Vilken j-a match?

Fick ett mail från en socialdemokratisk kandidat till EU-parlamentet idag som börjar så här:

Sverige möter Danmark i VM-kval på lördag. Socialdemokraterna möter moderaterna i Europaval på söndag. Två viktiga matcher där mycket står på spel.

Jag avskyr verkligen den här tendensen att importera terminologi från idrottens värld till alla möjliga andra områden. Ett val är ingen match, att kalladet match är att banalisera det absolut viktigaste inslaget i en parlamentarisk demokrati - det enda tillfälle där folket har en direkt möjlighet att utöva sin makt, sin grundlagsfästa rätt.

Röstar på Evin på söndag!

Därför röstar jag på en kvinna: "Men det finns ett råd jag brukar ge, och det är att rösta på en kvinna. För vi lever i ett Europa där män väljer män. Begreppet "varannan damernas" som de flesta svenska partier utom (m) och (kd) tillämpar, är tämligen okänt i EU."

(Hittat via Johanna Graf.)

Jag har gjort mitt val även om jag ännu inte lagt min röst. Jag kommer att rösta på Evin Cetin. Jag gör det för att hon har rätt när hon i en artikel på Newsmill skriver:

Politiker har ofta pratat om dessa människor, men nästan aldrig med dem. Myndigheter på alla nivåer har skapat tjogtals med kortsiktiga och överoptimistiska projekt. Nästan alla är så dåligt genomförda så att riksrevisionen borde få spader. Människorna i pizza-Sverige behöver inga fler insatser i projektform. Istället behövs långsiktighet, ansvar och förståelse. Det är bäst för Sverige om barnen i miljonprogrammen får samma chans som alla andra.

*


Min kampanj har ändå blivit mest uppmärksammad för att jag har långt över hundra pizzerior som mina "valstugor". Pizzabagarna delar ut pizzakartonger med vårt gemensamma politiska budskap. De har på sig t-shirts och knappar, de affischerar och sprider foldrar. Jag har haft mängder med möten på dessa restauranger och ätit fler pizzor än jag vill nämna...

Men pizzakampanjen är bara inte en nytänkande yta, en annorlunda arbetsmetod bland många andra. Det är i högsta grad vanliga människor som själva står bakom kampanjen, varav många är anställda på pizzerior. Vi har skrivit artiklar ihop, vi delar politiska idéer, utgångspunkter och förslag. Pizzabagarna är mitt personliga och politiska nätverk.

Att hon sen inte riktigt fattat betydelsen av den kommunikationskanal som Internet utgör - hon tycks ju t.ex. tro att man inte har personliga möten i digital form utan att dessa bara kan ske vid fysiska möten - men det är rätt oviktigt i sammanhanget.

Däremot röstar jag - 54-årig man - inte på Evin Cetin för att hon är kvinna och i det avseendet är Johanna Grafs argumentering som jag citerade inledningsvis i bästa fall enfaldig. Jag skulle kunna räkna upp ett antal kvinnliga kandidater som verkligen inte bör få en röst men avstår eftersom det är politik vi talar om, i bästa fall ideologi. Minst halva valmanskåren i detta val är kvinnor - de bidrar lika mycket till mansdominansen i EU-parlamentet som männen.

Den röst man lägger i detta val är viktig för att den sänder en signal om vilket Europa vi vill ha, vilka frågor vi tycker är viktiga. Att avstå betyder faktiskt bara att man tycker att EU är oviktigt och att man alltså inte förstått betydelsen av de beslut som tas inom unionen. Att rösta fel är förstås också ett allvarligt misstag - rösten skall läggas på ett parti/en kandidat som man kan tro kommer att verka för ett solidariskt Europa, ett öppet Europa, ett Europa som ökar demokratin, ett Europa som försvara de mänskliga rättigheterna inklusive (förstås) fackliga sådana.

Erik Laakso efterlyser visioner för den europeiska unionen hos kandidaterna och pekar på denna video


PS jag höll idag på att ändra mig - fick tre i princip likalydande meddelande där jag främst reagerade negativt på namndroppandet. I alla nämndes att Evin Cetin träffat både Dalai Lama och Barack Obama - vad f-n har det med hennes evetuella valbarhet att göra undrar jag. DS

Evin Cetin - kanske rätt kandidat ändå

Svik inte flyktingarna, Fredrik Reinfeld - DN.se: "Värna om flyktingarnas rörelsefrihet.På sikt måste den fria rörligheten inom EU gälla alla med uppehållstillstånd i något av medlemsländerna, inte bara medborgare."

Utmärkt debattartikel i gårdagens DN av Evin Cetin, Anders Lago och Jan Eliasson. Jag vill särskilt fästa uppmärksamheten på ovanstående formulering som naturligtvis måste gälla också inom nationer, inte bara inom unionen. Det står faktiskt lite i strid med vad Cetin och Lago hävdade häromdagen när det gäller flyktingars val av bostadsort i Sverige - men har de redan kommit på bättre tankar är jag enbart glad och nöjd (eller så blir jag bara lurad av att de här använder sig av begränsningen "med uppehållstillstånd").

Ullis Sandberg har i alla fall valt att kryssa Evin Cetin.

Mycket intressant diskussion

Men höj för allt i världen inte skatterna: "Men jag vill varna för att höja skatterna ute i kommunerna. Skattehöjningar nu kommer spela moderaterna rakt i händerna. Det är en del av lirkandet och kan mycket väl leda till att dimridåerna kring skatterna fungerar. Solidariteten rivs ned och människor röstar återigen på moderaterna i nästa val i tron att det går att sänka skatterna kraftigt och ändå ha en trygg och generell välfärd. Men fyra år till med Reinfeldt skapar irreparabla revor i välfärdssamhället. Därför måste kommunerna låta bli att höja skatterna nu."

Erik Laaksos artikel har fått en del intressanta kommentarer. Själva utgångspunkten för Laaksos förslag om att s-kommuner inte skall höja skatten nu lämnar jag därhän - tyvärr ett exempel på en sannolikt korrekt bedömning men samtidigt också på överdrivet taktiserande.

Däremot tycker jag, som jag också kommenterat tidigare, att Anders Nilsson har en hel del synpunkter värda att beakta både på sin egen blogg och bland komentarerna till Laakso. Det enda jag egentligen saknar är följande konstaterande föranlett av frågor om hur vi hamnat i detta skattehöjarparadigm:

Givet att vi väljer att låsa den offentliga verksamhetens omfattning vid någon given tidpunkt t.ex. senast det var s-regering, för då var väl allt optimalt:-) så följer av att det offentliga får erfara kostnadsökningar på alla de inköp som görs likväl som ökade kostnader till följd av löneökningar till personalen (och en del andra kostnadsökningar som är oundvikliga) så kommer exakt samma verksamhet att kosta mer år två.

Uttryckt annorlunda - om skolverksamheten i en kommun år 2009 kostar 1 miljard så kommer den att att kosta åtminstone 30 miljoner mer år 2010 (3% löne- och prisomräkning). Kommunens intäkter måste sålunda öka med minst denna summa helt automatiskt om man inte höjer skatten eller minskar kostnaden. För att skatteintäkterna skall öka automatiskt krävs att skattebetalarna i kommunen (kommunalt anställda oräknade) måste få större lönepåslag än de kommunanställda eller helt enkelt bli fler.

Detta är ju den vanliga förklaringen till att just skolan ofta får genomföra besparingar även under goda år. Man får helt enkelt inte kompensation för de faktiska kostnadsökningarna utan ett lite snålt tilltaget påslag (som just beror på att kommunens skatteintäkter inte ökar tillräckligt mycket).

Till detta kommer förståss att man i många kommuner faktiskt expanderar verksamheten i kvantitativa och/eller kvalitativa termer. Ofta gör man investeringar (nya anläggningar av olika slag) för vilket man hittat finansiering just som investeringar men inte sett till att avskrivningar (motsv) budgeterats - alltså ryms inom ramen för verksamheten.

Anders Svensson har fel

Även en minister har rätt till en åsikt: "Att anmäla kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth för ministerstyre, som Miljöpartiet gjort, för att hon har en åsikt i en fråga tycker jag är vansinne. Vi väljer ju politiker för att de har åsikter och vi väljer dem för deras åsikters skull. Därför är det självklart och naturligt att kulturministern har en åsikt om fildelning, piratkopiering och Ipred. Det är ju delvis hennes ansvarsområde det handlar om.Visserligen har hon en åsikt jag inte sympatiserar med, men ändock anser jag att hon har rätt till en åsikt.

Dessutom anser jag att tjafset om ministerstyre är löjeväckande. Meningen med en regering är att den ska styra. Det är vad den är utsedd till att göra. En regering består av ministrar och självklart ska dessa styra landet. Det är deras jobb. De ska lägga sig, de ska påverka, de ska föreslå och de ska tycka."

Kanske är det inte så meningsfullt att påpeka detta men i någon mån kan det vara intresant då det aktualiserar frågan om legalitet, om vår syn på grundlagen och huruvida det finns någon poäng med att ha en sådan som reglerar vårt styrelseskick, det vi oftast stolt brukar kalla vårt demokratiska system. Detta styrelseskick karaktäriseras nämligen av att det reglerar hur regeringen och dess ministrar skall uttrycka sin åsikt. Det har inte Anders Svensson förstått eller så bryr han sig helt enkelt inte om det. Det senare verkar ju dock kanske inte särskilt rimligt då han gärna ger sig på t.ex. rättsväsendet när det slirar på följandet av lagar.

Det är nämligen viktigt att upprätthålla respekten för vår grundlag. Enligt den får regeringen och dess ledamöter styra landet och så tillvida ge sin åsikt tillkänna genom 1) att lägga fram förslag (propositioner) till riksdagen som har den beslutande makten och 2) genom att inom ramen för av riksdagen överlämnad beslutsrätt utfärda förordningar/instruktioner till statliga myndigheter. Där är det slut på styrandet men det ger ändå stora möjligheter och närmast fullständig transparens. Om ministrar uttalar sig till höger och vänster, via media eller i slutna rum i frågor som handlar om tolkningen/genomförandet av fattade beslut kommer vi att befinna oss i ett besvärligt läge. Då blir det plötsligt inte lagen som gäller utan enskilda ministrars tyckanden i enskilda frågor. Då kan man inte försvara sig i en rättegång baserat på lagtexten utan måste veta/anta vilken ståndpunkt ministern kan komma att uttrycka öppet eller dolt.

Att Lena Adelsohn-Liljeroth gjort sig skyldig till ett allvarligt exempel på minsiterstyre är solklart. Att det är olämpligt och ett brott mot grundlagen är uppenbart. Att det inte besvärar Anders Svensson är pinsamt.

Anders Nilsson har rätt

Är skatterna själva meningen med politiken?: "Det pågår för fullt en debatt på socialdemokraternas bloggportal om skatterna. Erik Laakso varnar för skattehöjningsiver, eftersom det legitimerar de borgerligas sänkningar och övervältring av ansvar på kommunerna, Bengt Silfverstrand å andra sidan förklarar det som nonsens och högerpopulism. Och däremellan står ett antal glada debattörer som värnar medborgarens plånbok, den gemensamma välfärden eller andra relevanta ståndpunkter.

Jag själv är en kritiker av den reflexmässiga tron på att skattehöjningar per automatik skulle tjäna välfärden och att det därför skulle vara en särskilt utmärkande socialdemokratisk hållning. Jag har lust att försöka sätta resonemanget kring skatterna och välfärden in i ett resonemang om samhälle och stat, det gemensamma och det förstatligade."

Anders Nilsson för ett intressant resonemang och i huvudsak har han som vanligt rätt. Möjligen skulle man kunna diskutera historieskrivningen - alltså varför socialdemokrater (och ofta i än större utsträckning vänsterpartister) hamnat i statskramarfacket och därmed ser statlig kontroll över så stor del av de samhälleliga resurserna och hur de spenderas som politikens mål men i sammanhanget får det närmast betraktas som en aning akademiskt. Nu är det så - att vara socialdemokrat och förespråka så låga skatter som det överhuvudtaget är möjligt, att förspråka att alla skall kunna leva på sin lön är lite som att svära i kyrkan.

Det Anders Nilsson pekar på är bland annat att det kan finnas många sätt att organisera välfärdstjänster, många sätt att lösa finansieringen och att dessa alternativ kan vara väl så solidariska som offentligt drivna och skattefinansierade verksamheter. Till det bör förstås också sägas att ökad egenmakt t.ex. i form av ökat eget ansvar för val av nivåer rimligen borde vara ett socialdemokratiskt mål - vi har ju faktiskt höjt utbildningsnivån för alla högst väsentligt, blir inte den naturliga följden att människor då skall få större makt också över sina egna livsval.

Södertälje i världen

New deal för svenska förorter: "Förorterna behöver inte mer av kortsiktiga projekt. De behöver inte mer av socialbidrag. De som bor där behöver varken kvotering eller välmenta klappar på axeln. Det behövs ingen god fe eller mirakulös sagotomte. Det behövs inte gråtmilda empatistinna politiker som tycker synd om de stackars invandrarna. Det behövs inga underverk, det
behövs ansvar. Det handlar inte om integration, det handlar om vad som är bäst för Sverige. Det behövs långsiktiga insatser, som vi ser i till exempel Gård sten i Göteborg och Hovsjö i Södertälje.

Sverige är bero ende av dem som bor i förorterna. För att ta vara på denna resurs krävs
investeringar och framtidstänkande."

Anders Lago och Evin Cetin har skrivit en riktigt bra debattartikel. Det program de framför är utmärkt ända till man kommer fram till den sista punkten. Där återkommer det närmast rasistiska budskap Anders Lago med viss framgång framfört under några år - flyktingar kan man beröva de mest elementära mänskliga rättigheter som rätten att välja var man vill bo. Det kryss jag planerat att sätta på den socialdemokratiska valsedeln i EU-valet är i fara!