Guillou har rätt men helt fel

Därför är det viktigt att kritisera USA: "s bättre.


Det enklaste skälet till att inte ägna så stor tankemöda och utrymme åt att kritisera talibaner är att så gott som alla som läser svenska är överens. Carl Bildt och jag har samma uppfattning om talibaner och deras ideologi, allt annat skulle förvåna mig högeligen. Sak samma med den teokratiska regimen i Iran och Nordkorea. På sin tid var det samma sak med Sovjetunionen.
Med USA förhåller det sig på ett helt annat sätt. USA ingår i den demokratiska gemenskapen där kritik och diskussion har betydelse, vilket inte gäller Iran, talibaner eller Nordkorea.
USA:s utrikespolitik avgör världens framtid och har en stor mängd anhängare och försvarare i Sverige, liksom i andra demokratiska stater. Även USA:s ekonomiska politik har stor, i vissa fall förkrossande stor, betydelse för oss i Sverige. Som den senaste finanskrisen visade."

Jan Guillou tillhör verkligen de lilla skara av professionella tyckare jag högaktar. Han är konsekvent, principiell och analytisk. Tyvärr gäller inte detta idag. Guillou ägnar sig i Aftonbladet åt att å den ena sidan helt korrekt konstatera att det är viktigare att kritisera USA än allehanda andra skurkatiga regimer/rörelser. Så långt är allt gott och väl. Däremot lyser å den andra sidan Guillous analytiska förmåga helt med sin frånvaro. Skälet är nämligen att USA ingår i den demokratiska gemenskapen. Trams. vill jag säga, men avstår.

Skälet är förstås att USA nu liksom för 40 år sedan under Vietnamnkriget är en imperialistisk stat. Faktiskt den ledande imperialistiska staten i världen. Kanske den enda som idag kan sägas sträva efter världsherravälde och som har de materiella förutsättningarna för dessa anspråk. Att så är fallet ser vi dagligen (och rätt många känner det in på bara skinnet) i flera delar av världen. Har egentligen otroligt svårt att förstå att Guillou faktiskt inte inser detta - kanske låter det sig bara inte uttryckas i Aftonbladet spalter.

Andra på Knuff

Inte bara frågor - svar också

Når makten taler for de tause: "I USA inngikk selveste førstedamen, Laura Bush, i en velregissert kampanje, der hun informerte sine landsmenn om forholdene afghanske kvinner og barn levde under, og om nødvendigheten av en krig for å frigjøre dem.

– Plutselig så vi at svært mektige mennesker tok på seg å snakke på vegne av de afghanske kvinnene, sier von der Lippe.

I en artikkel i den kommende internasjonale antologien Rhetoric and Citizenship – public deliberation, skriver hun at de afghanske kvinnenes rolle i krigsretorikken er et eksempel på hvordan maktpersoner bruker taushet retorisk.

Von der Lippe er inspirert av den amerikanske retorikkprofessoren Cheryl Glenn, kjent for sitt begrep rhetoric of silence, taushetens retorikk, der hun kobler taushet sammen med makt. Les KILDENs intervju med Cheryl Glenn.

– Den klassiske retorikken er mest opptatt av hva som sies og skrives og hvordan. Men vi kan lese mye ut av å undersøke tausheten, det som ikke sies og hvem som ikke snakker og hvorfor de er tause. Ikke minst er jeg interessert i disse stemmene som snakker så suverent på vegne av stemmene vi ikke hører, sier von der Lippe.

– Stemmene vi ikke hørte høsten 2001 var de afghanske kvinnenes. Som vi alle vet, var tausheten ikke selvvalgt, men et resultat av både lokale og globale maktforhold.

– Dermed ble det lett for vestlige kvinner å framstille seg som den som ga de afghanske kvinnene en stemme. Bush og andre vestlige kvinner fikk snakke på vegne av dem, og fortelle verden hva de afghanske kvinnene ønsket og trengte, forklarer von der Lippe.

"

Gillar Berit von der Lippes analys. Och som Åsa Linderborg påpekar - inte har situationen förbättrats - de berördas röst förblir ohörd. En som gör sig till tolk för kvinnorna är Jan Eliasson - dravel kallade jag det, Jan Guillou avrättar Eliassons text lite mer "sofistikerat".

Ali Esbati har hittat flera kloka röster om Afghanistan, bl.a. Olle Svenning.

Fler bra frågor

Bombliberalernas sista vapen: sorg och patriotism | Jan Guillou | Kolumnister | Nyheter | Aftonbladet: "Men frågan kan ställas mycket bättre, nämligen till alla dem som stött kriget under skiftande motiveringar: På vilket sätt främjade vårt krig afghanernas tro på den västerländska demokratin? Hade vi inte kunnat lansera det minst dåliga av alla kända politiska system på ett bättre sätt? Och varför skulle Sverige traska patrullo efter George W Bush genom att först kriga för att fånga Usama bin Ladin, sen för att införa demokrati, sen för att införa jämställdhet och slutligen, med Barack Obama, för att skydda USA:s medborgare mot terrorism?

Och när USA, Storbritannien, Kanada, Spanien med flera dragit sig ur, skall Sverige då stanna för att på egen hand vinna kriget?

Det är krigets anhängare som har de svåra frågorna att besvara, inte krigets motståndare"

Jan Guillou ställer bra frågor. Dessutom belyser han den cynism som präglar användandet av anhörigas sorg som "sista känslomässiga försvar av vårt krig i Afghanistan".

Vem är skyldig och vem betalar

Svenska medier hetsade fram två justitiemord: "Den här vågen av hat, vidskeplighet och missriktad feminism blev den starkaste drivkraften bakom justitiemordet mot de två läkarna som Attunda tingsrätt nu kanske, men bara kanske, kan rätta till genom att åtminstone tilldöma de två oskyldiga läkarna ett rejält skadestånd"

Jan Guillou har sannolikt rätt. Frågan är dock om det verkligen är rimligt att landets skattebetalare skall stå för det eventuellt utdömda skadeståndet. Långt rimligare vore väl att de som utsatt de odömda för justitiemordet får stå för det - om man utgår från Guillous resenemang alltså ledamöterna i tingsrätten och

"en kombinerad insats från Expressen och landets kulturjournalister som i stora flockar låtit sig förföras av en bok författad av socialterapeuten Hanna Olsson, som blev hjältedyrkad och hedersdoktor."

(Åter)inför strikt ämbetsmannaansvar!

Sverige ut ur Afghanistan

Nu har vi ingen orsak att kriga i Afghanistan längre: "Den amerikanske presidenten kommer att anklagas för att ha gett upp och frivilligt förlorat ett krig. För som var och en inser kommer demokrati inte att utbryta i Afghanistan omedelbart efter de amerikanska truppernas tillbakadragande. Kvinnor kommer inte att befrias. Korruptionen och narkotikahandeln inte försvinna. Den enda goda nyheten för den afghanska befolkningen blir då att ockupationstruppernas massmördande av civila upphör.
Det är inget lyckligt slut på kriget som Barack Obama skisserar. Men det är den enda möjliga och det minst olyckliga."

Jan Guillou har noterat att med Barack Obamas senaste klarläggande vad gäller ambitionerna med den USA-ledda ockupationen av Afghanistan så återstår ingenting av den retorik som använts för att motivera det svenska deltagandet.

Man kan väl anta att detta ändå inte kommer att leda till någon ändring av det svenska deltagandet i ockupationen och därmed rätt direkta ansvar för mördandet av civila afghaner. Att det självklart borde innebära att oppositionen omedelbart enas bakom ett krav på omedelbart upphörande av det svenska krigsäventyret innebär väl tyvärr inte att så kommer att ske.

Sverige ut ur Afghanistan

’Hur många liv är det värt?’: "Hittills har Sveriges närvaro i Afghanistan kostat två svenskar livet.
– Sverige är i krig för första gången på 200 år och ingen kan säga varför. Vad vill vi uppnå och hur många svenska liv är insatsen värd?, säger Jan Guillou.
"

Visst är det bra att Guillou attackerar den svenska regeringen. Han är dock inte den enda. Rubriksättningen är också lite märklig. Huvudinvändningen mot det svenska deltagandet i ockupationen av Afghanistan kan väl knappast vara antalet svenskar som dödas, och Guillou kan bättre (även om intervjuformen inte är så lätt att hantera).

Invändningarna mot deltagande i ett imperialistiskt kolonialkrig är dock av många olika slag. J N menar t.ex. att det är för dyrt

Samtidigt tycks vi har råd med ett dyrt krig som riskerar kosta svenska liv, men inte tillräckligt med resurser till högskolorna, nu när fler i krisen tecken vill studera. Hur går det ihop?

Även Ipse Cogita verkar mest bekymrad över att hans pengar slösas bort

Att lägga ut en miljard per år i ett krig som inte kan vinnas och där nuvarande insatser inte fungerar, har inte fungerat och kommer inte att fungera, måste anses vara ett enormt slöseri med mina pengar.

Claes Krantz ifrågasätter ett nationsbyggande baserat på ockupation och ser faktiskt sambandet med tidigare kolonialism som också delvis motiverades med att civilisera "vildarna". Krantz refererar också en artikel i SvD som refererar diskussionen kring krigsäventyret i det brittiska parlamentet.

Röda Malmö har en tror jag helt riktig analys både av krigets orsaker och

att förutsättningarna för en opinion mot kriget ökar nu när kriget går dåligt för USA och de svenska och nordiska soldaterna i Natos Isaf-styrkor allt mera hamnar i öppna strider och våra regeringar framstår som de USA-lakejer de är.

Så också Björn Wadström som skriver

För att göra investeringar krävs ett insamlande av resurser / kapital. En väg är sparande som är den ursprungliga formen. En annan form är stöld som också har en långvarig tradition i form av kolonialisering eller rena erövringskrig. Efter land, slavar olja osv..

Muslimska skolor är sämst

Därför måste vissa barn gå i sämre skolor: "I Sverige investerar vi alltså skattepengar i en förstärkt diskriminering av denna redan utsatta invandrargrupp. Fullt medvetet förvärrar vi det största politiska problem vi har. För Volvo hit och kärnkraft dit, ingenting kan vara viktigare än att alla medborgare skall ha samma demokratiska rättigheter, samma rätt till utbildning och samma möjligheter på arbetsmarknaden. Eller hur?"

(Hittat via Aftonbladet.)

När jag läste Jan Guillous krönika tidigt idag ställde jag mig två frågor - hur lång tid tar det innan de s.k. vänsterorienterade kommer att hylla Guillou och kommer de överhuvudtaget att se svagheterna i hans argumentation. Så här runt midnatt kan jag konstatera att att svaret på den första frågan var mellan 2 och 10 timmar och svaret på den andra var nej.

Jag börjar med svagheten: Guillous artikel inleds med det stycke jag citerat ovan. Den investering av skattepengar han där pratar om syftar på det faktum att privata av Skolverket/skolinspektionen godkända muslimska skolor finansieras av kommunala bidrag. Som alla vet är det inte tillåtet för privata skolor (s.k. friskolor) att ta ut avgifter. Det är muslimer som är den utsatta invandrargruppen.

Det enda vi kan förstå av detta är att Guillou anser att muslimer (för det är i allmänhet sådana) inte kan driva skolor, att muslimska skolor definitionsmässigt är sämre än andra skolor. Möjligen, och här försöker jag vara positiv, är det så att Guillou anser att just det faktum att skolorna är muslimska i sig innebär att de är sämre än icke-konfessionella. Det kan ligga något i det, själv tycker jag inte att någon förälder skall ha rätt att påtvinga sina barn en konfession men den uppfattningen strider tyvärr mot de mänskliga rättigheterna såsom de definierats av FN och Europarådet. Men är det detta som Guillou säger?

Så till hyllningarna: De tycks i allmänhet utgå från att kommunala skolor definitionsmässigt erbjuder likvärdig utbildning till alla. Det är naturligtvis inte sant och det finns otaliga exempel, statistik etc som kan bevisa motsatsen. En av de stora svagheterna med den kommunala skolan är att den förstärker effekterna av den segregation som finns i vårt samhälle. Denna segregation tar sitt tydligaste uttryck i bostadssegregationen. Sen beslutar kommunen om skolans upptagningsområde och därmed befäster man effekten. Sällan ser vi skolor som lokaliserats så att de naturligt kommer att ha en integrerande funktion då närhet är den förhärskande principen.

Låt oss för evigt lägga bort frågan om driftsform från denna typ av diskussion. Det är inte avgörande om skolan drivs i privat eller offentlig regi. Man skulle t.ex. kunna tänka sig att ett naturligt svar från arbetarrörelsen på de möjligheter som "friskolereformen" innebar hade varit att i ABFs regi skapa verkligt integrerande skolor - hade de varit sämre än kommunalt drivna? Hade de kunnat attrahera muslimer såväl som kristna, medelklassbarn eller bara etniska svenskar (vilka de nu är)?