på hur det utvecklas. I övrigt instämmer jag i de tre punkterna som Hartman redovisar.

Själv är jag utan fläckar

Barnporr fri webbplats!: "Alla webbplatser som inte inför en märkning liknande vår och en liknande deklaration som nedan bör tänka efter både en och två gånger vad och vilka aktiviteter de tyst stöder. Ingen nämnd – men ingen glömd."

Klockrent!

Peter Andersson, Peter Soilander, Fredric Kjellberg, Mary X Jensen, Urban Cat, Peter på Röda berget, Thomas Hartman , Kristian Krassman, opassande m.fl.

Jag bryr mig

Staten, det är vi: "Därav följer att jag hittills valt att inte intressera mig för Anna Sjödin och Thomas Hartmans bok “Vem bryr sig? En bok om Sverige” (Hjalmarsson & Högbergs förlag, Stockholm 2009. ISBN: 978-91-7224-117-6). Nu har två av varandra rätt oberoende skribenter fäst min uppmärksamhet på den och jag börjar bli nyfiken. Även om den, som Isobel Hadley-Kamptz påpekar, inte är så analytiskt så ger den tydligen bra exempel på den enskildes underläge gentemot staten. Om den har den kvalitet som Erik Laakso tillskriver den

"Den här boken borde vara studiecirkelshandbok för varje arbetarekommunstyrelse i vårt land. Varje år. Det här kan nämligen vara den viktigaste bok som skrivit i arbetarrörelsens Sverige på mycket länge. Läs den."

har jag ju uppenbarligen missat något viktigt."

Nu har jag läst och boken har uppenbara kvaliteter. Främst gäller detta att de båda författarna på ett utmärkt sätt ger oss ett antal exempel på "välfärdsstatens" tillkortakommanden. Och det är inte bara exempel utan beträttelser om människor som alldeles uppenbarligen far illa - mycket beroende på de system vi socialdemokrater så gärna omhuldar - statligt garanterad enfald.

Kritiken av högerns politik är dock uddlös och helt förutsägbar. Presentation av ideer för hur vårt samhälle (och då menar jag inte staten) borde byggas, organiseras för att hantera många av problememn lyser lite med sin frånvaro. Det är dock inte så konstigt - hur hanterar vi politiskt människors ensamhet?

Rekommenderad läsning dock: Psykiatrin, hemlösheten, äldrevården med flera frågor är angelägna om än inte alltid röstvinnande. Bara en sån sak som att det förekomer att människor som bott samman i hela sitt liv skiljs åt när den ene behöver äldrevård är så absurt att jag faktiskt inte förmår fatta det. Vem, vilken fullständigt utblåst hjärna, kan ens komma på tanken. Alla måste självfallet oinskränkt ha rätt att fortsätta sitt liv med sina vanor även om man behöver lite hjälp.

Jävla hets mot Bea

Kritiken borde väl kommit tidigare?: "Är det en orimligt att diskutera det? Knappast. Dagens ordning är snarare en förlegad kvarleva från ett samhälle som hade en annan, och tolerantare, syn på sexbrott än stöld och misshandel.
Men Asks grava snedsteg var att vilja brännmärka människor redan då de enbart var misstänkta.
Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna, som sedan 1994 är införlivad i svensk lag, är mycket tydlig:
”Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig tilldess hans skuld lagligen fastställts.”
Så var det med den saken och det bör givetvis även Beatrice Ask rätta sig efter.
Att Thomas Bodström enligt egen utsago är hyperaktiv är en helt annan fråga. Nu kräver han Asks avgång när hon säger att hon månar om brottsoffren, alltså de kvinnor som blir utsatta för sexbrotten.
Det gjorde han inte när hon hävdade att lila kuvert var ett sätt att få bukt med sexbrottslingarna. Borde det inte varit tvärtom?"

Lena Mellin skriver på avdelningen Analys, vilket väl förmodligen är att betrakta som ett skämt. Även om jag normalt inte har mycket till övers för den f.d. justitieministern Thomas Bodströms bravader så får det väl antagligen räknas till hans verkliga meriter att han tämligen kategoriskt fördömer den nuvarande justitieministern Beatrice Asks fullständiga hjärnsläpp när det gäller frågan om respekt för rättssamhällets princip om att betrakta folk som oskyldiga intill deras skuld fastställts av en domstol. Det gäller ju förstås alla typer av brott och all kommunikation med den misstänkte skall förstås ske så diskret som möjligt oaktat det aktuella brottets karaktär.

Bra exempel på Bodströms egen något slapphänta inställning till rättssäkerhet (i effektivitetens namn) hittar man via hans blogg t.ex.

Låt poliser med särskild behörighet utfärda strafföreläggande för de enklaste ärendena. Om polisen kunde utfärda strafföreläggande sparar man arbete och tid för alla inom rättsväsendet samt ger en snabb reaktion från samhället även vid enkla ärenden.

Som Thomas Hartman skriver

Den som läser min blogg vet att jag verkligen inte brukar förorda folks avgång. Jag har även försvarat moderater när media häcklat dom på felaktiga grunder. Men denna gång finns inget försvar tyvärr. Den som kan förorda denna typ av integritetskränkande politik är tyvärr inte lämplig att inneha posten som justitieminister i ett rättssamhälle.

Samtidigt är det ett tydligt exempel på att de etablerade partierna varje dag visar att de inte fattar vad ordet integritet betyder. Ask bjuder alltså på ännu ett argument varför piratpartiet behövs.

Till och med Johan Westerhom är tydlig, konsekvent och principiell

Från att hänga ut misstänkta är steget kort till ståndrätt och medborgargarden. Hon öppnar dörren till ett samhälle som präglas av allt annat än civiliserade beteenden. Hon ger på sitt speciella sätt uttryck för vad hon vill att föregångslandet Sverige skall stå för. Och för att nå detta mål tycks hon inte dra sig för att gömma sig bakom flickor och kvinnor som far illa.

Men det är dessbättre många som reagerat, Sanna Rayman på SvDs ledarredaktion

Jag är rädd att jag aldrig igen kommer att återfinna min haka. Den tappades när jag läste att justitieminister Beatrice Ask vid ett seminarium i riksdagen i veckan luftade idén att man borde ”hänga ut” sexköpare genom att skicka dem delgivning om brottsmisstanke i grälla, kanske gredelina, kuvert. Så att folk – och särskilt familjen – ska få veta vad de ”håller på med”.

Läs flera på Knuff

Inte bara whiskey

Klart Morfar ska få röka och dricka vin: POLITIK. INTEGRITET. Jag läser Sakine Madons utmärkta artikel i dagens Expressen: Farmor har rätt till sin Whiskey. Jag förstår inte att detta behöver utredas. Eller rättare sagt snarare är utredningen felaktigt riktad. Det som behövs är en total översyn över vår äldreomsorg och äldrevård.
Thyra Frank som driver ett kommunalt äldreboende i Köpenhamn gör det efter olikhetsprincipen. Om en äldre rökt hela sitt liv menar Thyra att hon visserligen har makten att ta av henne rökverken men knappast den moraliska rätten. På samma sätt sprids bulldoften på boendet när de äldre är med och bakar bröd""

Äldrevården och dess organisering är ett rätt vanligt förekommande diskussionsämne hemma hos mig - min fru jobbar med sånt. Finner ofta att de för mig fullständigt självklara utgångspunkterna kolliderar med organiserandet av denna verksamhet. Det verkar faktiskt som - även om hon (min fru) jobbar på ett relativt bra ställe - om det inte är de boendes absoluta rätt att fortsätta sina liv om än med omvårdnad i kommunal regi inte alls är utgångspunkten. Istället är det bemanning, regler och annat som styr, som gör att vuxna människor läggs på dagtid, att vixna människors vanor inte respekteras, att livspartners tvingas leva skilda åt.

Låt mig vara helt klar:

Äldre som behöver omvårdnad i hemmet eller på äldreboende skall ovillkorligen respekteras

Inga, absolut inga, regler oaktat om de kan härledas från arbetsmiljö, ekonomi eller annat byråkratiskt får inskränka vuxna människors livsstiulsval även om de behöver omvårdnad.

För att komma fram till detta behövs inga utredningar, för att utforma ett regelverk som tvingar fram detta behövs inga utredningar. För detta krävs politisk vilja.

Rosemari Södergren tar också upp denna fråga.

Staten, det är vi

Vi måste prata om statens makt: "Aldrig är man så liten som när man har staten emot sig. Och aldrig måste man vara så ihärdig, så stark, så välorganiserad och gärna välfinansierad som om man då ska försöka få rätt. Det gäller oavsett om den man har emot sig är polisen, FRA, missbruksvården eller socialtjänsten.

Aldrig är det heller lättare för omvärlden att blunda och sucka. Måste de bråka så?

För Moderaterna krävdes det som vi sett inte mer än regeringsställning för att överge antietatismen och bli systemkramare. Exempelvis Åsa Linderborg har skrivit långt mer intressant än Sjödin/Hartman om hur socialdemokratin slutade stå på enskilda människors sida och i stället kom att identifiera sig med staten. "Vem bryr sig" är inte särskilt analytisk utan radar mest upp områden inom politiken som vi faktiskt borde prata om. Men snacka om att vi borde.
"

Med tanke på hur en del ordningsvakter rekryteras (och det gäller definitivt inte alla) så kan man generellt säga att lagen om våld mot tjänsteman inte alltid borde vara tillämplig när man försvarar sig mot maktfullkomliga sådana. Att man inte har en chans om man väl hamnat i bråk med sådana vet ju de flesta varför man nogsamt undviker det. Därav följer att jag hittills valt att inte intressera mig för Anna Sjödin och Thomas Hartmans bok “Vem bryr sig? En bok om Sverige” (Hjalmarsson & Högbergs förlag, Stockholm 2009. ISBN: 978-91-7224-117-6). Nu har två av varandra rätt oberoende skribenter fäst min uppmärksamhet på den och jag börjar bli nyfiken. Även om den, som Isobel Hadley-Kamptz påpekar, inte är så analytiskt så ger den tydligen bra exempel på den enskildes underläge gentemot staten. Om den har den kvalitet som Erik Laakso tillskriver den

"Den här boken borde vara studiecirkelshandbok för varje arbetarekommunstyrelse i vårt land. Varje år. Det här kan nämligen vara den viktigaste bok som skrivit i arbetarrörelsens Sverige på mycket länge. Läs den."

har jag ju uppenbarligen missat något viktigt.

Sen, apropå staten, så är det intressant att notera att vi (dvs socialdemokratin) faktiskt bara övertog en statsapparat, med starka drag av besserwisser-attityd, från borgarna för nu mycket länge sedan. Att överheten via staten skall fostra undersåtarna, att samma stat alltid har rätt gentemot undersåtarna får väl mest betraktas som en kvarleva från den tid när kyrkan var medlet (för staten) att hålla menigheten i "herrans tukt och förmaning"). Det arvet har vi aldrig ordentligt gjort upp med - så har vi också rasbiologi, kastreringar, lobotomi, tvångsomhändertagande till mer "oförargliga" regler kring utskänkningstillstånd, danstillstånd, öppettider, 6-8 mackor-kampanjer och pappamånader som arv.

Vart tog själen vägen

Friheten är röd: "Nu på 2000-talet är man väl snarast tillbaka i spioneriet igen då. Och den sura partistyrelsen har redan avslagit en motion till årets kongress, det ska inte bli något moratorium för integritetskränkande lagstiftning.

Socialdemokraterna kör på som om man fortfarande har 45 procents tryggt väljarstöd. I själva verket är väljarkåren yngre och mer lättrörlig än någonsin."

Eva Franchell skrev en utmärkt ledarkrönika i gårdagens Aftonblad. Skälet till att socialdemokratin måste

Riv upp FRA.

Modernisera upphovsrätten.

Gör en gång för alla upp med Bodströmsamhället.

är emellertid inte att väljarkåren är mera lättrörlig eller att partiets agerande inte tilltalar de unga. Skälet är förstås att politiken som formats av Thomas Bodström men som dessärre också fått stöd av den Persson-ledda regeringen, av riksdagsgruppen och nu av partistyrelsen (som ju föreslår avslag på motionen om ett moratorium för integritetskränkande lagstiftning) är i grunden felaktig, står i skarp kontrast till det frihetsideal som en gång bar fram partiet. Eller som Anders Widén uttrycker det i ett lysande inlägg:

De berör en kärna.

På websidan för Sossar mot Storebror står det:

de röda väljarna vill leva i frihet, det har de alltid velat.

Det är temat för hela existensen av nätverket Sossar mot storebror, vi vet att socialdemokratin är en frihetsrörelse men vi ser också att partiet Socialdemokraterna inte klarat av att vara sin ideologis frihetsrörelse.

Thomas Hartman formulerar uppgiften väl:

Det är dags att vi hjälps åt att stoppa Bodströmsamhället i papperskorgen.

Och Krassman tycker inte att loppet är kört trots partistyrelsens inställning - skall vi ändra på den får vi dock jobba hårt de närmaste veckorna.

Och kejsaren är naken

Hillegren borde få löneförhöjning och beröm: "Men varför ska vi låtsas att vi har ett rättssäkert system för kvinnor idag? Och är systemet rättssäkert för män? Svaret är nej och detta måste vi tala öppet om.

Faktum är att det är ytterst få åklagare som vågar delta i diskussionen om rättssäkerhetsfrågor. Hillegren borde få en klapp på axeln, löneförhöjning och beröm. Hillegren borde inte omplaceras och bestraffas för att han säger det andra tycker men håller tyst om."

Utmärkt inlägg av Thomas Hartman.