Tänkvärt av Laakso

Att förtjäna medborgarnas förtroende: "Vem vågar säga att det viktigaste nu inte är att i första hand vinna val även om vi ska göra det också, nej det viktigaste är att vi tänker, fördjupar oss, söker sanningar och försöker återfinna vår kurs i den tid vi lever i. Jag tror att det arbetet har möjligheter att leda fram till att människor tror på oss, ger oss förtroende och vill se oss leda landet för medborgarnas skull."

Ibland glimrar han till, tänker jag när jag läser Laakso om att förtjäna förtroende. Själv tillhör jag ju clownernas skara men tillåter mig ändå att instämma dels i Laaksos retoriska fråga, dels att faktiskt hävda att det är helt nödvändigt - alltså att genomföra arbetet. Det har inte gjorts i partiet varken lokalt eller nationellt. Framgick t.ex. med all önskvärd tydlighet när jag bevistade min egen arbetarekommuns nomineringsmöte någon månad innan jul - där stönade folk när jag försökte argumentera för en utbildningspolitik som åtminstone försöker hantera segregatinsproblematiken.

Kommer då den nödvändiga diskussionen till stånd? Peter Andersson frågar:

Punkten heter "NYSTART" Politiska diskussioner och beslut". Min känsla och, vågar jag säga, vetskap, är att partiets medlemmar verkligen vill att detta tas på allvar. Men märks det på nyhetsrapporteringen? Märks det i form av en livaktig debatt i partiet? På vilket sätt blir kongresspunkten denna viktiga "Nystart! Vem kommer att styra innehållet i punkten NYSTART?

Själv är jag ganska pessimistisk, kanske beroende på att tiden, som heltidsanställd, företagare och med en sjuklig far, inte räcker till. Inte bara media utan också ledande partikamrater verkar mer intresserade av att diskutera personfrågor och med dessa tillhörande intrigerande istället för att ta den mycket stora diskussionen om hur den socialdemokratiska ideologin ska förverkligas i ett samhälle långt från den det som formade densamma.

Technorati Tags:
Erik Laakso, Peter Andersson, Socialdemokratiska Arbetarepartiet

Skolverket i framkant

Guldmedalj till Skoldatanätet: "För många år sedan, närmare bestämt 1998, fick min dåvarande kollega Benny Regnér och jag ett tjockt kuvert från Kent Å på SUN. Det visade sig när vi öppnade kuvertet att SUN Microsystems, Inc., nominerat det projekt vi just då arbetade med, nämligen det svenska Skoldatanätet, till det som då hette Computerworld Smithsonian Awards Program och som nu verkar heta Computerworld Honors.

Nomineringen innebar att en beskrivning av Skoldatanätet skulle för evigt bevaras i Computerworld Honors arkiv och att vi skulle få en guldmedalj att hänga på Skolverket.

En förutsättning för att få vara med var att man skickade in en tämligen omfattande beskrivning av projektet. Beskrivningen, som finns här (pdf-fil) och nedan, har sitt historiska intresse och rekommenderas för alla och envar som är intresserad av de första åren av Internetanvändning i Sverige.

"

(Hittat via Johan Groth.)

Att Johan Groth uppmärksammat denna utmärkelse som tilldelades Skoldatanätet 1998 just nu kom att bli ett lite lustigt sammanträffande eftersom jag under julhelgen sorterade några (inte många) papper i mitt rätt oordnade arkiv i garaget och råkade på en utskrift av samma dokument. Möjligen har jag också det refererade, av mig och Beatrice Ask undertecknade, regeringsuppdraget där och när jag hittar det ska jag publicera också det.

Publicerandet är förstås också en påminnelse om att vi den gången (93/94) tänkte rätt rätt:)

Technorati Tags:
Internet, IT i skolan, Skola, Skolverket

Var fanns de fattiga i Sahlins tal

Socialbidraget låser in fattiga: "Det blir närmast klyschigt i sammanhanget att peka på de 46,7 procent av barn till invandrade föräldrar som lever i det Statistiska centralbyrån kallar fattigdom. Bland barn till ensamstående är det kring 30 procent.

Man kan mäta fattigdom på olika sätt. Måttet SCB använder i siffrorna ovan är inkomster på mindre än 60 procent av medianinkomsten. I Sverige blir det en bruttoinkomst på drygt 11000 kronor i månaden. Om man mäter så har fattigdomen i Sverige nästan fördubblats sedan början av 90-talet.
Man kan också mäta absolut fattigdom och utgå från inkomster under socialbidragsnormen. Mätt på det sättet har fattigdomen däremot minskat lite. De allra fattigaste, räknat i absoluta tal, har dock de senaste åren fått det ännu sämre, samtidigt som nästan alla andra fått det bättre."

Funderar över Isobel Hadley-Kamptz beskrivning i ljuset av Mona Sahlins tal igår. I det säger Sahlin att

Sverige är ett av de länder som har den högsta sociala rörligheten i världen.
Här är de ekonomiska skillnaderna jämförelsevis små. Här omfattar välfärden alla – vilket gör den effektiv. Det är smart.

Hon säger också

Låt oss vara oerhört tydliga på en punkt: Det ska alltid löna sig att arbeta!

Sahlin pratar också om hur a-kassan bör vara utformad (ren omställning, högre ersättning, kortare tid vad jag förstår) och problematiserar det faktum att partiet är stort just bland bidragstagare men minskat bland de som har arbete.

Sahlins bild är alltså att vi lever i ett land med små ekonomiska skillnader - är det sant undrar man mot bakgrund av de siffror Hadley-Kamptz redovisar. Sahlin pratar inte mycket (inte alls) om de fattiga människor Hadley Kamptz beskriver. Hon pratar faktiskt mycket lite (inte alls) om den socio-ekonomiska segregation vi har och de politiska konsekvenserna av detta. Eftersom detta är det som karaktäriserar högerns s.k. arbetslinje undrar man om inte Lena Melins karaktäristik ändå är rätt träffande. Det tycker emellertid inte Peter Johansson.

Technorati Tags:
Isobel Hadley-Kamptz, Mona Sahlin, Röda Berget, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Peter Johansson

Vems förtroende förvaltar förtroenderådet

Socialdemokraterna förändras inte frivilligt: "Direktiven till valberedningen är en indikator på vilja, inriktning och mål. Härav blev intet kan man gott och väl säga. Några röster höjdes med insikt om behoven men de var för få och de fick rejält med mothugg av partisekreterare Baylan."

Ägnar en del av min tid åt Kantro Store, så också idag, så jag kunde bara lite sporadiskt lyssna/se på dagens förtroenderåd. Försökte också följa tweeten och fejjan men även det blev rätt osammanhängande. Försöker nu rekapitulera dagen via andras skriverier som t.ex. Erik Laaksos från vilket citatet ovan är hämtat. Tror Alexandra Einerstam också var där och hon skriver:

Efter att partisekreterare Ibrahim Baylan yrkat avslag på Odhners och Petersens förslag, så ställde sig stora delar av förtroenderådet sig bakom Baylans yrkande. Den logga (som ni ser ovan), har projicerats på en vit duk under förtroenderådet tillsammans med foldern som ligger på ombudens bord, får nu ett löjets skimmer över sig, i och med att förtroenderådet inte vill öppna upp partiet.

Einerstam har dock missat att också jag sedan en tid kandiderar till partiledarposten, men så hade ju även Aftonbladet gjort. De tror att det bara finns två kandidater fast jag haft en FB-grupp till stöd sedan före den 15:e november.

Metaforer är svårt, Karin Petterssons, får jag inte riktigt ihop. Slutsatsen verkar dock korrekt:

För att överleva måste nu Socialdemokraterna leta sig ut ur djungeln, och sluta ta gårdagens strider. Både med varandra och med regeringen. Det är dags att släppa den politik som man förlorat två val på – väljarna kommer inte att tacka ja till den nästa gång heller.

Så läser jag Mona Sahlins tal (obs Mona Sahlins - inte Monas, inte refererar jag till Tage, Olof, Ingvar eller Göran heller även om jag faktiskt varit personligen bekant/träffat flera av dem) och fastnar för en del av detsamma

Vad kan vi lära av våra nätrötter? På nätet leder de socialdemokratiska bloggarna. Här finns levande, frisk och öppen diskussion. Här hämtar jag ofta inspiration när det är dags för tal och utspel, och det hoppas jag att ni gör också. Vi ska ta vara på våra tänkare och skrivare när vi utvecklar vårt parti och vår rörelse.

Jag har funderat mycket på jämställdheten och på maktens alla manliga attribut. Vi har beslutat att vara ett feministiskt parti, men det räcker ju inte att besluta – är vi där, är vi feminister?

Jag har funderat över vår partikultur. De senaste veckorna har inte varit någon vacker uppvisning. Det kan inte vara så att diskussionerna på våra interna möten är i någon journalists inkorg innan mötesdeltagarna lämnat rummet. Vi måste skapa större tillit i vårt parti om vi ska kunna vara så ärliga och så modiga som vi behöver vara.

Om man å ena sidan hävdar att nätrötterna representerar en frisk och öppen diskussion och sedan stör sig på att diskussioner från partiapparaten förs ut i offentligheten tror jag att man missat den kanske väsentligaste förändringen som 2000-talet fört med sig - fullständig transparens. Den förändringen (och vi gillar ju sånt sa Sahlin i samma tal) innebär att vi inte längre för diskussioner enbart i slutna rum, att det vi diskuterar kamrater emellan också diskuteras öppet just på nätrötternas bloggar, på fejjan eller via traditionella medier.

Reflektera också över en tweet från Katrine Kielos

har nu läst Sahlins tal. väldigt tillbakablickande, var det inte? utkämpa 2006 års valrörelse igen. typ. dessutom som om ek.kris aldrig hänt

För mig känns det inte som om Sahlins tal var ett avstamp för den diskussion/debatt som måste föras brett i partiet. Det oroar mig mycket att förtroenderådet inte tycks ha fattat ett enda beslut som för oss framåt varken organisatoriskt eller politiskt. Tror dessutom att Sahlin hade helt fel när hon säger

Ge min efterträdare ett tydligt mandat. Låt henne eller honom leda och lita på de vägval han eller hon gör.

Partiledaren ska förstås leda partiet, leda diskussionerna men f-n inte göra vägvalen själv - allt sådant ska diskuteras öppet och vara väl förankrat i rörelsens alla delar.

Kristian Krassman tycker att

Det är ett misslyckande och jag tycker att valet av denna genombleka valberedning skickar signaler som är mycket mycket beklagliga.

Han efterlyser både medlemmar i valberedningen med utländsk bakgrund och medverkan från partiets systerorganisationer i arbetet. Jag tycker väl att det i och för sig är anmärkningsvärt men knappast det största problemet. Det är nämligen enligt min uppfattning att den utses utan att veta i vilken riktning partiets politik ska utvecklas, dess medlemmar inte utsetts på meriter när det gäller detta och ett antal (flertal) snarast representerar det gamla som vi bör lägga bakom oss. Ingen har såvitt jag vet deklarerat att de kommer att föra ut sina överväganden så att dessa kan diskuteras bland medlemmar och vänner.

Observerar förresten att Sahlin inte använder begreppet frihet, jämlikhet och solidaritet som sammanfattande vår ideologiska utgångspunkt. Så väl hade hon inte läst på hos nätrötterna.

Technorati Tags:
Aftonbladet, Erik Laakso, Frihet, Katrine Kielos, Mona Sahlin, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Kristian Krassman, Ibrahim Baylan, Karin Pettersson

Hur vi går till val (3)

Är Mona Sahlin den enda som fattat att vi förlorat valet?
: "Jag är en av de 120 sossar som sitter i partiets förtroenderåd och ska åka till riksdagshuset på lördag för att välja denna valberedning. Ingen diskussion har föregått mötet, först igår fick jag ut listan på de personer som partisekreteraren föreslår ska ingå i valberedningen. I praktiken är möjligheten att på sittande möte få till en annan valberedning obefintlig."

(Hittat via knuff.)

Precis så där kände jag mig på det möte jag refererade igår, fast då var det medlemsmöte och det färdiga förslaget framtaget av styrelsen. Dessutom kan tilläggas att det inte var många där som verkade ha fattat att vi förlorat valet (vi hade ju lokalt ökat med 2% från det urusla resultat vi fick 2006 och då kör vi förstås på) och återfått makten i kommunen egentligen bara tack vare en utomordentligt usel opposition. Att vi är utslagna på såväl riks- som landstingsnivå verkade ha gått mina kamrater förbi. Någon anledning att diskutera en utvecklad politik och därmed förändrat ledarskap i nämnder behövs inte, tycks vara den förhärskande inställningen.

Jag menar att vi nog går mot ännu ett katastrofval. Risken är stor att vi inte kommer att kunna genomföra en process inför den extra kongressen nästa år som leder framåt - istället kommer vi att återupprepa misstag vi gjort tidigare - låta en geografiskt representativ valberedning utifrån icke-politiska kriterier vaska fram en enda kandidat som sedan "väljs" enhälligt på en kongress bestående av partiets främsta ja-sägare. Stig Malm har i alla fall en idé om hur vi skulle kunna undvika detta. Niklas Nordström konstaterar:

För Socialdemokraterna är läget kritiskt. Tar företrädarna, som har uppdrag att leda partiet ur den värsta krisen sedan 1914, sitt ansvar? Jag menar då inte bara den nationella partiledningen, utan också de personer som ska resa till Socialdemokraternas förtroenderåd 4 december.

Så min frågor blir

har du medlem blivit inbjuden till diskussioner i din förening, din arbetarekommun om hur valet av ny partiledare ska gå till, vilka förväntningar du har på ett nytt ledarskap, vilken väg partiet bör gå?

har ni lokalt i din förening eller arbetarekommun påbörjat en diskussion av hur våra grundläggande värderingar - vår ideologi - egentligen skall komma till uttryck i vår tid, vad de innebär för politiken vi för?

har ni lokalt i din förening eller arbetarekommun faktiskt ställt er frågan vad det betyder för partiet att vi numera bara lockar runt 30% av landets röstberättigade att stödja vår politik?

Technorati Tags:
Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Johanna Graf, Stig Malm, Niklas Nordström

S - back to the (net)roots

Jesper Nilsson: ”Öppna Kriskommissionen har inte förstått vad de kommit fram till”: "Öppna Kriskommissionen har gjort ett väldigt viktigt arbete i sin textanalys av S-märkta bloggar, debattartiklar och interna dokument. De har noggrant lyckats ringa in ett av Socialdemokratins stora problem. Det enda som förvånar mig är nu att de själva inte verkar ha förstått vikten av vad de kommit fram till."

Jesper Nilsson har skrivit en brutalt bra kritik av den Öppna Kriskommissionens rapport Om Idéutveckling. Egentligen vill jag förstås citera den i sin helhet men det behövs ju inte eftersom den finns tillgänglig på Dagens Arena (lånk ovan).

Väljer dock ut ett centralt avsnitt:

På Dagens Arena konstaterar Öppna Kriskommissionen att Socialdemokraternas ideologi bygger på ”frihet, jämlikhet och solidaritet”, men utan att lägga något intresse vid vikten av dessa tre ords gemensamma och inre ordnings betydelse. I stället konstaterar man att Socialdemokratin måste byta ut dessa ord till ”solidaritet, rättvisa, jämlikhet och hållbarhet”. Men ”frihet, jämlikhet och solidaritet” är inte bara tre fina ord som någon radat upp bredvid varandra. De är värdefulla just i sitt gemensamma sammanhang.

Tror faktiskt att just oförmågan att se frihet, jämlikhet och solidaritet som ett sammanflätat begrepp mot vilket man prövar politiken gör att många dels ser det som tre separata begrepp, dels ser dem som utbytbara mot andra. Tror att det innebär att man faktiskt missar hela poängen, faktiskt inte ser den grundläggande värdegrund som socialdemokratisk politik bör utgå från.

Blir bara mera övertygad om att det är Dags för studier i partiet. Störande dock att denna insikt uppenbarligen inte nått några större grupper och kanske särskilt att den inte nått partiledningen. Tiden rinner iväg.



By the way

Jag kandiderar förstås till partiets ledning (vill dock skilja på partiledarskapet och ev. statsministerkandidat). Utkast ill programförklaring gjorde jag för några veckor sedan i mina 7 budord för en återuppväckt socialdemokrati.



PS Det var via Isobel Hadley-Kamptz jag fann Nilssons artikel, någon retweetade. Hadley-Kamptz blockerar fortfarande mig på Twitter - fullständigt absurt, i synnerhet som jag tycker hon är läsvärd.t DS

Technorati Tags:
Dagens Arena, Frihet, Isobel Hadley-Kamptz, Jämlikhet, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Jesper Nilsson, Öppna kriskommissionen

Hur val går till (2)

Socialdemokraterna: Valberedningen och det politiska spelets konsekvenser | Mitt i steget, Johan Westerholms blogg: "Förtroenderådet har nu framtiden i sin hand. Undrar om de förstått allvaret i situationen. Och det vi ser? Ett politiskt spel på absolut lägsta nivå. De som ligger bakom detta håller på att effektivt stänga alla dörrar till alternativa karriärer i sin omsorg om den egna dagsaktuella positionen, detta beteende är inte acceptabelt i det näringsliv som hägrar efter en lång politisk gärning. Jag vågar påstå att detta beteende har de senaste dagarna kommenterats med förakt i de kretsar jag är verksam i ner på personnivå. Och det är just detta spel som får nybörjare, som jag själv, i politiken att vända densamma ryggen. Personligen har jag en bra bit kvar innan den dagen kommer men allt har ett bäst före datum. Precis allt, även sittande partistyrelse som kollektiv. Och med dess beteende hitintills så är det inte uteslutet att socialdemokratin har ett bäst före datum den med. Tyvärr.
"

(Hittat via knuff.)

Mitt förra inlägg om Hur val går till är förstås en utmärkt illustration av hur man på lokal nivå gör samma fel som nu utspelar sig på central nivå. De förhoppningar man kunnat hysa om att partiorganisationen som helhet skulle vakna upp och inför den kommande mandatperioden faktiskt ägna politiken en tanke verkar komma på skam. Lokalt gick vi fram några procent, dock inte tillräckligt för att ta igen det vi tappade 2006 och därmed fortfarande långt från forna tiders valresultat. Då sitter vi still i båten, kör på som vanligt och väljer folk enligt ledningens direktiv. Varför skulle vi ompröva något, varför skulle vi välja företrädare som kan leda den politiska diskussionen inom olika områden?

Som Anne-Marie Lindgren skriver

"Uppgiften är att hitta en politik, som är relevant både i förhållande till problemen i dagens samhälle och i förhållande till våra grundläggande värderingar – för hittills har jag inte hört någon kräva att ”förnyelsen” ska innefatta en omprövning också av dem."

Ingenting av det som hände på det möte jag bevistade igår tyder på att man förstått detta.

Fast vi börjar ju få lite roliga inspel. Staffan Lindström är lite arg - främst på:

att Mikael Damberg lånar sig till folkpartistisk populism över att lagstifta om ett icke-problem. Stort VAFAAN! Vi ska arbeta mot förtryckande strukturer med hjälp av upplysning, folkbildning, opinionsbildning, kvotering, förhandlingar, demonstrationer, kultur men inte via förbud mot vissa sorters kläder.

Och jag förstår Lindström - hur kan förbudspolitik vara relevant och stämma överens med våra grundläggande värderingar?

Technorati Tags:
Johan Westerholm, Skola, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Anne-Marie Lindgren, Staffan Lindström