Jävla hets mot Bea

Kritiken borde väl kommit tidigare?: "Är det en orimligt att diskutera det? Knappast. Dagens ordning är snarare en förlegad kvarleva från ett samhälle som hade en annan, och tolerantare, syn på sexbrott än stöld och misshandel.
Men Asks grava snedsteg var att vilja brännmärka människor redan då de enbart var misstänkta.
Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna, som sedan 1994 är införlivad i svensk lag, är mycket tydlig:
”Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig tilldess hans skuld lagligen fastställts.”
Så var det med den saken och det bör givetvis även Beatrice Ask rätta sig efter.
Att Thomas Bodström enligt egen utsago är hyperaktiv är en helt annan fråga. Nu kräver han Asks avgång när hon säger att hon månar om brottsoffren, alltså de kvinnor som blir utsatta för sexbrotten.
Det gjorde han inte när hon hävdade att lila kuvert var ett sätt att få bukt med sexbrottslingarna. Borde det inte varit tvärtom?"

Lena Mellin skriver på avdelningen Analys, vilket väl förmodligen är att betrakta som ett skämt. Även om jag normalt inte har mycket till övers för den f.d. justitieministern Thomas Bodströms bravader så får det väl antagligen räknas till hans verkliga meriter att han tämligen kategoriskt fördömer den nuvarande justitieministern Beatrice Asks fullständiga hjärnsläpp när det gäller frågan om respekt för rättssamhällets princip om att betrakta folk som oskyldiga intill deras skuld fastställts av en domstol. Det gäller ju förstås alla typer av brott och all kommunikation med den misstänkte skall förstås ske så diskret som möjligt oaktat det aktuella brottets karaktär.

Bra exempel på Bodströms egen något slapphänta inställning till rättssäkerhet (i effektivitetens namn) hittar man via hans blogg t.ex.

Låt poliser med särskild behörighet utfärda strafföreläggande för de enklaste ärendena. Om polisen kunde utfärda strafföreläggande sparar man arbete och tid för alla inom rättsväsendet samt ger en snabb reaktion från samhället även vid enkla ärenden.

Som Thomas Hartman skriver

Den som läser min blogg vet att jag verkligen inte brukar förorda folks avgång. Jag har även försvarat moderater när media häcklat dom på felaktiga grunder. Men denna gång finns inget försvar tyvärr. Den som kan förorda denna typ av integritetskränkande politik är tyvärr inte lämplig att inneha posten som justitieminister i ett rättssamhälle.

Samtidigt är det ett tydligt exempel på att de etablerade partierna varje dag visar att de inte fattar vad ordet integritet betyder. Ask bjuder alltså på ännu ett argument varför piratpartiet behövs.

Till och med Johan Westerhom är tydlig, konsekvent och principiell

Från att hänga ut misstänkta är steget kort till ståndrätt och medborgargarden. Hon öppnar dörren till ett samhälle som präglas av allt annat än civiliserade beteenden. Hon ger på sitt speciella sätt uttryck för vad hon vill att föregångslandet Sverige skall stå för. Och för att nå detta mål tycks hon inte dra sig för att gömma sig bakom flickor och kvinnor som far illa.

Men det är dessbättre många som reagerat, Sanna Rayman på SvDs ledarredaktion

Jag är rädd att jag aldrig igen kommer att återfinna min haka. Den tappades när jag läste att justitieminister Beatrice Ask vid ett seminarium i riksdagen i veckan luftade idén att man borde ”hänga ut” sexköpare genom att skicka dem delgivning om brottsmisstanke i grälla, kanske gredelina, kuvert. Så att folk – och särskilt familjen – ska få veta vad de ”håller på med”.

Läs flera på Knuff

Så deprimerande och föraktfullt

Allt de behöver är modet att köra över dig: "På frågan ”Är inte det att ge sig in i människors privatliv?” ger Mona Sahlin följande svar i GP:

– Jo, det är det. Precis som det var att förbjuda barnaga.

Hur ska vi förstå den jämförelsen? Menar Sahlin att föräldrar som inte tillbringar exakt och på minuten lika mycket tid med sin avkomma gör våld på barnen? I så fall finns det ju mycket ”kvar att göra” för en resultatinriktad politiker. Varför inte ta steget och schemalägga folks liv? Allt som krävs är ju lite mod."

(Hittat via knuff.)

Någon gång måste vi alla ta ställning till integritetsfrågan. Den handlar om den enskilda männikans rätt att utforma sitt eget liv utifrån egna överväganden utan inblandning, reglering eller övervakning. Utan inblandning, reglering eller övervakning gäller så länge de egna besluten inte skadar eller inskränker någon annas motsvarande rätt. I relationer mellan en eller flera myndiga vuxna gäller förstås att beslut som berör samliv tas gemensamt utifrån en jämställd position.

Hur man i en relation väljer att fördela de ekonomiska och tidsmässiga resurserna är varje sådan relations egen sak. Regleringar av sådant i vår tid är inte bara ett underkännande av en stor del av befolkningens egen kapacitet att självständigt och utan inblandning formera sina liv, det är också ett hån mot alla de som lagt ner hårt arbete, svett och möda på att bygga ett samhälle där alla har tillgång till 13 års skolgång som bas för sina liv.