Peter Karlberg

Tillbaka till Typo

2011-04-18T10:41:00.001+02:00

Efter två års gästspel här på Blogspot återvänder jag nu till min alldeles egen blogg Peter Karlberg. Välkommen att följa mig där.

Technorati Tags:
Peter Karlberg, Typo

Bra av Graf

2011-04-05T01:30:00.001+02:00

När jämlikhet inte upplevs som möjlig, rustar vi för ojämlikhet: "Framförallt tror jag det finns ett behov av framtidshopp för gemensamma lösningar som många människor inte upplevt har fungerat de senaste decennierna. Kan socialdemokratin signalera ett sådant framtidshopp i både ord och handling, är det nog välkommet av väldigt många som sett samhällsgemenskapen gå förlorad. När människor inte upplever att jämlikhet är möjligt, rustar de för ojämlikhet, som Håkan själv uttryckte det i sitt tal. Ett sätt att rusta själen, är att intala sig att horder av arbetslösa och sjuka i själva verket är lata simulanter, och att det därför nog är rätt att strypa A-kassa och sjukförsäkring rejält."

Johanna Graf har skrivit en utomordentligt intressant artikel. Jag väljer att citera några väl valda:

Människor har blivit mer välutbildade, säkra på sin egen förmåga och individualistiska. Dock inte i betydelsen egoistiska, där finns en viktig skillnad.

När man tar ifrån människor deras drivkrafter blir de kravmaskiner; då hamnar vi idet som Erlander kallade de växande förväntingarnas missnöje.

Samtidigt upplevdes makten och överheten, som med åren kommit att symboliseras av (S), sitta med sina höga arvoden, inlåsta med sina närmaste politikervänner, och inte begripa hur vanligt folk har det.

Jag tror det är viktigt att vi från och med nu blir väldigt tydliga med vad politiken kan och inte kan göra. Vad man som människa måste klara själv, vad vi tillsammans kan greja i Sverige och vad vi måste bli mycket bättre på att samarbeta med resten av världen om.

Genom att förändra vår uppfattning om vad som är normalt och acceptabelt, skriver han, så förändrar politiken våra tankar såväl som våra omständigheter.

Folk har blivit svikna förr och den lilla strimma av hopp många nu tillåtit sig känna kan snabbt dö ut. Jag tror i motsats till en del bloggare att det inte handlar om någon smekmånad på 100 dagar, utan högst 60. I början på juni kommer SCB:s stora opinionsundersökning. Då kommer bilden att sättas av om det skett någon nystart eller inte. Och folk har som bekant en tendens att följa med strömmar. Upplever många det som om något nytt håller på att ske, blir fler nyfikna och positiva. Och vice versa.

Egentligen har jag bara en, fast den är kanske rätt avgörande, invändning mot Grafs resonemang. Hon utgår från att Juholts tal är någonslags accepterad inriktning. Inget kan ju vara mera felaktigt. Juhoult valdes utan strid (enhälligt tror jag) av en kongress vars ombud valts utan möjlighet för partimedlemmarna att förutse deras inställning vare sig i politiska frågor eller personfrågor. Valberedningen presenterade sitt förslag när kongressledamöterna redan var valda. Endast en kandidat fanns. Ingen politisk deklaration avkrävdes kandidaten före valet, istället förväntades någon form av positionering ske i "installationstalet". En ovärdig process (om vi antar att partiet vill framstå som en demokratisk politisk organisation).

Technorati Tags:
Johanna Graf, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, demokrati, Håkan Juholt

Kunskapspolitik utan kunskap

2011-04-05T00:59:00.001+02:00

Ny kunskapspolitik för vänstern i fem punkter: "Sverige behöver en ny kunskapspolitik. En som sträcker sig från förskola till universitet, som också innefattar den dryga hälft av varje årskull som inte går vidare till högskolan. Det brådskar för kristecknen är många. Det går sämre för de svenska eleverna i de internationella kunskapsundersökningarna. Och ungefär en femtedel av varje årskull går ut gymnasiet utan fullständiga betyg. För dem väntar ett besvärligt arbetsliv.

Här har den svenska vänstern närmast abdikerat. Socialdemokraterna har inte haft en fungerande kunskapspolitik under det senaste kvartsseklet. Den katastrofala kommunaliseringen av skolan drevs fram av Göran Persson som skolminister, hans efterträdare har inte efterlämnat några avtryck"

Stefan Svalfors, professor, föreslår ett fempunktsprogram för en socialdemokratisk kunskapspolitik. Han ges möjlighet att framföra dessa på Aftonbladets ledarsida. Mycket lite handlar om kunskap.

I punkt nummer ett föreslås ett återförstatligande av skolan. Någon statlig skola har vi emellertid inte haft och det kunde ju kanske man begära att en professor skulle kunnat ta reda på. Vi har haft olika grad av statlig reglering - det som förändrades i början på 90-talet var just detta. Tjänsterna som varit statligt reglerade blev alldeles vanliga kommunala och finansieringen ändrades från att ha varit detaljreglerad och del av den staliga skoladministrationens uppgift till att integreras i den stora säck med pengar som kommunerna får från staten.

I punkt nummer två föreslås att privata företag som driver skolor ska förhindras att ta ut vinst. Givet att vi fortsatt ska tillåta företag att driva skolor är ju detta i bästa fall populistiskt trams. Problemet här är ju att vi inte hittat en form för att ställa vettiga kvalitetskrav (och kanske också borde kräva någon form av ekonomisk garanti i det fall kraven inte nås).

I punkt nummer tre föreslås att yrkesutbildningen ska förstärkas. Mot detta finns ingen anledning att invända.

I punkt nummer fyra kräva återupprättad vuxenutbildning. Inte heller mot detta finn några invändningar att resa.

I punkt nummer fem kräver högskoleprofessorn mera pengar till sin egen verksamhet. Kanske befogat men.....

Sammantaget en soppa som kokad på en spik, i synnerhet som utgångspunkt för en kunskapspolitik. En sådan borde snarare ta sin utgångspunkt i vilken kunskap medborgare i 2000-talets verklighet behöver, i vad vi vet om lärandets förutsättningar 2011 och vilka möjligheter vi vill erbjuda barn och ungdomar.

Technorati Tags:
Göran Persson, Skola, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Stefan Svalfors, Kommunalisering

Vad frihet är vet Pettersson mycket lite om

2011-03-21T02:10:00.001+01:00

Bygg på frihet, Juholt!
Inte Persson-nostalgi: "Det handlar om en gnagande oro för att Håkan Juholt ska visa sig vara Göran Persson.
Inte för att de skulle stå för samma slags ledarskap. Men för att man kan ana likheter i deras syn på politiken.
”En dag kommer det ögonblick då solen lyser över fria människor som inte känner någon annan herre än sitt eget förnuft.” Så skrev den franske upplysningsfilosofen de Condorcet, gömd i ett litet rum i Paris medan den revolution han varit med om att starta satte gatorna utanför i brand. En kort tid senare blev han själv avrättad i revolutionens namn.
Göran Persson sa en gång att målet med politiken var att se till att folk hade råd att köpa en vårkappa till frun."

Var inte Karin Pettersson en av Mona Sahlins hejdukar? Får i alla fall en känsla av att det är något annat än värnandet av frihet som ligger till grund för hennes ledare i Aftonbladet. Ta bara en sådan enkel sak som jämlikhet. Den innebär förstås att alla har lika värde t.ex. när det gäller betalning för utfört arbete. I Petterssons värld blir detta en identitetspolitisk fråga (kön) trots att det är fullständigt självklart att alla ska ha en lön som motsvarar utfört arbete oberoende av individuella egenskaper.

Visst finns det frihetsprojekt att formulera men det är ett generellt sådant vi behöver - långt från Petterssons förvrängda bild av vad frihet är.

"och tredelad föräldraförsäkring borde vara självklarheter för en modern socialdemokrati."

Frihet är att man själv får bestämma just sådant som om hur föräldraledigheten ska disponeras. Kanske borde Pettersson ha tittat på kvällens Molin-föreställning om en bondes kamp för sin mjölkpall - en symbol för den enskildes (kollektiva) kamp mot överheten för frihent.

Sen har hon förstås rätt när det gäller integritetsfrågorna.

Technorati Tags:
Aftonbladet, Karin Pettersson, Mona Sahlin, Socialdemokratiska Arbetarepartiet

Södertälje, företagsklimat och upphandlingar

2011-03-18T22:39:00.001+01:00

Fler företag i Södertälje: "Inom Södertälje kommun har vi tagit till oss av företagarnas synpunkter att förbättra attityd, service och information. Till våren tar vi därför ett viktigt steg och startar- ”Södertälje Direkt”, en kundtjänst som ska vara en väg in för företagen och som kommer underlättar företagarens och kommunens hantering av företagsärenden. Målsättning är att 60 % av kontakterna med näringslivet ska gå direkt till Södertälje Direkt. Vid mer avancerade ärende kan ”Södertälje Direkt” omedelbart koppla frågan vidare till en handläggare.

Jag är övertygad om att satsningar på entreprenörskap och företagande av stor vikt för Södertälje och för fler arbetstillfällen. Att det finns ett stort intresse för dessa frågor visar också att 1000 personer deltog på Södertäljes Business Days, som vi arrangerade tillsammans med Amerikanska ambassaden.

Tillsammans med företagare i Södertälje arbetar vi också med att ta fram en gemensam varumärkesplattsform för Södertälje som besöks- och turistkommun.

Det är tillsammans vi skapar tillväxt, växande företag och fler jobb"

Försökte kommentera Anders Lagos inlägg men fortfarande efter en hel dag (nästan ett dygn) har kommentaren inte publicerats. Här kommer den:

Alldeles utmärkt att förbättra “attityd, service och information”, ännu bättre vore att också t.ex. faktiskt ge lokala företag möjlighet att konkurrera om kommunala upphandlingar. När vi (Kantro) försökte delta i en upphandling visade sig att den var riggad för att omöjliggöra för oss att konkurrera genom att ställa krav som bara kunde uppfyllas av återförsäljare med särskild ställning hos Apple som skolåterförsäljare. Nu tror jag dessutom att avtalet utnyttjas för att t.ex. erbjuda politiker Apple-datorer vilket ju är en helt annan affär men det förvånar inte då kommunen redan under 2010 gjorde flera inköp i strid med gällande regler, alla med företag som inte är lokalt etablerade.

Slutsats: Kommunen vill inte ha en lokal Apple-handlare och motarbetar aktivt den befintliga.

Ska man fortsätta på temat kritik mot Södertälje kommuns bristfälliga politik när det gäller företagande så är väl parkeringseländet ett bra exempel. Det verkar ju som om kommunens tjänstemän och ansvariga politiker inte ens fattar hur dagens brist på enkel, billig, centrumnära parkeringsmöjligheter dödar alla försök att bedriva handel i området.

En annan fråga som inte bara bestäms av kommunen/kommunala bolag som har direkt negativ effekt på företagandet är de orealistiskt höga hyrorna i centrum. Till den uppdrivna nivån bidrar förstår Telge Fastigheter - Södertälje ligger lite i utkanten av Stor-Stockholmsområdet och måste ha någon konkurrensfördel gentemot andra näraliggande handelsområden. Fri parkering och låga hyror torde vara de enda möjliga. Utgångspunkten för denna min åsikt är två och ett halvt års arbete med att ge Södertälje-borna tillgång till en Apple-återförsäljare - Kantro Store på Saltsjötorget.

Technorati Tags:
Anders Lago, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Södertälje, Telge Inköp

Solidaritet - basen

2011-03-15T01:19:00.001+01:00

Är du överviktig och/eller rökare? Då skiter vi i dig!: "Jag fick en flashback när jag genom en annan parti- och bloggvän, Peter Karlberg på http://peterkarlberg.blogspot.com/2011/03/ibland-maste-man-ta-heder-och-ara-av.html, hittade till Johans inlägg. "

Precis så är det - man undrar var det kommer ifrån, var man läst det förr - lika unket då som nu. Tillfredställande är det dock att kamrater som Eva Hillén Ahlström och Sebastian Stenholm verkligen både ser och hör. Stenholm skriver

"Vi vet av historien och av vad som gör ett samhälle framgångsrikt att det krävs solidaritet med de som för stunden har det sämre än vad man själv har det. Vi vet att jämlika samhällen är framgångsrika för både samhället självt men också för individen."

Solidaritet är förmodligen det av de (i någon mening) förtrycktas vapen som är mäktigast. Vi ser det i vardagen även i vårt land men det blir extra tydligt i mer upproriska kontexter. Men, och det är ett helt avgörande men, solidaritet existerar människor emellan, är något som praktiseras främst genom egenorganisering. När den institutionaliseras kvävs den av administrativa rutiner, stelbenta regelverk och reduceras till en finansiell (läs skattepolitisk) angelägenhet.

Jag ser ett samband - ökad boendesegregation, ökad segregation i skolan, segregerad tillgång till andra välfärdstjänster. Vem tjänar på det?

Technorati Tags:
Johan Westerholm, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Sebastian Stenholm, Eva Hillén Ahlström

Kleins radarpar

2011-03-14T00:12:00.001+01:00

Helle Kleins blogg: "Det känns riktigt roligt med radarparet Juholt-Jämtin"

Vi har haft en sanslöst "märklig" process av partiledningsfrågan. När valberedningen under Berit Andnors ledning sent omsider presenterar ett förslag kunde man ju vänta sig en lite avvaktande hållning från de flesta. Icke så - Helle Klein, som väl talar efter gudomlig konsultation, ser redan ett radarpar - suck!

Technorati Tags:
Aftonbladet, Carin Jämtin, Håkan Juholt, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Helle Klein

Ibland måste man ta heder och ära av kamrater

2011-03-13T22:22:00.000+01:00

http://mitt-i-steget.blogspot.com/2011/03/socialdemokraterna-var-vi-skiljer-oss.html: "Vi måste inledningsvis definiera vad det offentligt finansierade erbjudandet omfattar, till vilket pris och med vilken kvalitet. Vi måste – i likhet med Kalmar Län – sätta upp kriterier för den enskildes nyttjade av det solidariskt finansierade. I Kalmar län genomförs inte några planerade operationer på personer som röker – du måste sluta röka först eftersom rehabiliteringskostnaderna är högre för rökare än icke-rökare. Detta sistnämnda tycker jag är centralt, vi har alla ett individuellt ansvar för att inte ”överutnyttja” denna välfärd. Jag kan svårligen motivera att jag skall tillåtas röka, äta fel och inte träna men samtidigt kräva att jag ska ha samma resurser som en som verkligen försöker sitt bästa för att på egen hand få en bättre hälsa."

Jag brukar indela politiska ställningstaganden i en höger - vänsterskala baserat på huruvida de ansluter till en traditionell konservativ tradition av att använda staten till att bestämma över människors (underklassens) liv (=höger) eller till en radikal frihetlig (uppfattad som mer liberal av många) tradition av att öka människornas frihet att själva forma sina liv (=vänster). Idag hittade jag bland mina partikamrater, som framgår ovan, ett extremt exempel på det förstnämnda. Här är det inte bara frågan om att sådär i socialstyrelseanda rekommendera 68 braödskivor om dagen utan här ska man fråntas rätt till (planerad) sjukvård om man inte följer av överheten proklamerad livsstil - fascism brukar jag benämna den ideologi som kan tänkas frammana den typen av förslag. Än värre blir det av att man av Westerholms rubricering får intrycket att detta är exempel på vad som skiljer oss från borgarna. Oroad blir jag också av att Westerholm hävdar att detta redan är verklighet i Kalmar län (landsting antar jag).

Men vad annat är att vänta efter att ha läst följande på Westerholms blogg

"100 dagar från kröningen som partiledare anser jag att han och Carin Jämtin skall redovisa vilka vägval de vill göra för politiken och för organisationen så att vi sedan kan ta ställning vid en extrakongress i höst."

Att vi borde ha en ovillkorlig rätt att veta det innan de väljs verkar nu inte föresväva Westerholm.

Å andra sidan, vi kan ha förtröstan, Westerholm deklarerar

"Jag personligen kommer inte acceptera ett nytt ”Primegate” från någon – jag kommer dock vara beredd att lyssna på alla som har något att säga. Allt från Timbro och Svenskt Näringsliv på ena sidan till Syndikalisterna och Fältbiologerna på den andra extremen. Jag kommer redovisa alla dessa samtal och möten öppet till skillnad på hur andra valt att agera."

Skönt med sådana kamrater (eller är det lite pompöst uttryckt?).

Technorati Tags:
Johan Westerholm, Socialdemokratiska Arbetarepartiet

Vad har hänt sedan 2007

2011-03-13T09:59:00.001+01:00

Peter Karlberg : Välj en NY ledare: "Dessutom tycker jag att just Mona Sahlin representerar den politiska korrekthetens populism som gjort att de grundläggande “eviga” socialdemokratiska värdena hamnar i bakgrunden (människor känner inte igen sig). För att exemplifiera: Viktigare att synas på Pride än att se till att Kommunals lågavlönade kvinnor får en rejäl uppgradering av sina löner. Det förra kostar lite tid, det senare politiskt mod (och pengar)."

Jag hade synpunkter på det senaste partiledarvalet - de handlade om i huvudsak två frågor. Den ena rör själva valet: Det är helt orimligt att val i ett parti sker genom att en liten krets valberedare ger (även om det sker efter konsultationer av en något större liten krets) kongressen ett val, nämligen att enhälligt välja den enda kandidaten. Den andra rörde den person som föreslagits, förresten inte bara den personen utan kanske mera den krets ur vilket man fick fram den enda kandidaten.

I mångt och mycket upprepar sig nu historien. Valberedningen föreslår ett namn, några andra kandidater gives icke (fast jag ställer upp om någon nominerar mig), ett icke-val således. Förslaget presenteras dessutom efter att alla kongressombud redan valts. Visst måste någon i partiets nuvarande ledning finna detta absurt och göra något åt det omedelbart!

Frågan är om inte historien upprepar sig också beträffande själva kandidaten (Håkan Juholt om någon missat det). Inför 2007 drev jag linjen att de som stått bakom den förda politiska linjen som väljarna i lite för stor utsträckning förkastat inte borde övervägas som kandidater. Partiet valde en annan väg. Frågan blir då om man kan hävda att den nu lanserade kandidaten kan anses sakna ansvar för den politik som avvisats av en majoritet av väljarkåren flera val i rad. Johult är riksdagsman sedan 1994, han är nu ordförande i försvarsutskottet (en rätt tung riksdagsman alltså), han har varit ordförande i försvarsberedningen, han är ordförande i ett partidistrikt och inte minst han har varit partisekreterare. Har lite svårt att se honom som ett från förloraretablissemanget fristående kort.

När jag nu ändå letar fem fel: Lena Mellin upplyser om att Juholt är lätt skeptisk till nätet. Läser man på hans hemsida så presenterar han sig bland annat så här "Just nu lägger jag mycket tid och kraft på att förbättra och stärka socialdemokraterna. Jag är biträdande partisekreterare, med särskilt ansvar för partiets stora organisation och det är verkligen en spännande uppgift." Så aktuell var den, så viktig är dagens kommunikationsteknik för den föreslagna partiledarkandidaten.

Technorati Tags:
Lena Mellin, Partiledare, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Håkan Juholt

Vinna val eller vinna en rörelse - det är frågan

2011-03-07T02:49:00.001+01:00

Syftet med politiskt arbete är inte att vinna väljare: "I alla fall inte med vänsterpolitiskt arbete. Syftet med politiskt arbete på vänsterkanten ska vara och måste vara att medvetandegöra människor och att ge människor verktyg och möjligheter att analysera och förändra sin egen verklighet. Vänsterns arbete ska syfta till att få människor att ta vardagen i sina egna händer så som folket i arabvärlden gjort. Syftet ska inte vara att få människor att rösta på vänstern. Människor ska vara subjekt, inte objekt som genom valpropaganda och lämpliga handlingar ska fås att rösta vart fjärde år."

Numera är det inte så ofta jag får tillfälle/anledning att citera Anders Svensson. I det citerade stycket har han emellertid fullständigt rätt!

Det har också Katrine Kielos när hon konstaterar att

"Ett politiskt projekt som inte förnyar sig efter ett katastrofval som detta kommer oundvikligen att irra iväg i sina egna besvärjelser – en paranoid skugga av sitt forna jag."

Jan Andersson är däremot helt ute och cyklar

En sak slås jag av. Ingen tycks tala om att vi ska välja en partiledare och en partiledning som har förutsättningar att vinna framtida val.

Inte bara för att han inte tycks uppmärksamma att just att vinna val tycks vara nästan det ända som intresserar utan också för att just det är det nästan minst intressanta i frågan.

Lika borta är Johanna Graf

Jag håller med Jan Andersson, jag trodde faktiskt också att valet av partiledning handlade om möjligheten att vinna val, inte om att lösa interna problem.

Lite senare i samma inlägg tycks hon dock ha fattat

Jag brukar inte hålla med Göran Greider i mycket, men när han i City skriver att (S) snarare borde leta efter en ny rörelse än en ny Olof Palme har han helt rätt. Dagens rörelse släpper bara fram strömlinjeformade ledare som stöter sig med så få som möjligt.

Andra startar så här kort före kongressen och partiledarvalet diskussion om något helt annat, nämligen partiets förmåga att fostra kvinnliga ledare, vilket vi hittar t.ex. hos Lena Sommerstad och Eric Sundström. Jag som trodde vi hade ett generellt problem (vilket Sundström dock ser) - men tydljigen gäller det huvudsakligen kvinnliga.

Vår käre partisekreterare Ibrahim Baylan vet dock att vi kommer att få en manlig partiledare trots att inga kandidater presenterats och kongressen inte är genomförd. I sitt brev till oss medlemmar låter han meddela att

För det första, och kanske den viktigaste utgångspunkten för partiet, är att jag vill medverka till att vi får en jämställd partiledning. Vi ska i partiets ledning ha en kvinna och en man. För ett feministiskt parti är det en självklarhet.

Fullständigt hjärnsläpp enligt min mening. Vi behöver en bra partiledning alldeles oavsett kön. Vad man har mellan benen avgör inte förmågan att leda partiet. Fantastiskt dock att Baylan faktiskt redan nu vet att det för "balansens" skull behövs en partisekreterare av annat kön än hans eget.

Baylans referens till vad som krävs av ett feministiskt parti (jag som trodde vi var ett socialistiskt) får mig att tänka på Helene Bergmans

T o m Göran Persson kallade sig för feminist, en blasfemi eller med ett annat ord - hädelse. Inte för att han är man utan för att han representerade makten.

Funderar också på om Erik Laakso har rätt

Det här är ett uppenbart problem som uppstår då man, medvetet eller omedvetet, sätter sig i en beroendeposition och gör sig själv till ett verktyg för någon annan. Att sedan inte kunna inse att man faktiskt varit ett verktyg som någon annan spelat på för sina egna syften svider än mer.

Visst är det så att man nu kan se en närmast förbluffande kritisk ansats från många bloggande kollegor som tidigare (under valrörelsen främst) framstod som megafoner. Frågan är om denna förändring verkligen ska tillskrivas frustration över begränsat inflytande som Laakso gör gällande eller om man snarare borde betrakta det som ett sent om än välkommet uppvaknande.

Technorati Tags:
Eric Sundström, Erik Laakso, Ibrahim Baylan, Johanna Graf, Katrine Kielos, Lena Sommestad, Anders Svensson, Jan Andersson, Helene Bergman

Var finns rebellerna i partiet

2011-03-05T22:59:00.001+01:00

Ny partiledare måste vilja öppenhet: "Vi manifesterar just nu allt det som vi inte ska vara. Kandidater som vill låta traditionen av slutenhet leva vidare borde diskvalificera sig själva."

Ibland lyckas även Rebella hitta absolut rätt. Och jag skulle nog inte säga "borde diskvalificera sig" utan rakt ut deklarera att de har gjort så (alldeles oavsett om någan av dessa sedan blir vald). Därutöver så är faktiskt alla som deltagit i det senaste årtiondets utveckling av partiets politik men inte aktivt och publikt höjt sina röster, haft egna idéer, uttalat kritik diskvalificerade (fast det verkar ju inte ens valberedningen fattat - glömde Andnor är kanske en av dem).

När man följer människors kamp i andra delar av världen för frihet och demokrati undrar man var f-n rebellerna i partiet finns.

Funderar på om man inte helt enkelt borde ordna en egen medlemsomröstning när det gäller partiledarskapet.

PS En ny partiledare ska inte vinna val utan vinner ett parti DS

Technorati Tags:
Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Rebella, Valberedning, Berit Andnor

Tokstan är kanske ett passande epitet

2011-03-05T22:15:00.001+01:00

Ilska över nya p-systemet i centrum: "– I det tidigare systemet tog det sju sekunder att logga in. Nu tar tar det 40 sekunder och utloggningen nästan lika lång tid. Så det är en rätt stor skillnad, säger Evelina Sundqvist, en av de skolungdomar som kommunen utsett för att på plats informera Södertäljeborna om det nya parkeringssystemet.
Detta andra stora irritationsmomentet är att när du loggat in reserveras maxbeloppet för den parkeringszon du befinner dig i på ditt konto och när du loggar ut får du besked om hur stor den faktiska kostnaden blir."

Kommenterade den 26 februari det nya betalsystemet för parkering i Södertälje. Vår eminenta (och underbart snabba) lokalblaska LT har nu mer än en vecka senare lyckats samla sig till en artikel om eländet. Någon vass kritik av införandet lyckas tidningen inte framföra utan det kommer i en del kommentarer till artikeln. Det måste ju faktiskt vara något allvarligt fel på en del förmågor hos de som hanterar parkeringsfrågor i kommunen.

Technorati Tags:
Anders Lago, Parkering, Södertälje

Parkering - nu ett lån till banken i Södertälje

2011-02-26T19:13:00.001+01:00

Läste för någon vecka sedan i LT (en tidning vars webb inte är sökbar)att man skulle bygga om parkeringsautomaterna för att vid kortbetalning chippet ska kunna användas. Reagerade redan då på det märkliga i att kommunen valt att acceptera en ordning som förlänger tiden det tar att registrera sin parkering - uppenbar flathet tänkte jag då ju kommunen i detta fall borde uppträda som företrädare för de som ska använda automaterna. Använde först igår en sådan automat framför vilken det förstås bildades kö - 5 personer före och man får räkna med att det tar minst 5 minuter.

Blev nyss uppmärksammad av min fru på att nyordningen dessutom innebär att bank/kreditkortsföretaget lägger beslag på, reserverar, mellan 16 och 120 kronor varje gång (storleken på beloppet beroende på maxkostnaden per dag). När man checkar ut dras det faktiska beloppet men enligt information som delades ut (inte finns på automaten) så kan det ta ett par dagar innan det reserverade beloppet återförts till kontot.

Att kommunen accepterar dessa uppenbara försämringar är bara ett uttryck för inkompeten. Att banker och kreditkortsföretagen kräver dessa orimliga villkor, i säkerhetens namn, visar att samma inkompetens frodas där med. Att 2011 införa digitala system som försämrar för kunden, förlänger transaktionstiden och dessutom innebär att banken lånar mina (om än småbelopp) pengar utan ersättning är faktiskt tecken på att samma inkompetens är ett vida utbrett belopp.

Härom veckan råkade jag för övrigt ut för något liknande. Har i många år använt mig av Bromma flygplats och varit mycket tillfreds med att man kunnat använda kort för att checka in på parkeringen och sedan betala med samma kort vid utfarten. Nu har man - enligt på platsen tillgänglig personal - tagit bort denna möjlighet på grund av någon EU-regel - och återgått (med nya automater förstås) till den mycket irriterande konstruktionen där man får en biljett vid infart och sedan måste betala denna antingen i ankomsthallen eller genom att kliva ur bilen i en automat som placerats vid sidan av utfarten. Inkompetensen finns sålunda inte bara i Södertälje kommun, hos Visa och MasterCard, hos landets banker utan också på Luftfartsverket (och inom EU om det nu stämmer att det beror av EU-regler).

Technorati Tags:
Södertälje, Bromma, Parkering, Visa, MasterCard, Biljettautomat

Förlorar alltmer tilltro till processen

2011-02-16T07:59:00.001+01:00

Omstart efter S-kris kräver mer: "I rapporten finns alltså en del tänkvärt, en del som oroar, få spetsiga politiska förslag, men en organisatorisk att göra-lista. Återstår en ny partiledare och en partiledning som kan, vill och inte minst orkar ta kommandot och verkligen göra något åt saken.

"

Det är väl ett parti som inte så mycket funderar på personliga egenskaper och organisatoriska frågor utan istället med kraft ägnar sig åt att formulera politik som funkar, som faktiskt kan göra vårt samhälle givet dagens förutsättningar till ett bättre samhälle som behövs.

Nu väljer alltså arbetarekommunerna sina representanter till kongressen utan att ha en aning om vilken hållning dessa representanter har i förhållande till denna rapport, i förhållande till ännu ej kända förslag till partiledare/ledning. Patetiskt. Vad kan vi hoppas på blir resultatet av denna process?

Technorati Tags:
Kriskommission, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Eric Sundström

Röstar inte i kongressvalet

2011-02-16T02:08:00.001+01:00

ner kommer man alltid: Ett skammens dokument. Ut med Baylan nu!: "
Vad ska jag skriva. Jag är så förbannad att jag varken vet ut eller in.

Efter många månaders arbete så släpper då socialdemokraternas kriskommission sin rapport. Och vad får vi. ”Omstart för socialdemokratin.” Som om vi har fått någon sorts tjuvstopp vid ett rödljus. Dokumentet liknar mest något där var och en av de i kommissionen ingående fått lov att behålla en av sina käpphästar. Tacka tusan för att det blir ett steg tillbaka, på stället marsch."

Metaforer är livsfarliga. Omstart är en sådan. Anders Nilsson har sannolikt rätt - själv har jag ännu inte hunnit ta del av kriskomissionens rapport - är upptagen med jobb, familjeangelägenheter, Kantro, bygdegård och inte minst samfälligheten.

Anders Lago har däremot läst samma rapport som Anders Nilsson men har ingen kritik att rikta mot den, inga egna tankar, saknar inget och kommenterar:

–Jag tycker att det är en bra rapport, den pekar klart ut vilka politiska områden vi ska satsa på, och jag håller med om det mesta de skriver. De pekar ut rätt riktning efter en bedrövlig valrörelse, och pekar ut jobbpolitiken som ett viktigt område som vi behöver utveckla.

I morgon är sista dagen att rösta fram representanter till kongressen. Jag kommer att avstå - skälet är att ingen från arbetarekommunen och ingen av kandidaterna bemödat sig om att kommentera mitt blogginlägg från häromdagen.

Technorati Tags:
Anders Lago, Anders Nilsson, Kriskommission, Socialdemokratiska Arbetarepartiet

Tänka själv

2011-02-14T00:36:00.001+01:00

Kämpa för rättvisa, frihet och… bakelser: "Högerdebattörerernas fattiga barndomar lär oss att Marx hade rätt som regel. Det är undantagen som växer upp i fattigdom och drar slutsatsen att det saknar betydelse eller att det är bra med skilda förutsättningar. Omvänt kunde Olof Palme växa upp i överklassen, ta juristexamen och utveckla någon sorts rättvisekänsla. Det är inte alltid människornas samhälleliga vara bestämmer deras medvetande – på gott och ont.

Vad de borgerliga debattörerna missar är att (v)i är så totalt ointresserade av deras privata historier. Det intressanta är deras åsikter. Vad vill de?"

Problemet är väl möjligen att vårt, dvs allas, samhälleliga vara i allmänhet bestämmer vårt medvetande vilket så många tycks helt omedvetna om, Det gäller inte bara hyfsat välbeställde borgerliga ledarskribenter, det gäller också många s.k. vänstermänniskor. Hur skulle man annars kunna förklara valresultat, melodifestivalintresse, politisk korrekthet i en massa frågor osv.

Still got the blues

2011-02-07T00:25:00.001+01:00

Still got the blues for rock | 之乎者也: "

Used to be so easy

To give my heart away

But I found out the hard way

there’s a price you have to pay

I found out that love is no friend of mine

I should have known time after time

"

Finns inte så mycket att tillägga.

Technorati Tags:
Blues, Gary Moore, 之乎者也

Missade Persson

2011-02-06T23:30:00.001+01:00

Det krävs någon som är stryktålig: "Att det gick dåligt i höstens val förklarar Göran Persson med att det rödgröna samarbetet "försökte kopiera den borgerliga alliansen"."

Missade Agenda tidigare ikväll (sherlock lockade mera) men ser att den gode herr Persson tycks ha klart för sig just det jag hävdat hela tiden - det rödgröna samarbetet var ett strategiskt misstag. Nu hade det inte hjälpt - partiet saknar styrsel, klarar inte riktigt av att få igång den diskussion som behövs utan harvar runt i person- och egenskapsträsket.

PS I morgon kanske man kan se inslaget i SVT Play - fantastiskt att det inte går direkt DS

Technorati Tags:
Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Göran Persson, Partiledare

Vilka kongressledamöter ska man välja?

2011-02-06T00:11:00.001+01:00

In Your Face: Det kom ett mail...: "I detta mail så läste jag följade rader: "Nu har jag fått en valsedel i min hand där jag finner ditt namn. Jag vill naturligtvis rösta på mina kamrater ifrån Norrtälje men jag skulle vilja veta vad du står i den stora frågan om vilken partiordförande vi skall ha. Min inställning är att det är för lite av idiologi i den politiska debatten. Jag har också lyssnat så mycket som möjligt på de kandidater och vad de står för och jag kan kostatera att det funnits ett antal partiledarkandidater.""

Funderar själv en del över detta - alltså vad kandidaterna till kongressen står för. Tillhör valkrets 5 (Södertälje och Botkyrka). Från arbetarekommunen i Södertälje har jag fått valsedel bestående av 9 namn, 5 från Södertälje och 4 från Botkyrka. De fem från Södertälje presenteras men ingen information ges om de från Botkyrka. Därutöver uppmanas man av arbetarekommunens styrelse att rösta på fyra namngivna kandidater från Södertälje utan annat motiv än att de är från Södertälje och röstmaximering krävs för att få dessa valda.

Presentationen av de 5 kandidaterna lämnar för övrigt mycket i övrigt att önska. Ingen kandidat är över 44 år, två är under 25.

Boel Godner ger ingen som helst information om vad hon har för syn på partiledarfrågan och inte ett ord om politiken. Dock får vi veta att hon alltid

"känt lite extra för mänskliga rättigheter".

Gabriel Blomberg ser det som sin plikt att någon gång i livet aktivera sig politiskt. Han tycker att vi måste

"börja presentera reformer för hur samhället ska förbättras"

men avslöjar inget om hur de skulle se ut. Ingenting om partiledarfrågan.

Anna Bohman brinner för barn- och ungdomsfrågor men vi får t.ex. inte veta hur hon tänkt sig att vi skall få bukt med barnfattigdomen som ju är aktuellt just nu. Hon vill

"arbeta hårt för att vårt parti ska växa"

men uttalar inget om hur.

Alexander Lindholm är övertygad om att partiet behöver väcka reformlusten hos folket och tycker att vi

"behöver tydliggöra våra tankar om en djupare demokrati".

Ingenting om partiledarfrågan.

Nina Unesi (som är den kandidat arbetarekommunens styrelse inte tycker vi ska rösta på) brinner för att göra något åt barnfattigdomen, dock utan att förklara hur. Hon uttalar sig angående partiledarfrågan och förklarar att hon vill få

"chansen att ta del av denna historiska stund som ombud".

Någon uppfattning i frågan verkar hon dock inte ha.

Om de övriga 4 kandidaterna (från Botkyrka) får man ingenting veta - är ju helt patetiskt - annat än deras namn. Varken till dessa eller till kandidaterna från Södertälje får man med någon kontaktinformation. Antagligen utgår arbetarekommunens styrelse från att vi alla partimedlemmar har kontaktinfo till kandidaterna eftersom de ju uppenbarligen utgår från att alla måste ta kontakt för att överhuvudtaget få någon vettig info var de står politiskt och i partiledarfrågan. För det kan väl inte vara så att de förväntar sig att vi ska skicka röstboskap till kongressen?

Uppdatering: Några andra har också skrivit på samma tema - Peter Högberg, Johan Westerholm, Sandro Wennberg, Aurora Gullberg m.fl.

Technorati Tags:
Kristian Krassman, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Södertälje, Arbetarekommun, Boel Godner, Gabriel Blomberg, Anna Bohman, Alexander Lindholm, Nina Unesi, Botkyrka

Riktat eller generellt

2011-02-05T09:51:00.001+01:00

Sakine Madon: Ge riktat stöd direkt till barn: "Den som vill komma åt barnfattigdom gör därför bäst i att diskutera riktade stöd direkt till barnen."

Är det så vi vill ha det - riktat stöd till barn från fattiga familjer (det är ju de som har försörjningsansvaret som är resurssvaga)? Det innebär ju en återgång till 1800-talets fattigvård där de resurssvaga och deras barn fick schavottera och med mössan i hand ta emot de allmosor de beviljats.

Vill man hitta lösningar måste man inse att (oavsett vilka vi nu räknar som fattiga) att det finns såväl generella som individuella problem förknippade med denna fråga. Sedan 1960-talet har vi haft en situation som innebär att man inte kan försörja en familj på en (1) vanlig lön, än mindre då på en låg eller mycket låg lön. I de senare fallen räcker varken barnbidrag eller behovsprövade bostadsbidrag till för att uppnå en dräglig nivå - ett grundavdrag som helt enkelt befriar inkomster under t.ex. 20 000 från skatt kunde vara ett bidrag till att ge många ökat ekonomiskt utrymme utan att beröva dem värdighet.

Individuella problem av typen missbruk är av en helt annan karaktär och förutsätter individuella insatser.

I övrigt har Sakine Madon rätt när hon skriver:

I det längre loppet gäller det att satsa på utbildning och arbete. Storstädernas olika delar behöver växa samman och integreras.

När barn från olika klasser aldrig möts - utan delas upp i olika friskolor - är det inte konstigt att många saknar förståelse för hur det är att växa upp utan pengar.

Technorati Tags:
Expressen, Sakine Madon

Tänkvärt av Laakso

2011-01-13T00:20:00.001+01:00

Att förtjäna medborgarnas förtroende: "Vem vågar säga att det viktigaste nu inte är att i första hand vinna val även om vi ska göra det också, nej det viktigaste är att vi tänker, fördjupar oss, söker sanningar och försöker återfinna vår kurs i den tid vi lever i. Jag tror att det arbetet har möjligheter att leda fram till att människor tror på oss, ger oss förtroende och vill se oss leda landet för medborgarnas skull."

Ibland glimrar han till, tänker jag när jag läser Laakso om att förtjäna förtroende. Själv tillhör jag ju clownernas skara men tillåter mig ändå att instämma dels i Laaksos retoriska fråga, dels att faktiskt hävda att det är helt nödvändigt - alltså att genomföra arbetet. Det har inte gjorts i partiet varken lokalt eller nationellt. Framgick t.ex. med all önskvärd tydlighet när jag bevistade min egen arbetarekommuns nomineringsmöte någon månad innan jul - där stönade folk när jag försökte argumentera för en utbildningspolitik som åtminstone försöker hantera segregatinsproblematiken.

Kommer då den nödvändiga diskussionen till stånd? Peter Andersson frågar:

Punkten heter "NYSTART" Politiska diskussioner och beslut". Min känsla och, vågar jag säga, vetskap, är att partiets medlemmar verkligen vill att detta tas på allvar. Men märks det på nyhetsrapporteringen? Märks det i form av en livaktig debatt i partiet? På vilket sätt blir kongresspunkten denna viktiga "Nystart! Vem kommer att styra innehållet i punkten NYSTART?

Själv är jag ganska pessimistisk, kanske beroende på att tiden, som heltidsanställd, företagare och med en sjuklig far, inte räcker till. Inte bara media utan också ledande partikamrater verkar mer intresserade av att diskutera personfrågor och med dessa tillhörande intrigerande istället för att ta den mycket stora diskussionen om hur den socialdemokratiska ideologin ska förverkligas i ett samhälle långt från den det som formade densamma.

Technorati Tags:
Erik Laakso, Peter Andersson, Socialdemokratiska Arbetarepartiet

Skolverket i framkant

2011-01-12T23:30:00.001+01:00

Guldmedalj till Skoldatanätet: "För många år sedan, närmare bestämt 1998, fick min dåvarande kollega Benny Regnér och jag ett tjockt kuvert från Kent Å på SUN. Det visade sig när vi öppnade kuvertet att SUN Microsystems, Inc., nominerat det projekt vi just då arbetade med, nämligen det svenska Skoldatanätet, till det som då hette Computerworld Smithsonian Awards Program och som nu verkar heta Computerworld Honors.

Nomineringen innebar att en beskrivning av Skoldatanätet skulle för evigt bevaras i Computerworld Honors arkiv och att vi skulle få en guldmedalj att hänga på Skolverket.

En förutsättning för att få vara med var att man skickade in en tämligen omfattande beskrivning av projektet. Beskrivningen, som finns här (pdf-fil) och nedan, har sitt historiska intresse och rekommenderas för alla och envar som är intresserad av de första åren av Internetanvändning i Sverige.

"

(Hittat via Johan Groth.)

Att Johan Groth uppmärksammat denna utmärkelse som tilldelades Skoldatanätet 1998 just nu kom att bli ett lite lustigt sammanträffande eftersom jag under julhelgen sorterade några (inte många) papper i mitt rätt oordnade arkiv i garaget och råkade på en utskrift av samma dokument. Möjligen har jag också det refererade, av mig och Beatrice Ask undertecknade, regeringsuppdraget där och när jag hittar det ska jag publicera också det.

Publicerandet är förstås också en påminnelse om att vi den gången (93/94) tänkte rätt rätt:)

Technorati Tags:
Internet, IT i skolan, Skola, Skolverket

Var fanns de fattiga i Sahlins tal

2010-12-05T21:07:00.001+01:00

Socialbidraget låser in fattiga: "Det blir närmast klyschigt i sammanhanget att peka på de 46,7 procent av barn till invandrade föräldrar som lever i det Statistiska centralbyrån kallar fattigdom. Bland barn till ensamstående är det kring 30 procent.

Man kan mäta fattigdom på olika sätt. Måttet SCB använder i siffrorna ovan är inkomster på mindre än 60 procent av medianinkomsten. I Sverige blir det en bruttoinkomst på drygt 11000 kronor i månaden. Om man mäter så har fattigdomen i Sverige nästan fördubblats sedan början av 90-talet.
Man kan också mäta absolut fattigdom och utgå från inkomster under socialbidragsnormen. Mätt på det sättet har fattigdomen däremot minskat lite. De allra fattigaste, räknat i absoluta tal, har dock de senaste åren fått det ännu sämre, samtidigt som nästan alla andra fått det bättre."

Funderar över Isobel Hadley-Kamptz beskrivning i ljuset av Mona Sahlins tal igår. I det säger Sahlin att

Sverige är ett av de länder som har den högsta sociala rörligheten i världen.
Här är de ekonomiska skillnaderna jämförelsevis små. Här omfattar välfärden alla – vilket gör den effektiv. Det är smart.

Hon säger också

Låt oss vara oerhört tydliga på en punkt: Det ska alltid löna sig att arbeta!

Sahlin pratar också om hur a-kassan bör vara utformad (ren omställning, högre ersättning, kortare tid vad jag förstår) och problematiserar det faktum att partiet är stort just bland bidragstagare men minskat bland de som har arbete.

Sahlins bild är alltså att vi lever i ett land med små ekonomiska skillnader - är det sant undrar man mot bakgrund av de siffror Hadley-Kamptz redovisar. Sahlin pratar inte mycket (inte alls) om de fattiga människor Hadley Kamptz beskriver. Hon pratar faktiskt mycket lite (inte alls) om den socio-ekonomiska segregation vi har och de politiska konsekvenserna av detta. Eftersom detta är det som karaktäriserar högerns s.k. arbetslinje undrar man om inte Lena Melins karaktäristik ändå är rätt träffande. Det tycker emellertid inte Peter Johansson.

Technorati Tags:
Isobel Hadley-Kamptz, Mona Sahlin, Röda Berget, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Peter Johansson

Vems förtroende förvaltar förtroenderådet

2010-12-05T00:54:00.001+01:00

Socialdemokraterna förändras inte frivilligt: "Direktiven till valberedningen är en indikator på vilja, inriktning och mål. Härav blev intet kan man gott och väl säga. Några röster höjdes med insikt om behoven men de var för få och de fick rejält med mothugg av partisekreterare Baylan."

Ägnar en del av min tid åt Kantro Store, så också idag, så jag kunde bara lite sporadiskt lyssna/se på dagens förtroenderåd. Försökte också följa tweeten och fejjan men även det blev rätt osammanhängande. Försöker nu rekapitulera dagen via andras skriverier som t.ex. Erik Laaksos från vilket citatet ovan är hämtat. Tror Alexandra Einerstam också var där och hon skriver:

Efter att partisekreterare Ibrahim Baylan yrkat avslag på Odhners och Petersens förslag, så ställde sig stora delar av förtroenderådet sig bakom Baylans yrkande. Den logga (som ni ser ovan), har projicerats på en vit duk under förtroenderådet tillsammans med foldern som ligger på ombudens bord, får nu ett löjets skimmer över sig, i och med att förtroenderådet inte vill öppna upp partiet.

Einerstam har dock missat att också jag sedan en tid kandiderar till partiledarposten, men så hade ju även Aftonbladet gjort. De tror att det bara finns två kandidater fast jag haft en FB-grupp till stöd sedan före den 15:e november.

Metaforer är svårt, Karin Petterssons, får jag inte riktigt ihop. Slutsatsen verkar dock korrekt:

För att överleva måste nu Socialdemokraterna leta sig ut ur djungeln, och sluta ta gårdagens strider. Både med varandra och med regeringen. Det är dags att släppa den politik som man förlorat två val på – väljarna kommer inte att tacka ja till den nästa gång heller.

Så läser jag Mona Sahlins tal (obs Mona Sahlins - inte Monas, inte refererar jag till Tage, Olof, Ingvar eller Göran heller även om jag faktiskt varit personligen bekant/träffat flera av dem) och fastnar för en del av detsamma

Vad kan vi lära av våra nätrötter? På nätet leder de socialdemokratiska bloggarna. Här finns levande, frisk och öppen diskussion. Här hämtar jag ofta inspiration när det är dags för tal och utspel, och det hoppas jag att ni gör också. Vi ska ta vara på våra tänkare och skrivare när vi utvecklar vårt parti och vår rörelse.

Jag har funderat mycket på jämställdheten och på maktens alla manliga attribut. Vi har beslutat att vara ett feministiskt parti, men det räcker ju inte att besluta – är vi där, är vi feminister?

Jag har funderat över vår partikultur. De senaste veckorna har inte varit någon vacker uppvisning. Det kan inte vara så att diskussionerna på våra interna möten är i någon journalists inkorg innan mötesdeltagarna lämnat rummet. Vi måste skapa större tillit i vårt parti om vi ska kunna vara så ärliga och så modiga som vi behöver vara.

Om man å ena sidan hävdar att nätrötterna representerar en frisk och öppen diskussion och sedan stör sig på att diskussioner från partiapparaten förs ut i offentligheten tror jag att man missat den kanske väsentligaste förändringen som 2000-talet fört med sig - fullständig transparens. Den förändringen (och vi gillar ju sånt sa Sahlin i samma tal) innebär att vi inte längre för diskussioner enbart i slutna rum, att det vi diskuterar kamrater emellan också diskuteras öppet just på nätrötternas bloggar, på fejjan eller via traditionella medier.

Reflektera också över en tweet från Katrine Kielos

har nu läst Sahlins tal. väldigt tillbakablickande, var det inte? utkämpa 2006 års valrörelse igen. typ. dessutom som om ek.kris aldrig hänt

För mig känns det inte som om Sahlins tal var ett avstamp för den diskussion/debatt som måste föras brett i partiet. Det oroar mig mycket att förtroenderådet inte tycks ha fattat ett enda beslut som för oss framåt varken organisatoriskt eller politiskt. Tror dessutom att Sahlin hade helt fel när hon säger

Ge min efterträdare ett tydligt mandat. Låt henne eller honom leda och lita på de vägval han eller hon gör.

Partiledaren ska förstås leda partiet, leda diskussionerna men f-n inte göra vägvalen själv - allt sådant ska diskuteras öppet och vara väl förankrat i rörelsens alla delar.

Kristian Krassman tycker att

Det är ett misslyckande och jag tycker att valet av denna genombleka valberedning skickar signaler som är mycket mycket beklagliga.

Han efterlyser både medlemmar i valberedningen med utländsk bakgrund och medverkan från partiets systerorganisationer i arbetet. Jag tycker väl att det i och för sig är anmärkningsvärt men knappast det största problemet. Det är nämligen enligt min uppfattning att den utses utan att veta i vilken riktning partiets politik ska utvecklas, dess medlemmar inte utsetts på meriter när det gäller detta och ett antal (flertal) snarast representerar det gamla som vi bör lägga bakom oss. Ingen har såvitt jag vet deklarerat att de kommer att föra ut sina överväganden så att dessa kan diskuteras bland medlemmar och vänner.

Observerar förresten att Sahlin inte använder begreppet frihet, jämlikhet och solidaritet som sammanfattande vår ideologiska utgångspunkt. Så väl hade hon inte läst på hos nätrötterna.

Technorati Tags:
Aftonbladet, Erik Laakso, Frihet, Katrine Kielos, Mona Sahlin, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Kristian Krassman, Ibrahim Baylan, Karin Pettersson

Hur vi går till val (3)

2010-12-03T00:50:00.001+01:00

Är Mona Sahlin den enda som fattat att vi förlorat valet?
: "Jag är en av de 120 sossar som sitter i partiets förtroenderåd och ska åka till riksdagshuset på lördag för att välja denna valberedning. Ingen diskussion har föregått mötet, först igår fick jag ut listan på de personer som partisekreteraren föreslår ska ingå i valberedningen. I praktiken är möjligheten att på sittande möte få till en annan valberedning obefintlig."

(Hittat via knuff.)

Precis så där kände jag mig på det möte jag refererade igår, fast då var det medlemsmöte och det färdiga förslaget framtaget av styrelsen. Dessutom kan tilläggas att det inte var många där som verkade ha fattat att vi förlorat valet (vi hade ju lokalt ökat med 2% från det urusla resultat vi fick 2006 och då kör vi förstås på) och återfått makten i kommunen egentligen bara tack vare en utomordentligt usel opposition. Att vi är utslagna på såväl riks- som landstingsnivå verkade ha gått mina kamrater förbi. Någon anledning att diskutera en utvecklad politik och därmed förändrat ledarskap i nämnder behövs inte, tycks vara den förhärskande inställningen.

Jag menar att vi nog går mot ännu ett katastrofval. Risken är stor att vi inte kommer att kunna genomföra en process inför den extra kongressen nästa år som leder framåt - istället kommer vi att återupprepa misstag vi gjort tidigare - låta en geografiskt representativ valberedning utifrån icke-politiska kriterier vaska fram en enda kandidat som sedan "väljs" enhälligt på en kongress bestående av partiets främsta ja-sägare. Stig Malm har i alla fall en idé om hur vi skulle kunna undvika detta. Niklas Nordström konstaterar:

För Socialdemokraterna är läget kritiskt. Tar företrädarna, som har uppdrag att leda partiet ur den värsta krisen sedan 1914, sitt ansvar? Jag menar då inte bara den nationella partiledningen, utan också de personer som ska resa till Socialdemokraternas förtroenderåd 4 december.

Så min frågor blir

har du medlem blivit inbjuden till diskussioner i din förening, din arbetarekommun om hur valet av ny partiledare ska gå till, vilka förväntningar du har på ett nytt ledarskap, vilken väg partiet bör gå?

har ni lokalt i din förening eller arbetarekommun påbörjat en diskussion av hur våra grundläggande värderingar - vår ideologi - egentligen skall komma till uttryck i vår tid, vad de innebär för politiken vi för?

har ni lokalt i din förening eller arbetarekommun faktiskt ställt er frågan vad det betyder för partiet att vi numera bara lockar runt 30% av landets röstberättigade att stödja vår politik?

Technorati Tags:
Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Johanna Graf, Stig Malm, Niklas Nordström

S - back to the (net)roots

2010-12-02T13:21:00.001+01:00

Jesper Nilsson: ”Öppna Kriskommissionen har inte förstått vad de kommit fram till”: "Öppna Kriskommissionen har gjort ett väldigt viktigt arbete i sin textanalys av S-märkta bloggar, debattartiklar och interna dokument. De har noggrant lyckats ringa in ett av Socialdemokratins stora problem. Det enda som förvånar mig är nu att de själva inte verkar ha förstått vikten av vad de kommit fram till."

Jesper Nilsson har skrivit en brutalt bra kritik av den Öppna Kriskommissionens rapport Om Idéutveckling. Egentligen vill jag förstås citera den i sin helhet men det behövs ju inte eftersom den finns tillgänglig på Dagens Arena (lånk ovan).

Väljer dock ut ett centralt avsnitt:

På Dagens Arena konstaterar Öppna Kriskommissionen att Socialdemokraternas ideologi bygger på ”frihet, jämlikhet och solidaritet”, men utan att lägga något intresse vid vikten av dessa tre ords gemensamma och inre ordnings betydelse. I stället konstaterar man att Socialdemokratin måste byta ut dessa ord till ”solidaritet, rättvisa, jämlikhet och hållbarhet”. Men ”frihet, jämlikhet och solidaritet” är inte bara tre fina ord som någon radat upp bredvid varandra. De är värdefulla just i sitt gemensamma sammanhang.

Tror faktiskt att just oförmågan att se frihet, jämlikhet och solidaritet som ett sammanflätat begrepp mot vilket man prövar politiken gör att många dels ser det som tre separata begrepp, dels ser dem som utbytbara mot andra. Tror att det innebär att man faktiskt missar hela poängen, faktiskt inte ser den grundläggande värdegrund som socialdemokratisk politik bör utgå från.

Blir bara mera övertygad om att det är Dags för studier i partiet. Störande dock att denna insikt uppenbarligen inte nått några större grupper och kanske särskilt att den inte nått partiledningen. Tiden rinner iväg.

By the way

Jag kandiderar förstås till partiets ledning (vill dock skilja på partiledarskapet och ev. statsministerkandidat). Utkast ill programförklaring gjorde jag för några veckor sedan i mina 7 budord för en återuppväckt socialdemokrati.

PS Det var via Isobel Hadley-Kamptz jag fann Nilssons artikel, någon retweetade. Hadley-Kamptz blockerar fortfarande mig på Twitter - fullständigt absurt, i synnerhet som jag tycker hon är läsvärd.t DS

Technorati Tags:
Dagens Arena, Frihet, Isobel Hadley-Kamptz, Jämlikhet, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Jesper Nilsson, Öppna kriskommissionen

Hur val går till (2)

2010-12-02T09:04:00.001+01:00

Socialdemokraterna: Valberedningen och det politiska spelets konsekvenser | Mitt i steget, Johan Westerholms blogg: "Förtroenderådet har nu framtiden i sin hand. Undrar om de förstått allvaret i situationen. Och det vi ser? Ett politiskt spel på absolut lägsta nivå. De som ligger bakom detta håller på att effektivt stänga alla dörrar till alternativa karriärer i sin omsorg om den egna dagsaktuella positionen, detta beteende är inte acceptabelt i det näringsliv som hägrar efter en lång politisk gärning. Jag vågar påstå att detta beteende har de senaste dagarna kommenterats med förakt i de kretsar jag är verksam i ner på personnivå. Och det är just detta spel som får nybörjare, som jag själv, i politiken att vända densamma ryggen. Personligen har jag en bra bit kvar innan den dagen kommer men allt har ett bäst före datum. Precis allt, även sittande partistyrelse som kollektiv. Och med dess beteende hitintills så är det inte uteslutet att socialdemokratin har ett bäst före datum den med. Tyvärr.
"

(Hittat via knuff.)

Mitt förra inlägg om Hur val går till är förstås en utmärkt illustration av hur man på lokal nivå gör samma fel som nu utspelar sig på central nivå. De förhoppningar man kunnat hysa om att partiorganisationen som helhet skulle vakna upp och inför den kommande mandatperioden faktiskt ägna politiken en tanke verkar komma på skam. Lokalt gick vi fram några procent, dock inte tillräckligt för att ta igen det vi tappade 2006 och därmed fortfarande långt från forna tiders valresultat. Då sitter vi still i båten, kör på som vanligt och väljer folk enligt ledningens direktiv. Varför skulle vi ompröva något, varför skulle vi välja företrädare som kan leda den politiska diskussionen inom olika områden?

Som Anne-Marie Lindgren skriver

"Uppgiften är att hitta en politik, som är relevant både i förhållande till problemen i dagens samhälle och i förhållande till våra grundläggande värderingar – för hittills har jag inte hört någon kräva att ”förnyelsen” ska innefatta en omprövning också av dem."

Ingenting av det som hände på det möte jag bevistade igår tyder på att man förstått detta.

Fast vi börjar ju få lite roliga inspel. Staffan Lindström är lite arg - främst på:

att Mikael Damberg lånar sig till folkpartistisk populism över att lagstifta om ett icke-problem. Stort VAFAAN! Vi ska arbeta mot förtryckande strukturer med hjälp av upplysning, folkbildning, opinionsbildning, kvotering, förhandlingar, demonstrationer, kultur men inte via förbud mot vissa sorters kläder.

Och jag förstår Lindström - hur kan förbudspolitik vara relevant och stämma överens med våra grundläggande värderingar?

Technorati Tags:
Johan Westerholm, Skola, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Anne-Marie Lindgren, Staffan Lindström

Hur val går till

2010-12-01T23:44:00.001+01:00

Jag har varit på medlemsmöte. Huvudpunkt - nomineringar till nämnder och styrelser. Styrelsen utgör valberedning och följer följande kriterier när de utarbetar sitt förslag (kan ha missat något):

ska vara varvade
ska ha åldersspridning
ska spegla mångkultur - alltså etniskt blandade
ska vara geografisk spridda

ska attrahera väljare
ska ha varit aktiv i valrörelsen/partiet
ska ha varierande yrkes- och/eller facklig bakgrund
ska förnya och föryngra

alla ska få en plats (en ambition man inte fullföljt)

Om nu någon undrar så var detta i en politisk organisation - ett parti!

En nymodighet förekom på mötet - föreslagna till ordförandeposter uppmanades att resa på sig.

Det här sker i ett parti som är i akut behov av att hitta former för sitt arbete med att faktiskt forma politiken.

Anmäler avvikande åsikt när ovanstående kriterier presenterats. Utvecklar min syn på hur fullständigt oväsentliga dessa kriterier är och hur viktigt det är att vi som partiorganisation tar ansvar för att välja företrädare som kan deklarera en politisk ambition. Får replik på de kamrater som apostroferar mitt inlägg. Streck sätts varefter styrelsens ordförande oemotsagd får besvara frågor/synpunkter som framförts. Han tror bland annat att vårt handlingsprogram räcker som politisk deklaration för 4 års kommunal politik varför ingen information om de föreslagnas politiska ambitioner behövs.

Någon talare hade instämt i min kritik för att sedan omedelbart övergå till att argumentera för att det var för lite kvinnor representerande en viss (etnisk) grupp. Andra talare fattade överhuvudtaget inte vad jag pratade om - de tror att vi är organisation med en i alla avseende redan fastlagd politik, de ser inte att vår verklighet ständigt förändras, de uppfattar inte att vi fortsätter att gräva vår egen grav.

Vi går till val. Anmäler mig som motkandidat på en ordförandepost - när jag håller ett litet anförande för att förklara detta avbryts jag (med mötesordförandens goda minne) av en mötesdeltagare som ifrågasätter att jag argumenterar för vikten av en politik som tacklar de verkliga problem vår kommun har på området. Ett utmärkt exempel på nivån på den politiska diskussionen i denna förening.

En annan medlem går upp i fråga om nomineringar till instans i rättsväsendet och argumenterar för att vi bör välja personer med justa värderingar (avsaknad av fördomar för att uttrycka milt vad hon egentligen avsåg). Röstas ner.

Kort rapport från en kväll då jag slösat min tid.

PS jag blev nominerad till den post styrelsen föreslagit. DS

Dags för studier

2010-11-28T02:05:00.001+01:00

Socialdemokraterna: En chans som inte kommer åter: "Vi har en historisk chans att återknyta till vårt ursprungsuppdrag, att frigöra människan Att frigöra henne genom att se och lyssna på henne. Att ta henne på allvar.

Fler och fler kamrater skriver intressanta texter, fortfarande dock mest förpostfäktningar, mer om vad vi bör diskutera än diskussion om detsamma men oaktat det - intressant. Johan Westerholm tillhör de som blivit intressantare.

Karl Petersen är lite mer konkret och beskriver lokal framgångsrik politik:

Dessa fyra punkter bygger alla på insikten att tillväxt är förutsättningen för utveckling. Bara om Luleå blir en attraktiv plats för företagande och entreprenörskap kommer vi att ha råd med den välfärd som kommuninvånarna behöver. Bara om Luleå erbjuder möjligheter för unga människor att förverkliga sina livsprojekt här, blir vi en stad som överlever på sikt.

Lena Sommestad pekar på en mer generell problembild:

Men socialdemokratin har under senare tid inte bara mött svårigheter i sitt politiska projekt som lärande parti, utan också stora möjligheter – möjligheter som inte har tagits till vara. Jag vill hävda att det inte är svårare att vara ett lärande parti i täten för samhällsdebatten idag än för femtio år sedan. Snarare tvärtom. Problemet är att partiet idag har en ledning som inte prioriterar kunskap och samhällsanalys som grund för sin politik. Möjligheterna tas inte till vara.

Problemet är att ingen egentligen har något förslag som ger möjlighet att under bara några månader, fram till extrakongressen i mars nästa år, påbörja arbetet med att "bli ett lärande parti för att låna Sommestads ord, formulera hur vi "frigör människan" för att låna Westerholms, konkretisera en politik som beskriver hur landet "erbjuder möjligheter för unga männsikor att förverkliga sina livsprojekt" för att låna Petersens. För långt viktigare än persondiskussioner är politiska diskussioner. Mitt förslag är att omedelbart starta en gigantisk studiecirkel i vilken alla medlemmar engagera,s en studiecirkel som bedriva i hela partiet, som organiseras såväl traditionellt med mängder med träffar men också öppen och tillgänglig digitalt.

Technorati Tags:
Johan Westerholm, Lena Sommestad, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Kari Petersen

Skattepolitiken är väl ändå inte frågan

2010-11-25T00:21:00.001+01:00

Vem ska berätta om nya arbetarklassen?: "när svaret istället var att vända tillbaka till utgångsläget, nämligen att förändra verkligheten för den arbetande klassen"

Funderar över Kristian Lundbergs ord när jag läser Dany Kessels debattartikel i Expressen. Visst är det bra att i partiet också rymma dessa wonks men kommer lösningarna på vårt problem att kunna sökas i skattepolitiken? Kan man verkligen uttrycka sig så som Kessel gör:

Lösningen för socialdemokratin kan därför inte vara att möta Borg på hans planhalva. Lösningen är att formulera en ny skattepolitik som bygger på grundläggande socialdemokratiska värderingar. en skattepolitik för arbete, klimat och jämlikhet.

Visst är det så att vi inte ska möta Borg på hans planhalva, så långt är jag med, men sen blir det svårt - de socialdemokratiska grundläggande värderingarna är inte arbete, klimat och jämlikhet - jag vill påstå att de är frihet, jämlikhet och solidaritet och det är en väsentlig skillnad. I synnerhet om man väljer att se dessa som en helhet, oupplösligt förenade som grund för politiken.

Kessel har dock en viktig poäng - när vi vill bygga ett jämlikt solidariskt samhälle med ökade frihetsgrader är det ett stort problem att vi utformat ett skattesystem som slår mot lönearbete (både mot lönearbetaren och arbetsköparen). De alternativ vi kommer att utforma måste dock grunda sig på hur denna vision av det jämlika solidariska frihetliga samhället ska se ut.

Precis som Anders Nilsson uttrycker det:

För visst vi behöver vi en ordentlig skattedebatt men den kan ju inte få ersätta debatten om framtidens samhälle. Och dit når vi knappast med vare sig blåslampor, en massa bra grejor eller perversioner. Då är det dags att tala om de verkligt eviga socialdemokratiska värdena Frihet, jämlikhet och solidaritet.

Technorati Tags:
Anders Nilsson, Arbetarklass, Frihet, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Socialism, Solidaritet, Dany Kessel, Jämlikhet

När medlen blivit målen

2010-11-21T01:05:00.001+01:00

Tiden debatt: Är klassresan målet?: "Vi måste inse att för väldigt många är inte klassresan eller karriären det som lockar. Istället vill man ha en drägligare arbetssituation som går att kombinera med livet i övrigt och bli sedd för den insats man gör. Socialdemokratin måste lägga minst lika mycket politisk kraft på att reformera 2000-talets arbetsliv som att utmåla klassresan som lösningen. Jag tror inte minst att stora tjänstemannagrupper skulle välkomna en sådan politik."

(Hittat via Storstad.)

Leif Jakobsson tillhör en av de ledande, han är vice gruppledare i riksdagsgruppen, socialdemokraterna som faktiskt förmår diskutera riktiga och viktiga frågor. I den ovan citerade artikeln får han läsaren att faktiskt börja fundera dels på de konkreta frågorna rörande klassresan som mål eller medel, om avsaknaden av en politik för arbetet, dels också kring hur arbetslivet faktiskt ser ut för det stora flertalet lönearbetare - frågor kring arbetsmiljö. arbetsförhållanden, lönenivåer etc.

Marika Lindgren Åsbrink ställde en del förhoppningar på Jobbkongressen 2009 bl.a. uttryckt i ett blogginlägg så här:

Det finns alltså all anledning att diskutera marknadens plats i välfärden. Det är angeläget att vi pratar om hur vi får mest valuta för våra skattepengar och en bra, likvärdig välfärd för alla. Det finns så mycket erfarenhet och empiri nu att vi skulle kunna göra ordentliga utvärderingar av vad marknadstänket har inneburit för välfärden. Vad har blivit bättre? Vad har blivit sämre? Vad har blivit dyrare? Billigare? Etc.

Och det är förstås sant (även om jag undrar vad de entusiastiska deltagarna på den kongressen tänker så här i backspegeln). Vad som inte diskuteras av Lindgren Åsbrink och heller inte diskuterades av Jobbkongressen, som jag minns det, är vad våra grundläggande utgångspunkter frihet, jämlikhet och solidaritet betyder i detta sammanhang - hur de bör vägleda våra frågor. Som Anders Nilsson uttryckte det i en kommentar här häromdagen:

De kan inte ses enskilt och isolerat, de verkar bara tillsammans.

Så för att bara ta ett exempel - skolan; Vi vet att bäst resultat nås om undervisning sker i blandade grupper. Vi vet att alla i skolan måste få sina speciella behov tillgodosedda. Vi vet att fritt val av skola förstärker segregationen orsakad av socioekonomiska skillnader (som tydligast manifesteras genom boendesegregationen). Vi vet att frågan om huvudmannaskap har mycket liten om ens någon betydelse i sammanhanget. Så vad blir vår politik när det gäller hur skolan skall organiseras? Och lite utanför den diskussionen - var sker diskussionen om vilken skolpolitik vi ska föra när det gäller innehåll - vilken kunskap det uppväxande släktet behöver i den värld de ska leva i, de närmaste 60-70 åren?

Rekommenderar förresten läsning av en artikel i Fokus skriven av Torbjörn Nilsson. Där är ett antal wonks (utomordentligt fånigt epitet för övrigt) intervjuade. Policy wonks är sådana som sitter på kammaren och läser utredningar, räknar på människors beteenden medan deras motsvarighet, political hacks, läser opinionsmätningar, kommunikationsplaner och analyserar motståndarens drag. Här saknar man ju - men så är ju begreppen uppfunna i Washington - alla de tänkande människor som finns i och runt, om än sargat så fortfarande dock, ett folkrörelseparti. Alla de som faktisk lever i den verklighet hacks och wonks teoretiserar/triangulerar om och som genom aktivt deltagande i diskussionen har oerhört mycket att bidra med.

Kajsa Borgnäs har rätt:

S var en gång centrum för den samhällskritiska och framtidsskapande debatten.

Sakta men säkert avlägsnar sig nu en politiskt allt mer instängd socialdemokrati från de verkligt avgörande framtida maktfrågorna. Vårt parti lider både av en historielöshet och brist på framtidsuppfattning, i grunden en bristande analys av hur vårt samhälle ser ut i finanskapitalismens och globaliseringens tid.

Just därför är det förvånande att inte fler av dem som vill ingå i ledningen för en framtida socialdemokrati, tar detta tillfälle i akt att ägna sig åt att reflektera och resonera om valet på ett djupare plan än det till intet förpliktigande konstaterandet att ”vi har misslyckats”. För att talet om behovet av att ”diskutera politik och inte bara person” ska bli något annat än en besvärjelse, hoppas jag att fler företrädare snart tar chansen.

Och det räcker förstås varken med att fler av de som vill ingå i ledningen deltar i diskussionen/reflekterandet. Det räcker inte heller med att diskussionen/reflektionen stannar vid vad som inte gick bra i valet. Först när dessa (aspiranter på att ingå i framtida ledning) och alla andra medlemmar och sympatisörer aktiveras i en diskussion som mycket mera genomgripande syftar till att formulera oss - inte för att vinna val - för att kunna presentera en vision för hur vårt samhälle faktiskt ska bli bättre, faktiskt bli ett samhälle präglat av frihet, jämlikhet och solidaritet.

Studsar lite när jag ser hur en del partikamrater resonerar:

Jag fattar inte varför vi ska välja en valberedning som representerar varenda landsända, fraktion eller underorganisation? Jag trodde vi skulle välja några som kunde utse en partiledare som kan vinna val.

Citatet hämtat från Johanna Graf som tydligen vill reducera partiledarvalet till en fråga för några få i en valberedning vald av vem och där frågan inte är om att ha en ledning för partiet (dvs som jag trodde en politisk rörelse) utan som kan vinna val!

PS Trevligt med folk som deklarerar att de faktiskt kan tänka sig att kandidera till ledande positioner i partiet. Jag gör det, Peter Högberg gör det - vilka fler? DS

Technorati Tags:
Aktuellt i Politiken, Frihet, Jämlikhet, Marika Lindgren Åsbrink, Peter Högberg, Skola, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Fokus, Ann-Sofie Wågström, Leif Jakobsson, Torbjörn Nilsson, Kajsa Borgnäs

Frihet, jämlikhet och solidaritet - betyder det nåt idag

2010-11-18T01:22:00.001+01:00

Bengt Göransson: Låt oss börja med baskurs i demokrati: "En genomgång av partiets grundläggande värderingar med konkretiseringar av vad dessa kräver av dagens politiska förslag är vad som behövs. Och den kan bara dess medlemmar svara för. Dessa grundläggande värderingar kan sammanfattas i franska revolutionens klassiska budskap - frihet, jämlikhet, broderskap - som borde vara giltiga också idag. Att valfrihet är något annat än frihet, att jämlikhet inte är detsamma som lika chanser, att broderskap inte enkelt kan ses som synonymt med rättvisa, det är teser som behöver prövas mot dagens problem. För de lokala partiorganisationerna gäller att man där på nytt måste prata politik, inte nöja sig med att i något slags demokratisk ambition försöka se till att alla får rösta om alla frågor, eller, eftersom det är omöjligt, nöja sig med att på det lokala mötet få rapporter från nämnder och fullmäktige eller att få nominera ledamöter dit.

Vi måste se till att återupprätta respekten för grundläggande värderingar och inse att de inte är mål som kan eller ska uppnås för att sedan läggas tillhandlingarna. De ska tillämpas. Tänk på tio Guds bud - Nu har jag älskat min nästa, vad ska jag hitta på nu? Den som säger så kommer inte undan med att beskriva sig som förnyare, han skulle ses som lite knäpp.

Återupprätta respekten för politiken som idébas, tona ned tillbedjan av den beslutspotente."

Gillar Bengt Göransson, har gjort ända sedan jag träffade honom första gången i början av 90-talet då han fortfarande var minister. Inte bara för att han är en oerhört sympatisk person med förmåga att både se och höra utan kanske faktiskt mera för hans i folkrörelsearvet så djupt förankrade demokratisyn. Den demonstreras också i hans artikel i Expressen. Det visar sig ju också att vi delar samma syn på vad utgångspunkten för den nu påbörjade diskussionen bör vara även om jag gillar den "moderniserade" varianten av den franska revoulutionens paroll, nämligen Frihet, jämlikhet och solidaritet.

Skrev någonstans att det vi behöver är att omvandla de närmaste månadernas partiarbete till en gigantisk studiecirkel, en studiecirkel där kanske inte bara medlemmar kan delta - vi har ju massort med vänner, väljare - en studiecirkel som just går på djupet med dessa grundläggande värderingaroch vad de mer i praktiken innebär i vår tid och som ställer frågor typ:

Frihet från vad, frihet att göra vad?

Jämlik när det gäller ekonomisk makt, jämlik när det gäller livschanser, jämlik när det gäller?

Solidarisk med vem och hur?

Tror att det verkligen behövs ett studiecirkelstuk på detta även om studierna/diskussionerna skall föras öppet i alla rum man kan tänka sig, förstås och kanske i rätt hög grad i de digitala (utan att stänga ute). Vi diskuterar nämligen sedan sannolikt rätt lång tid inte politik, alltför många både medlemmar och andra saknar vana, skolning för detta. Det märks när man försöker föra principiella resonemang i sin förening, i sin arbetarekommunen, på sin blogg.

Det märks när en riksdagsledamot (Veronica Palm) uttalar sig på följande sätt angående frågor om hon kan tänka sig att bli partiledare:

"Jag har stor respekt för den processen, vilket innebär att jag inte tänker kommentera det arbetet eller ge mig in i några spekulationer om namn eller andra saker under processens gång. Vi är ett folkrörelseparti och då är det viktigt i sig att ha en demokratisk och öppen process där medlemmarna känner sig trygga, och det måste få ta tid."

Alltså hallå!!!!

Du är väl medlem och som sådan förväntas du ha åsikter både vad gäller poltiken, personerna och formerna, vill jag ropa till henne.

Du är väl förtroendevalg både i partiet och till riksdagen, då vill vi som valt dig verkligen höra vad du tycker om processen och om din egen roll i den, violl jag också utbrista.

Vem f-n känner sig trygg i en rörelse där ledande personer inte törs ha en åsikt, inte ens har en tydligt deklarerad uppfattning om de vill vara med/leda marschen tänker jag vidare.

Rätt svar är för övrigt: Yes, jag är intresserad av att leda partiet och kommer att besvara mer formella sådana frågor positivt och står alltså till förfogande om medlemmarna genom sina valda ombud på kongressen skulle välja mig. Fram till dess kommer jag med kraft att bidra till den nödvändiga diskussionen om den politiska riktning som partiet behöver utforma. Särskilt mycket kraft på att bedriva oppositionspolitik i riksdagen kommer jag inte att lägga under denna tid.

Som Helén Petterson skriver

Vår politik syftar till jämlikhet och rättvisa. Alla i ett samhälle tjänar på jämlikhetspolitik, och det kommer alltid att vara grunden till den politik som förs. En politik för 2010-talet kan inte betyda att de gamla grundpelarna om rättvisa, solidaritet, arbete och jämlikhet försvinner.

Problemet är ju just att vi nu faktiskt inte har en politik som står stadigt på dessa grundpelare i vår tid. Det ser annorlunda ut nu än för 50 år sedan!

En annan riksdagsledamot, Maryam Yazdanfar, skriver

Vi går till kärnan. Jag är socialdemokrat därför att jag vet att jämlikhet alltid, alltid är bättre än ojämlikhet. Jag ser hur Sverige sedan 1990-talet, då socialdemokraterna styrde har blivit mer ojämlikt.

Hon initierar lite välbehövlig självkritik. Det ska vi ha och många, som varit delaktiga i formandet av politiken under rätt läng tid, kanske är rätt så brända när det gäller att leda diskussionen framåt. Det är bland de som tänkt och tyckt ofta på tvärs mot partiledning (och dess rådgivare/konsulter) man hittar bra bränsle till brasan. Saknar dock frihetsbegreppet i Yazdanfars artikel.

Lena Sommestad uttrycker de grundläggande värdena med ett helt annat, lite historielöst språkbruk (om än väldigt PK) men var tod friheten vägen här

Jag är socialdemokrat därför att jag vill se ett samhälle som är långsiktigt hållbart – ekonomiskt, socialt och ekologiskt, ett samhälle där alla människor har lika värde och goda livschanser, och där demokrati, väl fungerande samhällsinstitutioner och fredlig konfliktlösning värnas. Jag är upprörd och förtvivlad över att leva i ett samhälle där dessa värden inte förverkligas, utan tvärtom försvagas.

En annan Peter som gillar Bengt Göransson hittar man för övrigt på Röda Berget.

Technorati Tags:
Bengt Göransson, Veronica Palm, Helén Petterson, Maryam Yazdanfar, Lena Sommestad, Röda Berget

Hälften kvar

2010-11-17T00:47:00.001+01:00

Minst hälften bör lämna partiledningen: "För att den politiska förnyelsen av socialdemokratin ska kunna bli verklighet krävs att åtminstone hälften av det nuvarande ledarskapet byts ut. För att få en öppen process kring det ledarskap som ska väljas på partikongressen i mars krävs också att samtliga som kandiderar till partistyrelsen avger en programförklaring som rör deras visioner och politiska lösningar för att föra Sverige och socialdemokratin framåt, skriver flera S-bloggare i nätverket Netroots Öppna kriskommission"

En (höger)paroll i diskussionen om marginalskatterna vill jag minnas var just "häften kvar". I fråga om vilken ledning man skall ha i ett parti blir samma krav märkligt, nästan obegripligt. Men visst, det finns många som nu ska diskutera partiets framtid och för att göra det lätt för sig alternativt för att positionera sig eller andra väljer att t.ex. fokusera på organisation och/eller person. Peter Högmark varifrån jag hittade artikeln citerad ovan skriver

" Aftonbladet har sett vad som sker Expressen släpper fram utrymme och nu senast SvD. Alla ser att den nya socialdemokratin formas bland bloggare på nätet som vågar lyfta på alla stenar. Bloggare och andra aktiva på nätet som inte räds att bli av med stolen man sitter på eller som man kanske kunde få. Aktiva som drivs av en kärlek till socialdemokratin. En ny rörelse som vill att det socialdemokratiska arbetarepartiet även fortsättningsvis ska vara det ledande partiet i bygget av morgondagens samhälle."

Att vara det ledande partiet är inget självändamål, inte ens att vara ett parti. Historiskt sett är det väl inget konstigt om partier kommer och går. Enda skälet till att nu arbeta för att "rädda" socialdemokratin är ju att det finns tillräckligt många människor som upplever att de grundläggande värderingarna som utgör partiets historiska arv är hållbara och kan tillämpas politiskt också i vår tid. Den grund som alltså formulerades, i stor utsträckning, under en helt annan tid med början för sådär en 150 år sedan. Då hade vi ånglok, landet var inte elektrifierat, skog- och jordbruk bedrevs med häst och vagn, telefonen var ännu inte var mans egendom, folkflertalet försörjde sig på fysiskt arbete, förhållandena för det arbetade folket var mycket knappa och utsugningen av arbetarklassen hård.

Vi har vandrat en lång väg sedan dess och utformat mer eller mindre lyckade reformer syftande till att undanröja många av de missförhållanden som rådde då. Levnadsförhållandena har i de allra flesta fall blivit betydligt bättre, flertalet har ett rätt drägligt liv även om det finns grupper som inte inkluderas. I allt för stor utsträckning har vi institutionaliserat samhälleliga behov i offentlig verksamhet - folk får fortfarande stå med mössan i hand, nu inte inför brukspatron lika mycket som förr men istället kanske inför byråkratier av olika slag. Det som förr löstes genom kollektiva ansträngningar (tänkte på det varje år under Perssons sommartal i Björkviks Folkets Park) ska nu finansieras via skattesedeln och anordnas i kommunal regi. Nog med nostalgi:)

Poängen är förstås att vi överhuvudtaget inte nu ska lägga tid på att diskutera organisation eller person. Nu ska vi se till att pröva hur en politik vilande på vårt historiska arv ska se ut för att bära i ett samhälle där levnadsstandarden är hög, där engagemanget för att tillsammans göra saker är lågt (alltså när det gäller att driva föreningar, gemensamt bygga och underhålla anläggningar etc), där etablerade former för politiskt engagemang inte attraherar. Ett samhälle med en utbildningsnivå som vida överstiger tidigare generationers, där informationsmängden ökar med rasande fart och samtidigt blivit tillgänglig för alla på ett sätt som vi aldrig tidigare upplevt. När vi gjort hemläxan kan vi diskutera hur ledningen skall se ut för att kunna fortsätta att driva politiken framåt - fram till nästa års partikongress hinner vi inte mer och måste förstås också i formell mening följa gällande stadgar. Först därefter tro jag det är lämpligt att också se över vår organisationsstruktur. Stadgarna hindrar ju heller inte en fullständigt transparent process fram till kongressen och kamraterna som skrev i SvD har ju fullständigt rätt - inga val borde förekomma utan att alla kandidater avgivit en programförklaring.

Technorati Tags:
Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Peter Högmark, SvD, Expressen, Aftonbladet, Hälften kvar, Folkets Park, Björkvik, Göran Persson, Klassamhälle

En bättre värld är möjlig (7)

2010-11-16T02:57:00.001+01:00

Farlig signal om sänkta ambitioner: "Den kan rentav bli så att Socialdemokraterna utser en nödpartiledare under sista veckan i mars, som ännu färre i själ och hjärta velat ha än Mona Sahlin 2007, samtidigt som rörelsen inte hunnit med att formulera en modern politik, som tror på att en bättre värld är möjlig. Då har ont blivit värre"

Björn Elmbrandt befarar att vi skall sänka våra ambitioner. Han tror att vi kommer att hamna där vi alltid hamnat dvs. "hamnar där man alltid varit, strax till vänster om mitten i svensk politik". Det tror inte jag.

Skälen är följande:

1. Vi kommer under de närmaste månaderna att föra en diskussion som fokuserar hur våra grundläggande värderingar skall komma till uttryck under detta århundrade - en historisk och gigantisk uppgift men ack så utmanande

2. Vi kommer att formulera denna politik bland annat utgående från de sju budord för en återuppväkt socialdemokrati jag formulerade häromdagen. Dock, denna politik kommer att formuleras i en diskussion där så många bidrar, där alla verkligen kan delta, där för första gången en sådan process sker öppet, inbjudande, tillåtande.

3. Vi kommer i denna process att identifiera oss som det frihetsparti ett klassiskt socialdemokratiskt alternativ alltid (borde) varit. Vi kommer inom ramen för denna diskussion att kunna formulera en strategi för väsentlig ökad makt över det egna livet.

4. Vi kommer att under denna resa att stöta och blöta viktiga principiella frågor som gäller just människors möjligheter att förverkliga sina drömmar liksom alla de hinder som nuvarande, främst ekonomiska ordning, reser. Vi kommer att forma en politik som utmanar kvartalskapitalismen.

5. Välfärd skapas genom ökad produktion som skapar förutsättningar. Ökad välfärd skapas genom tillväxt. Tillväxt skapas genom att fler förverkligar idéer som leder till ökad produktion. Tillsammans kan vi skapa en kultur som stimulerar idéer, stimulerar innovation, som ger utrymme för fler att skapa.

6. Vi kommer i denna process att avfärda kontrollsamhället som detta århundrades strategi. Tvärtom kommer vi att formulera en vision för ett samhälle där solidaritet är den allt överskuggande gemenskapsbyggande grunden, där varje människas värde och integritet , där varje människas rätt respekteras.

7. Kanske kommer vi t.o.m., men för detta är tiden kort, att kunna formulera åtminstone ett embryo till hur vi ser på hur vi vill förändra de mer grundläggande motsättningarna i samhället, de mellan arbete och kapital. Detta är emellertid den svårast delen av samhällsbygget.

Vad vi däremot måste och förstås kan är att formulera en vision av samhället där det är medborgaren som har makten, där vi i ökad utsträckning underordnar staten/kommunen medborgaren/kollektivets intressen. Där vi i ökad utsträckning ser enskilda/kollektiva lösningar/projekt som lösningen istället för att inkorporera dessa (lösningarna) i det "offentligas" namn.

Technorati Tags:
Socialdemokratiska Arbetarepartiet, solidaritet, staten, Björn Elmbrandt, Arena

7 budord för en återuppväckt socialdemokrati

2010-11-14T02:47:00.001+01:00

Sakine Madon: S-eliten är en snobbig adel: "En del menar att partiets kris beror på att de har varit dåliga på att kommunicera och förklara sin politik. Nonsens; folk vet mycket väl vad partiet står för. Och eftersom ödmjukheten har lyst med sin frånvaro förknippas politiken fortfarande med felriktade bidrag, slöseri med skattepengar, projektpolitik och identitetspolitiskt snömos.

Ett av alla feltänk är att skattehöjningar i alla lägen är bra för fattiga. Det finns inget solidariskt i att hårdbeskatta låginkomsttagare. Vänstertyckare som föraktfullt fräser "skitjobb" när de ska beskriva städjobb och liknande skulle behöva komma ner från sina höga hästar. Om förmögenhetsskatten gnälls det fortfarande att "jamen rika ska inte få vara så rika".
Men vem bryr sig, om samtidigt fattiga - i behov av offentlig sektor och att pengar stannar i landet - får det bättre?
"

Kamrater!

Dagens ledare i Expressen sätter fingret på några av de frågor som vi faktiskt behöver diskutera. Dessa frågor måste diskuteras därför att vårt parti i stor utsträckning förlorat sin identitiet, sin själ om man så vill - precis så som Sakine Madon uttrycker det genom en politik förknippad med "felriktade bidrag, slöseri med skattepengar, projektpolitik och identitetspolitiskt snömos".

Statskrameri brukar jag kalla det som innebär att vi ersatt människors kraft att både enskilt och kollektivt bygga ett gott samhälle med kommunala eller statliga insatser. Patentlösningen på alla problem är offentliga insatser finansierade med ökat skatteuttag - sällan eller aldrig genom att bemyndiga "undersåtarna" och ge dem egna medel att enskilt eller i gemenskap bygga livskraftiga samhällen, tillsammans formandes det Sverige vi vill ha.

Som Madon också konstaterar

"Det behövs fortfarande en bred och pragmatisk vänster som inte tappar fokus och klassperspektiv. Anledningen är enkel: Borgerliga politiker saknar i regel personlig erfarenhet av sociala problem och socialt utsatta områden"

Identitetspolitiken har ersatt klassperspektivet, har fördunklat analysen så påtagligt att vi inte längre kan uppfattas som företrädare för de mest utsatta, för de mest maktlösa, för de som befinner sig på de lägre stegen på klassamhällets stege. I synnerhet som våra företrädare mera sällan faktiskt har egen erfarenhet från detta, våra partiorganisationer abdikerat både från politisk skolning och från ideologisk debatt. Istället diskuterar vi lokala kommunala sakfrågor med litet ideologiskt innehåll, gör medskick istället för att ta politiska strider och väljer företrädare inte efter politisk linje utan efter kön och möjligen etnisk tillhörighet (och ser förstås till att några fackliga kommer på valbar plats fortfarande utan att fråga efter politiken).

Några grundelement är naturliga att slå fast:

1, Vårt ideologiska arv ska förvaltas väl, det bygger på en marxistiskt inspirerad analys av samhället som fokuserar på människors förhållande till produktionen och i synnerhet på de maktrelationer som en sådan analys blottlägger. Helt enkelt fokus på motsättningen mellan arbete och kapital.

2. "Staten och kapitalet" är inte bara en populär sång - den säger något viktigt om den grundläggande inställningen till statsapparaten. Människor skall frigöras från beroende, statsapparaten ska minimeras och kontrolleras. Otaliga är ju exemplen på hur t.ex. socialförsäkringssystemen klientifierar och förödmjukar sjuka, arbetslösa, medelslösa. Partiet har tyvärr kommit att identifiera sig mer med systemen än med medborgaren, mer med byråkratin än med den enskilde - det behöver vi göra upp med.

3. "Vi under skatter digna ned" är en strof i Internationalen vi sällan sjunger trots att detta är en högst påtaglig verklighet för alla lågavlönade i vårt land. Att ta in skatt från människor vars inkomster är så låga att de blir beroende av bidrag för att kunna leva ett något sä när drägligt liv - hur generella dessa än är - är att förödmjuka dessa människor, att frånta dem möjligheten att känna den stolthet som kommer av att kunna försörja sig själv.

4. Solidaritet har alltid varit de lägre klassernas räddning, det som förenat genom sin mobiliserande kraft, långt från de välbeställdas köpande av samvetsfrid genom välgörenhet. Budskap som baseras på solidaritetsbegreppet väcker anklang i mycket stora grupper i samhället, både därför att det i sig självt rymmer så mycket godhet och för att det direkt appellerar till egenintresset.

5. Socialismen är en frihetsrörelse. Det är genom att frigöra människor från förtryck, från maktlöshet, från kontroll som socialdemokratin kan försvara sin plats såväl här i Sverige som internationellt. Det är bara genom ett konsekvent hävdande av individers och kollektivets frihet från övervakning, från kontroll, från övergrepp som vi kan upprätthålla och försvara denna tradition (som vi gjort alt för många avsteg från under årtionden).

6. Arbetarklassen som alltid varit partiets bas utgör idag kanske något mindre än hälften av de lönearbetande i landet. Långt många fler är beroende av lönearbete och lever under likvärdiga förhållanden i fråga om makt över sin arbetssituation och beroende av arbetsköparens "välvilja" för sin existens. En stor del av de så omhuldade småföretagarna (läs huvudsakligen egenföretagare) har också likvärdiga och i många fall t.o.m. sämre förhållanden. Alla dessa är beroende av att hjulen rullar, att verksamheter expanderar, att den totala produktionen ökar - helt enkelt av tillväxt. Tillväxt skapas genom ökad konsumtion, tillväxt skapas genom innovation.

7. Det går förstås att tänka sig partier vars enda existensberättigande är att vara kampanjorganisationer. Det går däremot inte alls att tänka sig en socialdemokrati som reducerats till en sådan även om vi ligger lite väl nära. Socialdemokratins uppgift är inte att vinna val. är inte att förvalta statsapparaten - det är bara följden av om vi lyckas med vår uppgift. Vår uppgift är nämligen att mobilisera människor att aktivt delta i samhällsbyggandet, att mobilisera människor att befria sig själva, att mobilisera människor att förverkliga sina drömmar. Allt detta baserat på parollen Frihet, jämlikhet och solidaritet!

Technorati Tags:
Frihet, Karl Marx, Klass, Klassanalys, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Staten, Jämlikhet, Sakime Madon, Socialism, Arbetarklass

Vi lever ju i en monarki

2010-11-04T01:01:00.001+01:00

S-politiken är en ren familjeangelägenhet: "Han blev kommunalråd vid 28 års ålder, innan dess hade han arbetat som socialdemokratisk ombudsman.
Niklas pappa Anders är också ombudsman till yrket. Han sitter i riksdagen för Socialdemokraterna. Niklas farbror Allan var tidigare kommunalråd i Landskrona – för Socialdemokraterna.

---

När han avgick fick partidistriktet sin första kvinnliga ordförande, ganska ung dessutom. En förnyelse av det göteborgska gubbväldet!
Hon heter Anna och är dotter till Göran.
Landstingsråd i Blekinge var tidigare Erland Johansson. Sonen Mats blev regionråd.

---

Mona Sahlin är dotter till Hans Andersson som var politiskt sakkunnig hos statsrådet Ingvar Carlsson och ordförande i Nacka arbetarekommun. Hon är gift med Bo Sahlin som är vd i det socialdemokratiska mediebolaget AiP.
Sahlin säger att hon vill förnya partiet. Det har hon sagt i 20 år. Lycka till."

Peter Kadhammar redogör för hur successionsordningen ser ut i vårt land. Inget konstigt med det - Sverige är en monarki och detta med ärftligt företräde till ledande befattningar verkar inte begränsat till den kungliga familjen, forna tiders adel, nutidens ledare i större börsbolag osv. utan har också sin motsvarighet inom partier - Kadhammar exemplifierar med socialdemokraterna. Frågan är dock inte oproblematisk, dels därför att, som väl är Kadhammars poäng, utveckling rimligen förhindras, dels därför att det knappast vore rimligt att belägga barn till potentater med yrkesförbud. Erik Laakso kommenterar Kadhammars artikel så här:

Man skulle kunna säga att det är en beskrivning av ett parti som leds av stolens filosofi eftersom det är en näst intill obefintlig nyrekrytering som leder fram till en sådan familjedominans.

Makthavare.se, Andreas Henriksson, har sett sig föranlåten att spekulera i vilka namn som skulle kunna vara aktuella för socialdemokratin att lyfta fram istället för det nu slutligt (får man hoppas) förbrukade ledarskapet. Utgångspunkten har varit:

Makthavare.se har kartlagt vilka personer som finns på olika poster i dag, en del framträdande och andra mindre framträdande. Men det de har gemensamt är att de alla pekas ut som kommande namn inom partiet inom en snar framtid, och att de flesta av dem har bevisat vad de går för genom framgångsrika valrörelser på det lokala eller regionala planet i valet 2010. De anses också besitta en förmåga att tänka politiskt i ett strategiskt perspektiv, alltså långsiktigt i flera led, och omsätta detta i praktisk politik i det korta perspektivet.

Och visst är strategiskt tänkande en bristvara och en önskvärd kvalitet. Ett stort problem är dock att de flesta varit så tysta när det gäller de såväl strategiska som taktiska misstag som gjorts. Hur många av de namn Henriksson nämner har utmärkt sig genom tydligt framförd kritik mot partiets officiella linje under de senaste decennierna (eller åtminstone under den sista mandatperioden eller åtminstone under det senaste halvåret). Flera av de nämnda har suttit i positioner där de rimligen har kunnat påverka och rimligen måste ta sin del av ansvaret för att det gått åt fanders.

Mona Sahlin var fel val när hon valdes till partiordförande inte för att hon är dotter till Hans Andersson utan för att hon varit med och "tagit ansvar" för bristen på verklig politisk utveckling under minst 20 år. Då tyckte jag att alla de som suttit i regering/partiledning under Persson var diskvalificerade, förlänger nu den tidsgränsen med fyra år och utvidgar i princip kretsen till alla de som lånade sig till den förskräckliga kampanjen "Vi kan inte vänta" - århundradets sämsta affischkampanj. Men - och detta är förstås ett mycket viktigt men, lika lite som jag tycker att vi har tid att grotta ner oss i organisationsfrågor har vi tid att ägna oss åt personfrågor. Det är dags att ta tag i de verkliga frågorna, att ta tag i hur en socialdemokratisk politik för framtiden ska se ut.

Peter Högberg skriver under rubriken Släkten är värst:

Men det finns en viktigare fråga (än att vara släkt/gift med min anm.) som går i rörelsen och det är de regler som inte går att finna i en enda lagbok, ej heller i stadgar, utan förs vidare av hemliga maktkoncentrationer som med kulturer och oskrivna regler styr. Vid minsta tanke på förändring av maktbalansen så förs man åt sidan. Inte alla märker detta utan plötsligt så är dörrarna inte längre så öppna.

Det är ord och inga visor.

Technorati Tags:
Mona Sahlin, Peter Högberg, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Peter Kadhammar, Andreas Henriksson, Makthavare.se, Kriskommission, Monarki, Successionsordning

Vem tror på den starka staten, vem tror på staten

2010-11-01T01:13:00.001+01:00

Det är inte folkrörelserna som har försvunnit, det är (s) som har slutat bry sig.: " Den Starka Staten ledde inte till ökad frihet, jämlikhet och solidaritet. Alltså borde projektet Den Starka Staten sättas under luppen. Och med det också den utveckling politiken och det politiska arbetet har tagit.

Från att en gång ha omfattat och betytt samhälleligt arbete har det nu reducerats till insats i nämnder och styrelser, inte ens fulllmäktigeplatsen har samma status längre. Vi har utvecklat en "exekutiv demokrati" som fjärmat sig från den parlamentariska demokratin. Handlingskraftiga män är det som gäller. Och i den här processen försvann idealen"

Anders Nilsson skriver: Den Starka Staten ledde inte till ökad frihet, jämlikhet och solidaritet. Detta förtjänar att upprepas: Den Starka Staten ledde inte till ökad frihet, jämlikhet och solidaritet. För den som ändå inte riktigt förmår ta till sig den djupa betydelsen av detta repeterar jag det för säkerhets skull en gång till: Den Starka Staten ledde inte till ökad frihet, jämlikhet och solidaritet.

Ett närmast övertydligt exempel hämtat från Aftonbladet 2005: Kränkt och förbannad Staten är inte vår, den kommer alltid att vara uttryck för de förhärskande maktförhållandena, alltid att vara det beståendes försvarare. I förhållande till staten är vi alltid undersåtar.

Greider har i detta rätt: Framåt valet 2006 och än mer i valrörelsen 2010 stod socialdemokratin där nästan tomhänt. Det enda man hade kvar var en smått anorektisk idé om välfärd. Men ingen bärande tanke om hur samhället ska omformas: spelplanen hade i praktiken blivit borgerlig.

Och det är just här som vi hittar pudelns kärna (ett märkligt uttryck) - inriktningen på samhällets omdaning måste diskuteras, måste formuleras. Kan vi formulera en samhällelig vision som gör samhällsbygget till något vi alla deltar i, vi alla tar ansvar för, vi alla är aktiva agenter i. En samhällelig vision som beskriver något vi bygger - inte något som byggs åt oss, som beskriver något där makt och myndighet ligger hos medborgaren, inte hos statens ställföreträdande tjänstemän. Där undersåte blivit bemyndigad.

Technorati Tags:
Aftonbladet, Anders Nilsson, Göran Greider, Kurt Lundgren, Staten, Ner kommer man alltid

Vart tog fölkrörelsen vägen

2010-10-31T02:25:00.000+01:00

Currently playing in iTunes: Take A Look Back by Oli Brown

Men framför allt så måste vi sluta vara stolta, det är inte nöjda socialdemokrater som är politikens mål.: "Men framför allt så måste vi sluta vara stolta, det är inte nöjda socialdemokrater som är politikens mål. Vårt mål ska vara det Goda Samhället, ett samhälle där alla har samma värde, lever fria liv i solidaritet med allt det som är våra gemensamma livsförutsättningar"

Vilka blir egentligen konsekvenserna av Anders Nilssons resonemang, inte helt enkelt att se eftersom vi nog är rätt långt från den folkrörelsetradition han längtar till. När så mycket av partiets politik handlar om att vara lite generösare med skattemedel, bjuda över (valrörelens största taktiska misstag), restaurera idag illa fungerande system, statskrameri helt enkelt. Claes Krantz skriver

Riktig förnyelse är inte att bygga vidare på gårdagens samhälle. Det är att bygga vad som blir framtidens. Strukturerna är inte viktigare än människorna som ska leva där. Den socialdemokratiska förnyelsen måste vara att skriva en ny berättelse för Sverige. En berättelse som fogar in både radhusområdena och förorter. Som ser alla svenskar. I praktisk poltik. Där alla får möjlighet.

Själv tror jag förstås att det är fel att som Högberg tro att det handlar om organisation

Frågan är om socialdemokratin åter kan bli en levande folkrörelse som folk känner spänning till och vill gå med? Jag hoppas så klart men känner en tveksamhet då nya kulturer rotat sig så hårt och reviren kraftigt inpinkade. Det kommer behövas stora strukturella förslag från kriskommissionen. Vi får hoppas att de orkar och vill lägga de förslag som måste läggas om vi ska återfå folks tro på socialdemokratin.

Vi talar politik, vi talar ideologi, vi talar tillbaka till rötterna, tillbaka till människorna.

Jämlikhetsanden hittar ett tänkvärt korn - återväcka aktivismen:

Vi behöver återvinna reformismen i politiken och vi behöver återväcka aktivismen i folkrörelsen. Det räcker inte att visa ett obestämt och allmänt missnöje på första maj. Vi har två otäcka riktningar i regeringens politik som var och en borde väcka ett brett folkligt missnöje istället för ett jaha. Det ena är sjukförsäkringen, det andra är den smygande försämringen av villkoren på arbetsmarknaden. (Vi behöver göra annat också, innanför murarna, riva dem t.ex.)
Så här sitter jag och väntar på det folkliga upproret med rötterna i arbetarrörelsen. För inte ska jag väl behöva göra något själv?* Jag bloggar ju, vad ska du göra?

Rebella tror att det har med orden att göra

Trovärdigt, långsiktigt och hållbart skulle vara bra ledord när vi letar efter de ord vi ska använda för att föra fram vårt budskap. För det måste ske i den ordningen. Först forma politiken, visionen eller målet. Sedan klä budskapet i ord som förklarar hur vi menar och lockar människor att engagera sig för vår sak. Retoriken kan aldrig få lov att styra innehållet, det måste alltid vara tvärtom. I valrörelsen kändes det som att slagorden på partiets valaffischer kom från ingenstans, utan förankring i de egna leden. Vi kan inte vänta – på vad då? På att få tillbaka makten och alla roliga förmåner som kommer med den?

Och visst är det så - när högern pratar om utanförskap så handlar det om folk som belastar, när vi använder begreppet handlar det om allienerade människor - två helt olika betydelser, vems definition vinner allmänt gillande?

Tror faktiskt Peter Andersson hittat det väsentliga

Den förnyelse som en del talar om krävs görs inte med den öppenhet och inbjudande förhållningssätt som eländesvalet egentligen kräver.

Det finns en uppenbar risk att "eftervalsdebatten" denna gång precis som efter 2006 inte inolverar, inte förs på ett sätt som engagerar, inte faktiskt ger utrymme för en diskussion som stimulerar. Ett bra exempel på en ytterligt ytlig analysförmåga ser vi t.ex. i Ilja Batljans uppradande av s-missar:

Han tror att partiets katastrofval på riksplanet förlorades på skattepolitiken, Rut-avdraget och samarbetet med V och MP.

Visst har Batljan rätt vad avser en del strategiska och taktiska misstag (för vilket partiledningen har ansvaret) men vad hade de att jobba med. Vi hade en undermålig diskussion, om den nu meriterar för det epitetet, efter 2006 med ett ledarskap vars främsta meriter var tjänst i tidigare regeringar. Det är ju egentligen fantastiskt att vi gick till val 2010 med ett ledarskap som antingen varit del av detsamma sedan 80/90tal eller promoverade av detsamma. Så tillsätter samma förbrukade ledarskap kriskommissioner. Möjligen ingår Batljan i kriskommissionen - till vilken nytta? På vilket sätt representerar han något annat än ett teknokratiskt ledarskap som ser poltiken som en alternativ karriärväg?

– Att vara politiker är inget jobb och man ska kunna gå ut och in i politiken utan att det är konstigt. Jag överväger varje dag om jag ska fortsätta, och som jag känner just nu kommer jag att göra det ett bra tag till. Men något löfte om att fortsätta till valet 2014 ger jag inte, säger han.

Det är skillnad på att se på politik som något som ger plats för den egna karriären (något som man kan gå in och ut ur) och att se politik som något man engagerar sig i för att förverkliga allas våra drömmar, allas våra visioner och där operatören för detta (den valde representanten) är av helt underordnad betydelse.

Partiers existensberättigande handlar om förmågan att formulera en politik som större eller mindre väljargrupper uppfattar som relevant utifrån en idé av hur samhället bör utvecklas. Partiers förmåga att erövra ett stort förtroende (väljarstöd) handlar om att formulera en politik som är relevant för en stor grupp väljare utifrån denna idé. Just nu tycks den socialdemokratiska politiken bara vara relevant för ca 30% av väljarkåren, och delar av dessa torde vara socialdemokrater av "gammal och ohejdad vana". Det är en synnerligen allvarlig situation.

Technorati Tags:
Anders Nilsson, Ilija Batljan, Peter Andersson, Peter Högberg, Claes Krantz, Jämlikhetsanden

Svensk narkotikapolitik vid vägs ände

2010-10-28T01:05:00.001+02:00

Motpol: Minister Larssons prestige: "Prestige sätts före människoliv och mänskliga rättigheter. Det är en tragedi på så många plan.
"

Vår minister med ansvar för narkotikafrågor, Maria Larsson, har sett sig föranlåten att försvara den misslyckade narkotikapolitik som präglat vårt land i många år. Hon försvarar nolltoleransen i "kriget mot narkotikan" trots att alla tecken tyder på att det är en i människoliv räknat definitiv återvändsgränd. HAX beskriver hennes inlägg så här:

Barn- och äldreminister Maria Larsson har en ovanligt töntig debattartikel mot cannabis i dagens Expressen.

Niklas Dougherty / 倪阔乐 har sannolikt helt rätt när han konstaterar att

Därför ska också Sverige avkriminalisera personligt bruk och legalisera en marknad för lättare droger, samtidigt som skadereduktionen upphöjs till den främsta av politiska metoder. Sverige behöver inte invänta USA, och Sverige behöver framför allt inte bunkra in sig i ytterligare trettio år och hoppas på att Nils Bejerot ska återuppstå, för det kommer inte att hända. Den repressiva politikens tid har nått vägs ände, och nu slår världen in på ett annat spår, med eller utan Sverige.

Min undran gäller hur man kan förklara att en sedan årtionden tämligen misslyckad politik kan ha en så stark ställning att den tål regimskiften. Hur man kan förklara att en sannolikt tjänstemannaburen politik kan överleva regeringsskiften. Hur konsensus egentligen uppnås inom det politiska etablissemanget trots att verkligheten/forskning egentligen ger stöd för inriktningen,

Technorati Tags:
Niklas Dougherty, Maria Larsson, Nils Beierot, Narkotikapolitik, Cannabis

Rödgrönt fiasko, eller politik på 2000-talet

2010-10-27T01:27:00.001+02:00

Säg att det är slut, Sahlin: "Från att ha haft en tydlig politisk och strategisk idé, blev de rödgröna en dålig kopia av alliansen, med den viktiga skillnaden att varken partimedlemmar eller väljare egentligen efterfrågat något samarbete."

Ibland är det bara tråkigt att konstatera att man hade rätt:

Själv tillhör jag den generation som enligt Sjölanders analys (om man nu får kalla det så) borde uppleva samarbetet med vänsterpartiet som “omvälvande”. Så är inte fallet – det är otaktiskt att 2 år före ett val acceptera motståndarens agenda och riskera att vara på defensiven under lång tid, samarbeta med vänsterpartiet har socialdemokratin i praktiken alltid gjort om än inte formellt. Mona Sahlins ledarskap tar inte “sin utgångspunkt i dagens … omständigheter” utan låter sig ledas av motståndaren.

Direkt komiskt blir det när man läser Laakso idag:

Som en del av oss pekade på tidigt så var det ett katastrofalt misstag för hela den idéen att ta in Vänsterpartiet. Kuppmakarna bär ett enormt ansvar, inte bara för valförlusten utan också för den cementerade blockpolitiken och den extremt olyckliga försening som det innebär att det inte fanns mer än en valplattform 2010 när det hade kunnat finnas en vision över 10 års tid.

Laakso har inte en siffra rätt:) Det var inte sammansättningen av samarbetet som utgjorde problemet utan själva idén om att spela spelet såsom motståndaren ville - obegåvat frestas jag säga och ett exempel på hur taktiserandet upphöjts till princip i vårt parti. Så formar man inte politik för vår tid, så vinner man inte förtroende.

Funderade en hel del kring detta under eftermiddagens övning på Internetdagarna på temat http://www.internetdagarna.se/program/seminarium/16 (hittar förstås inte streamingen därifrån). Fokus på detta seminarium ligger ju förstås på hur de sociala medierna användes i valrörelsen, lite med utgångspunkt i den bild som gavs i boken Politik 2.0. Något generaliserat diskuterades hur de social medierna fungerade, vilken betydelse de hade i valrörelsen. Även om det är intressant i sig (och jag tycker Anders Larssons forskning kan ge intressant kunskap) så är frågan egentligen helt fel ställd. Frågan är förstås om ökade publiceringsmöjligheter för gemene man, om samtal och diskussioner på nätet kan bidra till en vitalisering av det offentliga samtalet, kan bidra till en förstärkning av det demokratiska samtalet, kan bidra till att utveckla både demokratin som sådan men kanske än mer bidra till utvecklingen av partiarbetet.

Så för att återknyta till det strategiska historiska misstaget att forma de rödgröna - beslutet presenterades för för partifolket, för väljarna utan att dessa inbjudits att diskutera frågan. Vad hade varit enklare än att slänga ut frågan på nätet? Kolla nu på hur folk anpassar sig till "pausen" (inga namn nämnda).

Precis samma sker nu när det gäller Afghanistan, uppgörelser söks i slutna rum - ingen inbjuds att delta. Ledande personer har upppenbarligen ingenting fattat - vår tid kräver fullständig transparens, alla diskussioner ska öppet redovisas, människornas röster skall höras - nätet är en av flera möjligheter att förverkliga detta.

Socialdemokratin har gått kräftgång under lång tid. Diskussionen om hur vår politik skall formas måste söka en del svar långt bak i tiden. Att vara statsbärande är inte samma som att vara statskramare.

Technorati Tags:
Erik Laakso, Mona Sahlin, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Politik 2.0

Mer som är bra med Södertälje - Syrianska uppe i allsvenskan

2010-10-23T22:41:00.001+02:00

Syrianska klart för allsvenskan: "Syrianska gjorde det. Efter säkra 3-0 mot Väsby blev Södertäljelaget seriesegrare i superettan och därmed klart för allsvenskan."

LT lyckas ju i alla fall rapportera att Syrianska är klara för allsvenskan. Något matchreportage värt namnet är det ju inte och att de vinner supeettan vore förstås ett alldeles onödigt påpekande. De utlovade uppdateringarna under kvällen blev det inte mycket med heller - åtminstone såg notisen likadan ut kl. 22.

Aftonbladet har åtminstone lite mera.

Technorati Tags:
Södertälje, Syrianska

Så krossar Södertäje sina småföretagare

2010-10-23T19:55:00.001+02:00

Mål och budget för Södertälje kommun: "Kommunen vill öppna för att mindre lokala företag att kunna delta i anbudsgivningar
vid kommunen och koncernens upphandlingar. Det är angeläget att
främja mångfalden i näringslivet."

(Från sidan 35.)

Min familj startade hösten 2008 en s.k. Apple Premium Reseller i Södertälje som heter Kantro Store. Den ligger centralt vid Saltsjötorget - praktiskt taget omöjlig att missa om man rör sig i stan. Södertälje var då och är fortfarande i stor utsträckning obruten mark när det gäller försäljning av Apple-produkter, det har såvitt jag vet aldrig tidigare funnits en butik inriktad på dessa produkter och vi har rönt ganska mycket uppskattning för initiativet. Dock - det har tagit tid att etablera sig och fortfarande är vi inte "hemma".

De två första höstarna led vi också starkt av att kommunen förvandlade det nu vackra Saltsjötorget till en byggarbetsplats vilket drastiskt påverkade vår synlighet och när vi påpekade att arbetena ledde till sprickbildning i våra skyltfönster hänvisades vår vd till vårt föräkringsbolag! Sen öppnade Elgiganten den första hösten också sin Apple-försäljning och många är de som fått alla info och hjälp hos oss men köpt där men det är acceptabel konkurrens.

Häromveckan insåg jag dock att det numera görs betydande inköp från kommunens sida när det gäller just vårt sortiment och då blev jag lite förvånad eftersom vi inte sett någon upphandling riktad mot detta segment. En kontakt med Telge Inköp AB, till vilken kommunens inköp centraliserats gav bara upplysning om att man i somras gjort en mindre direktupphandling - av oförklarliga skäl dock inte erbjuden oss att delta i. En förnyad kontakt med den inköpande enheten (Vallaskolan) gav vid handen att denna direktupphandling bara avsåg en mindre mängd men att man nu avropat 150 enheter från ett ramavtal med Atea

Hittar också ett sådant avtal tecknat den 7 maj enligt pressmeddelandet hos Atea. Ramavtalet heter om jag nu hittat rätt IT-produkter MM10 och går inte att hitta dvs i Kommentus Avtalsdatabas kan jag inte hitta texten, inte heller att Södertälje kommun är med.

Kanske finns det ett annat - det kan man dock inte hitta i Telge Inköps system där avslutade upphandlingar bara omfattar ett 10-tal avtal. Något som indikerar samverkan på Södertörn (vilket ryktats) hittar man heller inte där. Googlar kombinationer av upphandling/Södertörn och hittar inget heller.

Slutsats efter några timmars småföretagargnet för att åtminston hitta information om vad som gäller/vilka avtal min kommun har är att den i ägardirektiven uttryckta viljan inte riktigt motsvaras av faktiskt handlande. Hur kan man agera när de kommunala bolagen alldeles uppenbarligen skiter i ägarens/kommunens uttryckliga vilja och hur många år måste man som småföretagare överleva för att kunna vara med på rimliga villkor?

Technorati Tags:
Södertälje, Telge Inköp, Upphandling, Kantro, Anders Lago, Ägardirektiv

Massiv valkritik i Kabul

2010-10-21T00:42:00.001+02:00

Massiv valkritik i Kabul - Utrikes - SR:s samlade utrikesnyheter | Sveriges Radio: "Missnöjet är stort efter att resultatet från förra månadens parlamentsval skjutits upp igen, samtidigt som landets valkommisionen i dag sa att över en miljon röster, nästan en fjärdedel av alla röster, befunnits vara ogiltiga. En av dem som är mycket kritisk mot hur valet skötts är Ramazan Bashardost, parlamentsledamot och tidigare presidentkandidat."

Det är faktiskt befriande att någon gång höra en afghansk röst. Bashardost är mycket kritisk inte bara till ett val där stora delar av befolkningen är förhindrade att delta, där en fjärdedel av rösterna är ogiltiga utan också mot den korrupta regim som bland annat den svenska militära insatsen avser att stödja, skydda.

Martin Moberg tycker att Lena Hjelm-Wallén är insiktsfull när hon t.ex. säger att

"Jag anser att ansvaret för det afghanska folkets säkerhet så snart som möjligt måste läggas hos den afghanska regeringen."

Givet att Bashardost har rätt så undrar man ju vari det insiktsfulla består. Givet att USA med stöd av bland annat Sverige nu ockuperat landet i 9 år utan att korruptionen minskat nämnvärt, utan att våldet minskat nämnvärt och med bara små framsteg när det gäller afghanernas dagliga liv så undrar man vari det insiktsfulla ligger.

Några fäster förhoppningar vid de små märkbara förbättringarna och tilltro till opinionsundersökningar som skulle visa ökat stöd för ockupationsmakten. Dessa anspråk krossas effektivt av t.ex. Prakhar Sharma, head of research at the Centre for Conflict and Peace Studies (CAPS) in Kabul som intervjuas av Huffington Post

5 000 svenska ungdomar sökte till den styrka som snart skall avslösa de svenskar som nu är stationerade i Afghanistan. En av dem säger enligt Aftonbladet att hon åker för att

Det här är ett uppdrag som ger mig erfarenheter och vänner för livet.

Att bidra till att afghaner dödas är tydligen inget som gör henne sömnlös.

Technorati Tags:
Afghanistan, Aftonbladet, Lena Hjelm-Wallén, Morgan Moberg, Hufftington Post, Ramazan Bashardost, Prakhar Sharma, Imperialism

Afghanistan igen

2010-10-20T01:44:00.001+02:00

Det är krig – vi måste acceptera det nu: "När detta skrivs har ytterligare två svenska soldater skadats och transporterats till sjukhus här i Afghanistan. Officerarna jag befinner mig med är oroliga för sina kamrater och alla hoppas innerligt att allt ska gå bra.
Men de fortsätter ändå med sitt uppdrag, att försöka få en helikopter att transportera en skadad afghansk soldat till sjukhus.
Det är krig, med allt vad det innebär. Sverige måste acceptera denna realitet, samt börja förstå vad soldaternas uppgift innebär och ge dem den respekt de förtjänar."

Vet inte riktigt varför men Johanne Hildebrandt provocerar mig oerhört. Hon verkar vara urtypen för det jag lite fördomsfullt förknippar med inbäddade journalister - aningslös, kritiklös, ockupationsvänlig, ensidig, distanslös, you name it. Pratar hon någonsin med afghaner - annat än kollaboratörer med ockupationsmakten? Dagens kolumn är inget undantag. Hon attackerar Hans Linde för att han upprepar kravet på ett den svenska insatsen i ockupationen av Afghanistan skall avbrytas bara för att en frivillig svensk soldat dödats. Observera att soldater frivilligt väljer att delta i svenska imperialistiska äventyr, alldeles oavsett om de köpt den propagandabild som insatsen omgärdas med.

Märkligt förresten, om detta vanvördiga, respektlösa, uttalande ursäktas, vilka exemplariska soldater de stupade alltid tycks vara.

Nu är jag förstås av den åsikten att engagemanget i Afghanistan är oursäktligt alldeles oavsett eventuella svenska förluster. Frågan har i själva verket ingenting alls att göra med sådana utan uteslutande med frågan om vår rätt att med våld framtvinga en regim i Afghanistan som är väst(USA)vänlig. Någon sådan rätt har inte USA, Obama eller Sverige. Afghanistans framtid ska avgöras av afghanerna själva.

Ett av skälen till att vi fått den situation i landet som vi nu försöker intervenera i är ju USAs tidigare stöd till SIS, väl beskrivet av Westerholm. Är väl varken första eller sista gången USA begår ödesdigra misstag när det gäller att stödja rörelser i syfte att destabilisera regioner av strategiskt intresse.

Technorati Tags:
Aftonbladet, Johan Westerholm, Johanne Hildebrandt, Hans Linde, USA, Afghanistan

Changing Education Paradigms - The Educator's PLN

2010-10-17T11:42:00.001+02:00

RSA Animate - Changing Education Paradigms - The Educator's PLN: ""

Otroligt bra animering där Sir Ken Robinson diskuterar behovet av reformering av utbildningsväsendet - något att reflektera över i tider av nya läro- och kursplaner.

Technorati Tags:
Skola, Sir Ken Robinson, Education Reform

Bra med Södertälje: Syrianska, Pedagogiskt centrum, kulturdelen.nu och mera

2010-10-16T15:01:00.001+02:00

Vi har elva
nationaliteter –
det är en fördel: "För 33 år sedan bildades de efter en språklig tabbe.
För att beskriva varför Syrianska i dag kan bli klart för allsvenskan behövs en taktiktavla, ett spelprogram och en världskarta.
Eller så stannar man vid några gula hus."

Suleyman Sleyman intervjuad i Aftonbladet. Idag är alltså dagen då Syrianska kan säkra en plats i allsvenskan - match mot Jönköpings Södra kl. 16.00 på Jallavallen och fri entré. Kan nog bli riktigt kul för den fotbolls/folkfestsintresserade.

– Det är den viktigaste matchen i klubbens historia, säger klubbens ordförande Andreas Temiz som förväntar sig storpublik.

Detta alltså i en stad där kulturbevakningen återupprättas med det lysande initiativet Kulturdelen.nu. Och i samma stad finns Pedagogiskt Centrum där man bland annant kan hitta denna läckra genomgång av hur digital kompetens gestaltas i den nya läro- kursplanen för grundskolan LGR11.

Och sedan bara fortsätter det .... The Strip....SSK.....Oktober....Maren.........

Technorati Tags:
Aftonbladet, kulturdelen.nu, Södertälje, Syrianska, Pedagogiskt Centrum Södertälje, Suleyman Sleyman, Andreas Temiz

Kommentar till Åström, Batljan och Nilsson och om tillväxtens nödvändighet

2010-10-15T00:14:00.001+02:00

Partiet (S)om föll på eget grepp: "– Moderaterna har en berättelse som handlar om att de människor som är arbetslösa eller i utanförskap kan få jobb i en lågproduktiv tjänstesektor, kommenterar Jenny Andersson, doktor i ekonomisk historia och verksam vid Institutet för Framtidsstudier.

– Socialdemokraterna däremot har ingen analys av hur arbetslösheten hänger ihop med ekonomiska förändringar i samhället utan anpassar sig i stället till högern.

Det behöver inte nödvändigtvis vara så att väljarna tycker om eller tror på Moderaternas lösningar – sänkta minimilöner, lågproduktiva jobb i en växande servicesektor – men jämfört med Göran Perssons ”jobben kommer” från 2006 eller Mona Sahlins vädjande om att vi helt enkelt ska vara snälla mot varandra i årets valrörelse så valde ändå väljarkåren att gå på Reinfeldts linje.

Kanske finns det någon slags rättvisa i Socialdemokraternas tillbakagång. Jämlikhet och arbete har varit (S) själva grundvärden ända sedan arbetarrörelsens barndom. De senaste tjugo åren har partiet misslyckats i sina hjärtefrågor. Samhället har dragit isär och Socialdemokraterna har fått betala priset."

Magnus Åström fångar upp en del av socialdemokratisn problem i Dagens Arenaa. Detsamma gör Ilija Batljan i en intervju i Veckans Affärer. Batljan hävdar bland annat att problemet är

Avsaknaden av politik. Det saknades en helhetsdiskussion om vår vision. I stället för att förklara vår helhetssyn bildade vi ett slags lapptäcke av sakfrågor och kompromisser som inte hängde ihop

Sen skåparBatljan ut det rödgröna samarbetet - och har förstås rätt - men jag kan inte låta bli att konstatera att han inte gjorde det, offentligt i alla fall, när det presenterades. Det är rätt många nu som kommer ut, som nu luftar kritik, invändningar som man undrar var de höll hus när det spelade roll vad som sas (spelar roll nu med för det är inte försent).

Några har stått resliga hela tiden, bland dem Anders Nilsson som idag skrev under rubriken När verkligheten kommer ikapp oss så står vi utan svar, och vi förstår inte människor längtan och strävan:

Debatten om framtidens socialdemokrati tog slut, den hänvisas till en kriskommission vars uppdrag har ett oklart bäst före datum.

Under tiden tycks det om Thomas Bodströms onda och goda sidor och partiets ledning positionerar sig för att överleva stormen. Är han det ställföreträdande lidandet, syndabocken i eftervalsdebatten? Det nödvändiga offret för andras överlevnad?

Kriskommisionen mobiliserar medhårs-strykarna och en generation ideologer som hör till före "feldt-tiden", som får representera det ondas upphov. På så sätt är det en knäpp på näsan som på partiledaren som tyckte att gå tillbaka 8 år i tiden med vår analys, var tillräckligt; ett lite tafatt försk att säga att "allt är inte bara mitt fel". Men vi måste gå mycket längre tillbaka än till 2002. Och det räcker inte att stanna vid Belsebub Feldt och 80-talet.

Själv har jag en till Nilssons resonemang kompletterande fundering. Under 70-talet kanaliseras mycket av den till 68 knutna radikaliteten bort från frågor om makt, inflytande och under den gröna vågens flagg över till miljöalarmism (obs det fanns/finns mycket att göra inom miljöområdet). Effekten blev att socialdemokratin (och faktiskt hela samhällets) framtidstro baserad på teknikutveckling och tillväxt fick sig betydande törnar. Symbolfrågan är kärnkraften.

Enkelt uttryckt - om den ideologiska utgångspunkten är att man skall fördela de samhälleliga resurserna mera rättvist och så att alla får rimliga livsvillkor krävs tillväxt, ett överskott att fördela eftersom ekvationen egenintresse/solidaritet alltid måste ha en lösning som innebär att ingen får det sämre.

Det är därför Batljan har helt rätt när det gäller:

"Ett fatalt misstag"

Socialdemokraternas oppositionsråd i Stockholms läns landsting ifrågasätter också samarbetet mellan de rödgröna partierna - och kritiserar uppgörelsen om Förbifart Stockholm.

- Den var ett fatalt misstag. Den bevisade dels att en socialdemokratisk regering var beredd att kompromissa bort frågan om Stockholms tillväxt, dels att partiet inte förstod sig på de problem som invånarna i huvudstaden lever med.

Technorati Tags:
Anders Nilsson, Dagens Arena, Ilija Batljan, Thomas Bodström, Magnus Åström

Fascistisering av skolan i Södertälje

2010-10-14T23:23:00.001+02:00

Dottern berättar om nya regler i matbespisningen på Västergård (där några kommunala gymnasieskolor samsas):

1) en lärare skall följa klassen till matsalen och där tillsammans med personalen övervaka

2) eleven måste visa upp sitt passerkort för att få mat

3) varje elev har fått ett "mynt" som måste lämnas för att bli serverad mat (man får inte ta själv)

4) när man ätit färdigt och lämnar tillbaka tallriken får man tillbaka "myntet"

Så här tycker tydligen ansvariga på gymnasieskolor att man behandlar 16- 19-åringar bara för att några slabbar och att man tror att det förekommer att andra än elever äter i matsalen.

Detta samma dag som det meddelats att den hittils yngsta person som fått en riksdagsplats är 18 år - lagstifta går alltså bra men ta mat själv klarar de inte. Det hela luktar kollektiv bestraffning en rent fascistisk uppfostringsmetod (och detta i en kommun som har en socialdemokratisk ordförande i utbildningsnämnden)

Technorati Tags:
Skola, Södertälje, Fascism, Kollektiv bestraffning, Västergård

Ibland kräks jag

2010-10-14T00:49:00.001+02:00

Vi måste välja och vi måste dö: "Läser Peter Högbergs brev till Thomas Bodström. Och jag känner igen känslan dessvärre. Och den blev inte bättre av att vi i kommunen ikväll hade nomineringsmöte inför landstingsuppdragen. Helt plötsligt dyker det upp medlemmar som jag sist såg för fyra år sedan, medlemmar som bara dyker upp när det vankas arvoderade uppdrag och i mellantiden struntar blankt i de som givit dem uppdragen. Vi andra, vi som sliter i mellantiden med opinionsbildning, medlemsrekrytering och mellanvalskampanjer. Nu, i förnyelsens tecken, fick några av dessa inte förnyat förtroende av just nämnda skäl men det satt långt inne och inte utan hårda ord.

I min valanalys skrev jag följande om Thomas:

Han är en briljant politiker när han väljer att vara politiker.

Utöver att jag rent allmänt kan konstatera att min uppfattning att socialdemokratin begick ett enormt misstag efter valförlusten 2006 i det att den valde att premiera lång och trogen tjänst under Perssons 12-åriga regeringsinnehav, kan jag nu konstatera att ännu en valförlust (som skall krediteras samma konto) inte inneburit någon form av insikt. Perssons absolut, särklassigt, sämsta rekrytering hyllas av (och här avstår jag från att benämna de skyldiga) partikamrater samtidigt som de försöker hitta ett halmstrå att hänga upp sitt avståndstagande på. Patetiskt är väl det vänligaste man kan säga om Westerholm och Högberg.

Problemet vi nu har är att de allra flesta nu valda till olika organ i mindre eller oftast högre grad är förknippade med den politik och det ledarskap som gett partiet det sämsta valresultat det någonsin presterat. Då kallar vi inte ledande företrädare för briljanta politiker, då skäms vi för att ha deltagit i framröstandet av dessa och den politik de företräder (om vi haft någon som helst aktiv roll).

Lånar illustration från och citerar vännen Anders Nilsson:

Ska vi gå i samma fälla om igen! Samma idiotiska oppositionspolitik som förra mandatperioden. Den som så förfärande glasklart avvisades av medborgarna. Har vi inte lärt nånting och har partiledningen fullständigt förlorat lusten på politik. Som ankor i en ankdamm eller förvuxna bebisar i en sandlåda avkräver nu Mona Sahlin den borgerliga minoritetsregeringen regringsduglighet genom att utmana om talmansposten.

Technorati Tags:
Anders Nilsson, Johan Westerholm, Peter Högberg, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Thomas Bodström

Gåvan till Sverigedemokraterna

2010-10-13T22:07:00.001+02:00

Därför borde islam och inte kristendomen ha en särställning i den svenska skolan: ""Frågan här borde inte vara vilket inflytande de haft, utan just vad de gått och vad de går ut på. Elever ska få en möjlighet att kritiskt granska dem, att fördomsfritt jämföra dem och att fundera över om det alls ligger något i de påståenden de framställer. Vill man ha en olika behandling av religionerna i detta sammanhang borde det snarare finnas anledning att lägga vikt vid sådana religioner, som är dåligt kända inom den "egna" traditionen. Där finns kanske intressanta nya lärdomar att göra!" "

Torbjörn Tännsjö gillar inte den nya kursplanen i religionskunskap - ett ämne som tillsammans med samhällskunskap, geografi och historia utgör de samhällsorienterande ämnena i skolan. För alla dessa gäller förstås att det svenska samhället, den svenska geografin och den svenska historien ges en viss särställning. Och visst skulle man kunna tänka sig att religionernas betydelse snarast behandlades när det gäller historisk tid i historieämnet och när det gäller nutid i samhällskunskapen. Men är det nu verkligen så som Tännsjö tycks mena att den nya kursplanen inte ger eleverna möjlighet "att kritiskt granska dem" (religionerna)?

Tar bara några exempel ur kursplanen:

Kristendomens betydelse för värderingar och kultur i det svenska samhället förr och nu. (årskurs 4-6)

- Kristendomen i Sverige. Från enhetskyrka till religiös mångfald och sekularisering. (årskurs 7-9)

- Sambandet mellan samhälle och religion i olika tider och på olika platser. (årskurs 7-9)

- Religionernas roll i några aktuella politiska skeenden och konflikter utifrån ett kritiskt förhållningssätt. (årskurs 7-9)

- Konflikter och möjligheter i sekulära och pluralistiska samhällen, till exempel i frågor om religionsfrihet, sexualitet och synen på jämställdhet. (årskurs 7-9)

Utöver dessa finns förstås formuleringar om de olika religionernas uppbyggnad, historia, urkunder etc. Tillsammans blir det svårt att se Tännsjös artikel som något annat än att försöka ta relativt billiga poäng som t.ex. hans formuleringar om att att kursplanen är Björklunds "gåva till Sverigedemokraternas väljare".

Problemet med den nu antagna läro/kursplanen är inte enskildheter som det svenska kulturarvets utformning i olika ämnen utan att reformen genomförs utan en ordentlig genomlysning av skolans roll och därmed dess uppgift i det 21:a århundrandet. Vilka kompetenser våra barn och ungdomar behöver för att på 10-20 år framåt i tiden för det är då de som nu börjar skolan gör sin debut som vuxna medborgare. I det perspektivet borde förstås hela ämnesindelningen ifrågasatts, innehållet definierats efter vår tids krav.

Technorati Tags:
Jan Björklund, Religionskunskap, Skola, Torbjörn Tännsjö, Newsmill

Nominering till Stora Kulturbloggpriset

2010-10-13T21:04:00.001+02:00

Stora Kulturbloggpriset: "Jag skulle vilja nominera kulturdelen.nu - sannolikt lämpligast i kategorin övrigt.

Motivering: kulturdelen.nu drivs av en ekonomisk förening med fotografer, journalister, webdesigner, grafisk formgivare, tecknare/illustratör med flera och verkar lokalt men med ett innehåll som bär också långt utanför dess geografiska hemvist. kulturdelen.nu tar vid i en tid när traditionella pappersburna medier nedrustar sin bevakning av kulturen."

Technorati Tags:
Stora Kulturbloggpriset, kulturdelen.nu

Den okristlige ministern

2010-10-13T01:46:00.001+02:00

Okristligt, ministern! Dagens Arena: "Beslutet att mer eller mindre likställa religionsvetenskap med kristendomskunskap har med rätta kritiserats av Vänsterpartiet för att vara ovärdigt ett sekulariserat samhälle där många har andra trosuppfattningar och åter andra inte är troende alls. Den kritiken biter dock inte på Björklund och hans till synes oändliga strävan efter att sätta sin personliga prägel på utbildningspolitiken.

"

Visst är det ibland intressant att notera hur den politiska diskussionen präglas av överdrift, av att hitta frågor att attackera oavsett om det finns rimlig grund eller inte. Jag tillhör dem som nog skulle föredra ett ämne i skolan kallat livskunskap som bland annat skulle behandla religiösa (van)föreställningar om tillvaron men när vi nu står inför en "reform" av grundskolans löroplan som saknar varje ambition att modernisera det innehåll som skall behandlas så kvarstår alltså ämnet religionskunskap och frågan gäller alltså dess syfte och centrala innehåll. Anna Hellgren tror alltså att den av regeringen med herr Björklund i spetsen nu har beslutat ersätta religionskunskap men gamla tiders kristendomskunskap (som jag tror det hette när jag började skolan).

Låt oss först konstatera att redan i läroplanens första avsnitt anges att undervisningen

ska vara icke-konfessionell

. Den formuleringen lämnar såvitt jag kan förstå inte utrymme för några tolkningar, inte utrymme för några gråzoner - enkelt och helt klart alltså icke-konfessionell!!

Låt oss sedan studera vad som faktiskt skrivs i kursplanen för religionskunskap - jag citerar här hela för att tvinga läsaren att själv reflektera i samband med läsandet utan egentlig möjlighet att ha en förutfattad mening:

3.14
Religionskunskap

Människor har i alla tider och alla samhällen försökt att förstå och förklara sina levnadsvillkor och de sociala sammanhang som de ingår i. Religioner och andra livsåskådningar är därför centrala inslag i den mänskliga kulturen. I dagens samhälle, som är präglat av mångfald, är kunskaper om religioner och andra livsåskådningar viktiga för att skapa ömsesidig förståelse mellan människor.
Syfte

Undervisningen i ämnet religionskunskap ska syfta till att eleverna utvecklar kunskaper om religioner och andra livsåskådningar i det egna samhället och på andra håll i världen. Genom undervisningen ska eleverna bli uppmärksamma på hur människor inom olika religiösa traditioner lever med, och uttrycker, sin religion och tro på olika sätt. Undervisningen ska allsidigt belysa vilken roll religioner kan spela i samhället, både i fredssträvanden och konflikter, för att främja social sammanhållning och som orsak till segregation.

Undervisningen ska även ge kunskap om och förståelse för hur kristna traditioner har påverkat det svenska samhället och dess värderingar.
Genom undervisningen ska eleverna ges förutsättningar att kunna tolka kulturella uttryck med anknytning till religiösa traditioner. Eleverna ska också ges möjligheter att utveckla kunskap om hur man kritiskt granskar källor och samhällsfrågor med koppling till religioner och andra livsåskådningar.

Undervisningen ska stimulera eleverna att reflektera över olika livsfrågor, sin identitet och sitt etiska förhållningssätt. På så sätt ska undervisningen skapa förutsättningar för eleverna att utveckla en personlig livshållning och förståelse för sitt eget och andra människors sätt att tänka och leva.

Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar kunskaper om hur olika religioner och livsåskådningar ser på frågor som rör kön, jämställdhet, sexualitet och relationer. Eleverna ska vidare ges förutsättningar att kunna analysera och ta ställning i etiska och moraliska frågor. Undervisningen ska även bidra till att eleverna utvecklar förståelse för hur människors värderingar hänger samman med religioner och andra livsåskådningar. Den ska också bidra till att eleverna utvecklar beredskap att handla ansvarsfullt i förhållande till sig själva och sin omgivning.

Genom undervisningen i ämnet religionskunskap ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att

- analysera kristendomen, andra religioner och livsåskådningar samt olika tolkningar och bruk inom dessa,

- analysera hur religioner påverkar och påverkas av förhållanden och skeenden i samhället,

- reflektera över livsfrågor och sin egen och andras identitet,

- resonera och argumentera kring moraliska frågeställningar och värderingar utifrån etiska begrepp och modeller, och

- söka information om religioner och andra livsåskådningar och värdera källornas relevans och trovärdighet.

Centralt innehåll

Undervisningen i de samhällsorienterande ämnena ska behandla följande centrala innehåll

I årskurs 1–3

Att leva tillsammans

- Skildringar av livet förr och nu i barnlitteratur, sånger och filmer, till exempel skildringar av familjeliv och skola. Minnen berättade av människor som lever nu.

- Att flytta inom ett land och mellan länder. Vad detta kan ha för orsaker och få för konsekvenser.

- Livsfrågor med betydelse för eleven, till exempel gott och ont, rätt och orätt, kamratskap, könsroller, jämställdhet och relationer.

- Normer och regler i elevens livsmiljö, till exempel i skolan och i sportsammanhang.

- Trafikregler och hur man beter sig i trafiken på ett säkert sätt.
Att leva i närområdet

- Förutsättningar i natur och miljö för befolkning och bebyggelse, till exempel mark, vatten och klimat.

- Hemortens historia. Vad närområdets platser, byggnader och vardagliga föremål kan berätta om barns, kvinnors och mäns levnadsvillkor under olika perioder.

- Kristendomens roll i skolan och på hemorten förr i tiden.

- Religioner och platser för religionsutövning i närområdet.

- Centrala samhällsfunktioner, till exempel sjukvård, räddningstjänst och skola.

- Yrken och verksamheter i närområdet.

Att leva i världen

- Jordgloben. Kontinenternas och världshavens lägen på jordgloben. Namn och läge på världsdelarna samt på länder och platser som är betydelsefulla för eleven.

- Människans uppkomst, vandringar, samlande och jakt samt införandet av jordbruk.

- Tidsbegreppen stenålder, bronsålder och järnålder.

- Hur forntiden kan iakttas i vår tid genom spår i naturen och i språkliga uttryck.

- Berättelser om gudar och hjältar i antik och nordisk mytologi och hur man kan se på dem i vår egen tid.

- Några högtider, symboler och berättelser inom kristendom, islam och judendom. Några berättelser ur Bibeln och deras innebörd samt några av de vanligaste psalmerna.

- Miljöfrågor utifrån elevens vardag, till exempel frågor om trafik, energi och matvaror.

- Grundläggande mänskliga rättigheter såsom alla människors lika värde samt barnets rättigheter i enlighet med konventionen om barnets rättigheter (barnkonventionen).

- Hur möten, till exempel klassråd, organiseras och genomförs.

- Pengars användning och värde. Olika exempel på betalningsformer och vad några vanliga varor och tjänster kan kosta.

- Aktuella samhällsfrågor i olika medier.

Att undersöka verkligheten

- Metoder för att söka information från olika källor: intervjuer, observationer och mätningar. Hur man kan värdera och bearbeta källor och information.

- Rumsuppfattning med hjälp av mentala kartor och fysiska kartor över till exempel närområdet och skolvägar. Storleksrelationer och väderstreck samt rumsliga begrepp, till exempel plats, läge och gräns.

- Tidslinjer och tidsbegreppen dåtid, nutid och framtid.

Undervisningen i religionskunskap ska behandla följande centrala innehåll
I årskurs 4–6

Religioner och andra livsåskådningar

- Ritualer och religiöst motiverade levnadsregler samt heliga platser och rum i kristendomen och i de andra världsreligionerna islam, judendom, hinduism och buddhism.

- Centrala tankegångar bakom ritualer, levnadsregler och heliga platser i kristendomen och de andra världsreligionerna, till exempel som de uttrycks i religiösa berättelser i Bibeln och andra urkunder.

- Berättelser från fornskandinavisk och äldre samisk religion.

- Begreppen religion och livsåskådning.
Religion och samhälle

- Kristendomens betydelse för värderingar och kultur i det svenska samhället förr och nu. Kristna högtider och traditioner med koppling till kyrkoåret, till exempel sånger och psalmer.

- Hur spår av fornskandinavisk religion kan iakttas i dagens samhälle.
Identitet och livsfrågor

- Hur olika livsfrågor, till exempel vad som är viktigt i livet och vad det innebär att vara en bra kamrat, skildras i populärkulturen.

- Hur olika livsfrågor, till exempel synen på kärlek och vad som händer efter döden, skildras i religioner och andra livsåskådningar.

- Vad religioner och andra livsåskådningar kan betyda för människors identitet, livsstil och grupptillhörighet.
Etik

- Några etiska begrepp, till exempel rätt och orätt, jämlikhet och solidaritet.

- Vardagliga moraliska frågor som rör flickors och pojkars identiteter och roller, jämställdhet, sexualitet, sexuell läggning samt utanförskap och kränkning.

- Frågor om vad ett bra liv kan vara och vad det kan innebära att göra gott.

I årskurs 7–9

Religioner och andra livsåskådningar

- Centrala tankegångar och urkunder inom kristendomen samt utmärkande drag för kristendomens tre stora inriktningar: protestantism, katolicism och ortodoxi.

- Centrala tankegångar och urkunder i världsreligionerna islam, judendom, hinduism och buddhism.

- Varierande tolkningar och bruk inom världsreligionerna i dagens samhälle.

- Huvuddragen i världsreligionernas historia.

- Nya religiösa rörelser, nyreligiositet och privatreligiositet samt hur detta tar sig uttryck.

- Sekulära livsåskådningar, till exempel humanism.
Religion och samhälle

- Kristendomen i Sverige. Från enhetskyrka till religiös mångfald och sekularisering.

- Sambandet mellan samhälle och religion i olika tider och på olika platser.

- Religionernas roll i några aktuella politiska skeenden och konflikter utifrån ett kritiskt förhållningssätt.

- Konflikter och möjligheter i sekulära och pluralistiska samhällen, till exempel i frågor om religionsfrihet, sexualitet och synen på jämställdhet.
Identitet och livsfrågor

- Hur olika livsfrågor, till exempel meningen med livet, relationer, kärlek och sexualitet, skildras i populärkulturen.

- Hur religioner och andra livsåskådningar kan forma människors identiteter och livsstilar.

- Riter, till exempel namngivning och konfirmation, och deras funktion vid formandet av identiteter och gemenskaper i religiösa och sekulära sammanhang.
Etik

- Vardagliga moraliska dilemman. Analys och argumentation utifrån etiska modeller, till exempel konsekvens- och pliktetik.

- Föreställningar om det goda livet och den goda människan kopplat till olika etiska resonemang, till exempel dygdetik.

- Etiska frågor samt människosynen i några religioner och andra livsåskådningar.

- Etiska begrepp som kan kopplas till frågor om hållbar utveckling, mänskliga rättigheter och demokratiska värderingar, till exempel frihet och ansvar.

Detta är alltså det av Börklund till närmast konfessionell kristendomskunskap förvandlade religionskunskapsämnet, åtmonstone om man förlitar sig på Hellgren eller t.ex. Rossana Dinamarca som tycker att Gud skall hålla sig borta från skolan. Det gör jag också men att förstå religionernas roll tycker jag hör hemma där.

Technorati Tags:
Aftonbladet, Dagens Arena, Skola, Skolverket, Rossana Dinamarca, Anna Hellgren, Jan Björklund, Religionbskunskap

Irriterad farsa Urkund #bigfail

2010-10-10T23:21:00.001+02:00

Nedanstående mail fick min dotter som svar när hon skickat in ett arbete som via Urkund skall gå till hennes lärare. Förefaller alltså som om skolan (IB-programmet på Naturvetargymnasiet i Södertälje) genom användandet av Urkund tvingar henne (oss) att använda visst/vissa ordbehandlingsprogram. Det är inte bara fel utan borde vara helt olagligt. Dessutom är det ju ynkligt att tjänsten i fråga (Urkund alltså) inte klarar alla förekommande format.

Begin forwarded message:

From: noreply@urkund.se
Date: 10 oktober 2010 22.17.19 CEST
To: xxxxx
Subject: [urkund] Felaktigt document / Document Error

Dokumentet - [Past_in_1984.pages] – kunde inte behandlas av Urkund på grund av filformatet inte stöds.

Ditt dokument kommer inte att vidarebefordras till din lärare. Om du korrigerar ditt dokument enligt felet ovan och skickar det på nytt så kommer det att behandlas av Urkund som vanligt.

Med vänliga hälsningar,

Urkund automatisk registrator

Det här är ett automatiskt e-post meddelande, du kan därmed inte svara på det. Vid frågor om Urkund och användning kontakta vår kundsupport: +46 (0)8 738 5210 (mån-fre 08.00-16.30) eller via e-post till support@urkund.se.

Document Error

The document- [Past_in_1984.pages] – could not be processed by Urkund because the fileformat is not supported.

Your document will not be forwarded to your teacher. If you correct the document for the reason given above, it will be processed by Urkund as normal.

Regards,

Urkund automatic registrar

This is an automatic e-mail message. You cannot reply to it. If you have questions about Urkund and its use, contact our Customer Support: +46 (0)8 738 5210 (Mon-Fri 08.00-16.30) or by e-mail to support@urkund.se

Technorati Tags:
IT i skolan, Södertälje, Urkund, Pages, Valfrihet, IB, Naturvetargymnasiet

1 till 1, 1 to 1, 1-1 eller varsin

2010-10-10T10:04:00.001+02:00

En kollega till mig på Skolverket, Alma Taawo, har skapat en Google Map på vilket alla som har satsningar (kommuner, kommunala skolor och friskolor) kan redovisa sina satsningar på varsin dator till elever och lärare.

Visa 1-1-satsningar i Sverige på en större karta

Technorati Tags:
IT i skolan, 1 till 1, 1 to 1, 1 - 1, varsin, Skolverket, Alma Taawo

Historielös och helt vilse

2010-10-04T00:04:00.001+02:00

"The history of all hitherto existing societies is the history of class struggle."

Visst finns det flera sätt att använda klassbegreppet - egentligen huvudsakligen två: Antingen som ett rätt abstrakt begrepp i syfte att förklara maktförhållandena i samhället eller som ett uttryck för den upplevda tillhörigheten till en viss grupp. Nära förbunden med det förra är förstås - också tämligen abstrakt - användande av klass/socialgrupp som ett sätt att utifrån statistiska kriterier beskriva samhället (utan att egentligen beröra maktfrågan).

Numera är det faktiskt vanligt att möta uppfattningen att typ det inte finns så många som identifierar sig som t.ex. arbetarklass så därför behövs inte klassbegreppet eller t.o.m. att det skulle vara obsolet. För att uppnå dessa mål behövs verktyg, verktyg som förmår identifera . Man finner faktiskt partikamrater (s) som inte fattar att klassbegreppet används för att analysera maktstrukturerna i samhället och har väldigt lite med klassmarkörer etc att göra - något som man däremot skulle kunna se i anslutning till begreppet klassmedvetenhet. Det senare nog så viktigt men som också kräver agitation/skolning i parti och fack för att tydliggöra/förstärka. En eller annan studiecirkel skulle kanske behövas:)

Så varför orda om detta nu när debatten bör handla om hur Sverige bör utvecklas och vilken roll socialdemokratin borde spela för att uppnå detta? Svaret är förstås att utan verktyg för att analysera samhållet spelar det ingen större roll om man kan svänga sig med vackra ord som frihet, jämlikhet och solidaritet. För att uppnå dessa mål krävs analysverktyg, verktyg som kan dechiffrera den verkliga makten och som därmed kan användas för att forma en politik. Precis det som Katrine Kielos efterlyser i Aftonbladet, som Lena Sommestad också efterlyser med fokus på det globala perspektivet.

Och egentligen vet vi - visst ser världen annorlunda ut men de grundläggande motsättningarna består. Hur nära lierat staten och kapitalet är illustreras ju på ett utmärkt sätt av räddningsaktioner till förmån för bankkapitalet:

Från slitna barer i rostbältet till Ovala Rummet i Vita Huset. Efter finanskrisen är Wall Streets megabanker favoritfienden nummer ett för många amerikaner. För bankerna själva var krisen kanske det bästa som kunde hända. Två år senare är de större och starkare än någonsin.

Andra exempel kan vi lätt hitta om vi följer spåren som leder till alla de krig/konflikthärdar ve ser runt om i världen. Bara den blinde ser inte, bara den döve hör inte. bara den historielöse är vilse.

Technorati Tags:
Johan Westerholm, Klass, Klassanalys, Katrine Kielos, Lena Sommestad
Peter Högberg, Socialdemokratiska Arbetarepartiet

Framsteg kräver tillväxt

2010-10-03T00:07:00.001+02:00

Svårt att vara solidarisk
: "Alla som säger att socialdemokratin måste hitta en politik som är bra för det stora flertalet – marginaliserade grupper, arbetarklass, medelklass – har helt rätt. Problemet ligger inte i att aktiva socialdemokrater idag inte skulle dela den åsikten. Problemet ligger i att det helt enkelt inte är särskilt lätt. Vi behöver helt nya redskap. En bra början är att inse att landskapet är förändrat. "

Läser ofta Marika Lindgren-Åsbrink med stor behållning (framförde också hennes namn som ersättare för Östros i en av Nicklas Svenssons/Expressens fåniga enkäter nyligen). Som vanligt identiferar hon problemet och pekar på vårt behov av nya redskap. Som vanligt är det förstås just där problemen börjar.

När Jonna Sima skriver på Dagens Arena att

"Tron på gemensamma lösningar – solidaritet – finns. Det är bara den visionära politiken som saknas. Nu har de rödgröna partierna, inte minst Socialdemokraterna, ett alldeles unikt läge att skapa den nya framtidsberättelsen. Det är alldeles uppenbart att det finns en ung generation – och många andra därtill – som står beredd att kämpa för alla människors rätt till ett värdigt liv i Sverige."

har hon förstås också rätt. Hon identifierar också problem och pekar på vårt behov av nya redskap (tror jag - finns ett stänk av farlig nostalgi där) men det är ju förstås också där problemen börjar.

Själv skrev jag för några år sedan

"Frågan är då om vi har ambitionen att formulera en vision, en politik som ger oss regeringsmakten åter eller om vi har ambitionen att formulera en Vision/politik som vinner folkflertalets gillande. Det senare innebär faktiskt att vår målsättning när det gäller val bör vara långt större än att bara kunna bilda regering med stöd av andra. En sådan vsion/politik måste utgå från hur vi vill att samhället skall fungera – inte huruvida enskilda verksamheter skall vara privata eller offentligt drivna/ägda. En sådan vision/politik måste utgå ifrån att lösningar skall ge människorna största möjliga frihet att själva forma sina liv. En sådan vision/politik måste utgå från att människor båda kan och vill själva."

Jag identifierar problem och pekar på att vi behöver nya redskap (som passar vår tid) och det är förstås där problemen börjar.

För problem har vi när t.ex. att den generella välfärdsmodellen inte kan ifrågasättas. Idag vore det inte alls svårt att inse att den välbärgade delen av medelklassen skulle acceptera att inte alla behöver barnbidrag - fullständigt onödig transferering som ju alla inser bara kostar extra/onödig användning av skattemedel. För problem har vi när vem som bedriver sjukvård/skola är viktigare än kvaliteten och hur utbudet ser ut (det senares segregerande effekt är ett reellt problem). För problem har vi när vi inte längre tror på människans förmåga att lösa problem och vi därför överger tron på att fördelningen sker av tillväxten - att vi skulle kunna klara att ge hela världens befolkning riktigt drägligt liv utan en betydande ökning av produktionen av alla typer av varor/tjänster är ju helt absurt men tyvärr idag faktiskt möjligt att säga.

Technorati Tags:
Dagens Arena, Marika Lindgren Åsbrink, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Jonna Sima

LTs sportbevakning imponerar

2010-10-02T20:03:00.001+02:00

Sport - www.lt.se: Så här såg LT Sport ut lördag kväll - elitserien i hockey nyss inledd och dominerar helt, Syrianska med chans att gå upp i allsvenskan direkt syns bara tack vare att TT kablat ut resultatet:

"

Får mig att associera till den pågående diskussionen om journalisternas klassmässiga/etniska hemvist och den betydelse det eventuellt har för nyhetsvärderingen.

Technorati Tags:
Länstidningen, LT, Södertälje, Syrianska

Netroots - valvinnarna

2010-10-01T01:40:00.001+02:00

Tre S-bloggare: Vi regerade i valrörelsen: "En faktor som kom att sätta delar av den politiska agendan under valrörelsen var det socialdemokratiska bloggnätverket Netroots. Det finns inom Alliansen en gryende insikt att Netroots sätter delar av den politiska agendan varför vissa ledamöter och ministrar följer vad Netroots skriver. Nu har vi i valrrörelsen 2010 visat på att vi gör skillnad. Vi är en naturlig del av socialdemokratins rötter, en gräsrotsrörelse som gör skillnad från botten och upp."

Jag är en hyfsat lojal socialdemokrat, åtminstone vill jag tro det. Jag tillhör också de socialdemokrater som anser att den interna debatten bör föras inför öppen ridå - är en angelägenhet för långt fler än för de som tillhör partiledning, tillhör etablissemanget inom partiet, långt fler än de som är medlemmar. Jag tillhör också de socialdemokrater som sedan länge sett behovet av en ökad samordning på nätet bland annat i form av mera länkande, mera diskussion kamrater emellan. Jag tillhör också de socialdemokrater som tycker att partiet ännu inte fattat - inte fattat att nätet handlar om kommunikation, att det är när alla deltar (också partiledning m.fl.)som det blir intressant.

Alltså drev jag tidigt på för att s-bloggare skulle lära sig att utbyte i form av länkar var en bra idé. Alltså har jag sedan länge argumenterat för att partiets "ledande" företrädare måste delta i debatten. Alltså var jag snabb att ansluta mig till Netroots när det nätverket bildades.

Ett bra initiativ där partiet centralt erbjöd visst stöd (i form av tips. idéer) till ett löst sammanhållet nätverk utan långtgående förpliktelser från de anslutna.

När valrörelsen närmade sig förändrades dock förutsättningarna. Det som började som ett riktigt nätverk förvandlades till en av flera kanaler, kanaler för att trumma ut ett uppifrån formulerat budskap. Det som kunde varit ett riktigt bidrag till partiets förankring bland människor förvandlades till en del av en av PR-konsulter styrd kampanjorganisation. Netroots blev - istället för att vara ett nätverk för kommunikation med människor - ett nätverk för distribution av

Jag tror att bloggare/twittrare spelat roll. Jag tror att mitt bloggande/twittrande spelat roll, jag tror t.o.m. att det bidragit till att vi (partiet) lokalt faktiskt gjort ett bra val. Däremot tror jag att ett antal av mina kamrater snarast fungerat tvärtom, och i samma ögonblick som de anser sig behöva basunera ut sin förträfflighet så får jag det verifierat. Kanske är det Jante som jagar mig men att bara komma på tanken att skriva en artikel som den ovan citerade är mig så främmande, får mig snarast att må illa!

Det kommer att ta tid för Peter Högberg, Annika Högberg (båda från metropolen Vimmerby) och Johan Westerholm att återupprätta sitt anseende som självständigt, självkritisk tänkande kamrater hos mig. Politruk-varning är kanske det mildaste uttryck som faller en in!

Lite på samma tema skriver den gode Laakso.

Technorati Tags:
Erik Laakso, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Peter Högberg, Annika Högberg, Johan Westerholm

En stat - alla folk

2010-09-29T09:17:00.001+02:00

Tvåstatslösningen var en bra idé: "Är två stater verkligen en realistisk lösning av Palestinakonflikten? Sedan några år har tvivlet växt bland olika framtidsspejare. I stället har de noterat hur konflikten är på väg till en om lika rättigheter i en och samma stat."

Per Wirtén har upptäckt att det finns framtidsspejare, oklart vilka dock, som nu tycks se att en enstaslösning är den nödvändiga formen för statsbildning i det område där israeler och palestinier bor. Det är bra fast man behöver inte vara framtidsspejare för att inse detta. Kjell Arvedson skriver i en kommentar till Wirtén att

"Tvåstatslösningen har aldrig varit en bra idé. Ett skäl är förstås att den aldrig varit praktiskt möjlig.."

Etnicitet och religiös tillhörighet är i vår tid, där nationalstatsbegreppet faktist utmanas av globaliseringen, är faktiskt den allra sämsta tänkbara grunden för statsbildningar. De leder ju ofrånkomligen till något som har stora likheter med rasism och kommer med de ofrånkomliga migrationsströmmar som finns att vara svåra att upprätthålla utan stor våldsanvändning och apartheidliknande lagar. Precis så ser det ju också ut i denna konflikthärd.

Eftersom det hittills legat i de imperialistiska staternas intresse att upprätthålla konflikten i Mellanöstern har det förstås varit svårt att se en enstatslösning som möjlig. Israel fungerar ju som ett brohuvud i en i övrigt övervägande muslimsk del av världen som, och viktigare, står för en icke oväsentlig del av världens oljeproduktion. Det som möjligen skulle kunna hantera också detta är en palestinsk på helt sekulära principer uppbyggd stat till vilka alla oavsett om de kallar sig muslimer, araber, israeler, judar, kristna osv hör. Om en sådan stat bildades och FN gavs ett 5-årigt mandat att styra så att alla institutioner som t.ex. militär, polis, rättsväsendet i övrigt, utbildning blir lika tillgängligt för alla - alla lika delaktiga i. Därefter skulle man kunna hålla val.

Technorati Tags:
Dagens Arena, Per Wirtén, Kjell Arvedson, Palestina, Israel, Judar

Kommentar till Bard

2010-09-27T00:33:00.001+02:00

Det nya digitala klassamhället: "Tänkaren, författaren och artisten Alexander Bard talar om vårt förhållande till internet. Vilka är vi och vad gör internet med oss? Vad är det som skapar de nya underklasserna i den digitala åldern?"

Attention = uppmärksamhet x trovärdighet, detta är Alexander Bards huvudtes. Har ägnat dagen åt att - en liten bit i taget - ta del av en föreläsning Bard hållit. Mycket av det han säger är förstås rena självklarheter, annat märkligt då han tappar bort frågan om ägandet av produktionsmedel - nätverk ersätter säger han vilket inta alls är sant i generell mening. Befinner man sig i medelklassen (som Bard) är det förstås sant i stor utsträckning. Är man städerska gäller inte detta - inte bara de bardska porrsurfande hälleforsarna. Eller för all del de kinesiska industriarbetarna i södra Kina.

Däremot är Bard en förespråkare för den personliga brandingen som man tyvärr möter alltför ofta på t.ex. Twitter. Det är folk som har något att säga, som vill kommunicera man fortsätter att följa (eller faktiskt läsa) - de som bara vill branda sig blir successivt alltmer ointressanta. I slutet av förelösningen blir för övrigt det bardska medelklassstyrda tänkandet extremt tydligt - "i takt med att vi kan vara tre dar, två dar på jobbet" gäller faktiskt bara en mindre del av befolkningen, nämligen de som har råd att ha någon som sköter stora delar av marktjänsten. Hur det går i vår tid för de som sköter denna markservice har Bard inte ens några tankar om.

Technorati Tags:
Alexander Bard, Klass, Klassanalys, Internet

Och vi dömer ut Ullman

2010-09-25T20:00:00.001+02:00

Harald Ullman dömer ut s-kampanjen: "Socialdemokraternas valstrategi i detta val var den mest misslyckade i Socialdemokraternas långa och stolta historia. I varje framgångsrik marknads- eller valkampanj måste målet vara att maximera, inte minimera antalet kunder/väljare. Man måste välja rätt målgrupp och utgå från målgruppens uppfattning om verkligheten. Och dessutom vårda sitt varumärke så att målgruppen känner igen sig. Det misslyckades man med.

Socialdemokraterna solkade sitt varumärke genom att samarbeta med Vänsterpartiet. Ungefär som om någon på Volvos marknadsavdelning skulle komma på idén att man skulle marknadsföra Volvo och Trabant tillsammans. Och även om man anser att Vänsterpartiet lämnat sin solkiga kommunisthistoria bakom sig
Så är man i grunden emot marknadsekonomin som väldigt många medel och arbetar-klassväljare lever och är beroende av."

Håller helt med Harald Ullman när det gäller hans värdering av den socialdemokratiska valstrategin. Tyvärr just på de grunder som han tycks anse vore ett bättre alternativ. Det var just målgruppsoptimeringen som definitivt låg till grund för misslyckandet. Att sedan som Ullman döma ut samarbetet med Vänsterpartiet på grundval av "fakta" visar ju bara hur ännu en PR-människa går vilse i sina egna teorier. Det finns andra stratgiska skäl att döma ut samarbetet - knappast att det solkade varumärket.

Ullmans kommentar till valaffischerna är dock klockren

Men ”Vi kan inte vänta.” Vad är det för budskap när man inte kan läsa texten om vad man inte kan vänta på. Själv undrade jag om man väntade på arvodena?

Tänkte själv samma tanke varje gång jag körde förbi bilder av kommunalråd/riksdagsmän där just väntandet var det enda urskiljbara.

Technorati Tags:
Eftervalsdebatt, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, val2010, Vänsterpartiet, Harald Ullman

Vem lämnar Borgnäs i sticket

2010-09-25T19:07:00.001+02:00

Verklighetens folk lämnades i sticket: "Detta hänger ihop med finanskapitalismens utveckling. Staten och kapitalet satt verkligen i samma båt när även kapitalet hade ett intresse av en välmående nationell reservarmé och gärna betalade för att hålla den i beredskap för aktiv tjänst i produktionen. I dag kräver kapitalet snarare dels en högproduktiv elit för de kvalificerade jobben, dels en billig underklass för de enklare jobben. En expansiv välfärdspolitik ter sig därför onödigt hjärtnupet, inte en samhällsekonomisk nödvändighet. "

Jag har visserligen inte ansträngt mig för att ta reda på sammansättningen av "kriskommissionen" utan bara noterat vilka som leder de olika arbetsgrupperna. Kajsa Borgnäs tillhör den skaran. Reagerar lite ryggradsmässigt när jag läser att hon hävdar att staten och kapitalet satt i samma båt (reaktionen avseende val av tempus), som om staten och kapitalet nu plötsligt skulle fått motsatta intressen. Kanske tillhör Borgnäs i själva verket statskramarna i partiet och det är ju i så fall lite illavarslande när det gäller inriktningen på idédebatten.

Det som talar mot min ryggmärgsreaktion är att Borgnäs i den citerade artikeln åtminstone börjat titta på hur samhället ser ut idag och i viss mån säkert har rätt i att en del av de arbetslösa inte utgör något reellt alternativ till de som har arbete. Frågan är dock i vilken utsträckning - om arbetslösheten är en 8-10% så är det väl fortsatt så att den andel av arbetskraften som är sysselsatta i branscher med låga kompetenskrav är betydligt större.

Denna fundering leder fram till tankar om hur arbetsmarknaden kommer att se ut framgent. Ibland får man intrycket att uppfattningen att alla kommer att jobba i högkvalificerade sektorer är utbredd. Detta understryks av att ledande kamrater fokuserar på behörigheten till högskolan när gymnasiets inriktning diskuteras. Så är naturligtvis inte fallet. Vi kommer framgent att behöva minst samma andel av den arbetsföra befolkningen sysselsatta inom serviceyrken med ofta inte särskilt höga krav på lång utdildning som idag. Det gäller vård, omsorg och stora delar av servicenäringen. Huvudskälet till att alla bör ha högskolebehörighet är i första hand att man som medborgare behöver dessa kunskaper (för att t.ex. inte falla för SD-propaganda), i andra hand att man också behöver breda allmänna kunskaper och förmåga att lära, ta del av instruktioner etc. för att klara sig väl i arbetslivet och i tredje hand att man därmed ökat sina valmöjligheter, faktiskt kan "göra karriär.

Ibland lyckas vi verkligen kränka de människor som arbetar i branscher med relativt låga kompetenskrav genom att t.ex. förutsätta att alla vill/kommer att vilja studera vidare, genom att ge vissa typer av serviceyrken nedsättande epitet - sådant biter hårt på de som arbetar i sådana yrken.

Låt oss bara betrakta denna underklass villkor - och då menar jag den del av densamma som har arbete (för jag delar inte Borgnäs definition som tycks begränsas till de arbetslösa) - ur synvinkel egen försörjning och förverkligande av sitt livsprojekt, att kunna skapa sig ett gott liv. De flesta aktuella yrken ger så dåligt betalt att man knappast kan tänkas försörja sig, åtminstone om "sig" inbegriper barn. Man blir alltså hänvisad till bidrag för sin existens, prövad, utlämnad åt staten (det offentliga). Ofta handlar det om dåligt betalda slitiga jobb - på stressiga snabbmatsrestauranger, på äldreboenden, som städare osv. En del av dessa jobb är genomgångsjobb lämpliga för unga, ibland studerande, och förhållandena kan kanske accepteras men för det stora flertalet gäller att de erbjuder usla villkor. Det här är yrken som erbjuder noll eller ingen egen kontroll över arbetets uppläggning, över dess förläggning i tid, över hur själva arbetstiden kan användas.

Nåja, poängen är att statens och kapitalets intressen faktiskt sammanfaller. Man behöver fortsatt en kader av människor som utför en mängd relativt okvalificerade sysslor, till del bestående av jobb inom den offentliga sektorn men också inom servicesektorn. Till det behövs också en skara arbetslösa för att säkerställa att inte lönekraven inom dessa områden blir för stora. För den som väljer att identifiera sig med staten blir det gemensamma intresset med kapitalet i denna fråga ofrånkomligt.

Ulf Bjereld skrev häromdagen

Utmaningen består nu i att formulera en politik som varken är nostalgisk eller marknadskramande, men som förmår föra in partiets centrala värden om frihet, jämlikhet och solidaritet till vår tid.

baserat på en analys däri samhälleliga grundläggande konflikter (mellan arbete och kapital) skulle ha förändrats genom övergången till informationssamhället. Man undrar - har det faktum att majoriteten av befolkning äger en bråkdel av produktionsmedlen radikalt förändrats, har det faktum att majoriteten för sin försörjning är beroende av lönearbete förändrats, har förmögenhetsfördelningen plötsligt i grunden ändrats. Man undrar - har vi inte fortsatt ett samhälle med klasser, med en tydlig underklass. Man undrar helt enkelt!

Technorati Tags:
Arbetarrörelsens tankesmedja, Eftervalsdebatt, Klass, Klassanalys, Solidaritet, val2010, Kajsa Borgnäs, Ulf Bjereld

Riv upp, gör om, gör rätt

2010-09-22T01:24:00.001+02:00

Alliansen vinner på S-politik: "Socialdemokratin har i sina bästa stunder varit systemkritiskt, orädd och nyfiken på framtiden, villig att förändra och förbättra, inte enbart bevara och trygga. Om väljarna ska föredra originalet framför kopian behöver partiet återupprätta sin allians med det moderna. Då måste man börja genom att uppdatera sin gamla berättelse om folkhemmet till det globala tjänstesamhällets krav. Den berättelsen har nämligen en kärna som är tidlös: att ge alla människor lika förutsättningar att göra olika livsval."

Lars Ilshammar är en klok man och i den snabbanalys han gjort i Aktuellt i politiken kommer han till en rimlig om än inte särskilt konkret slutsats. Man kan faktiskt hävda att moderniteten är ett ytterst centralt begrepp.

Dock, som alltid, föder Ilshammar en del tankar, ger anledning till reflektion och därmed uppkomst av synpunkter, kanske t.o.m. invändningar. En sådan reflektion handlar om den logiska lucka som förstås uppenbarar sig omedelbart i det att Ilshammar å ena sidan hävdar att det inte handlar om Mona och några stycken senare just definierar det faktum att partiets ledarskap fått vara intakt sedan Göran Perssons tid som ett av problemen. Mona Sahlin är väl faktiskt den mest tydliga representanten för det ledarskapet inte bara i egenskap av dess främsta företrädare utan kanske främst genom sin "långa erfarenhet". Fast det ska förstås sägas att det Ilshammar säger är förstås bara att inte allt ljus skall riktas mot partiledaren och det är förstås rätt Östros, Bodström, Johansson m.fl. tillhör ju samma krets.

I ett avseende förstår jag dock inte Ilshammars teser och det gäller frågan om det rödgröna samarbetet som han hävdar kom försent. Jag skulle snarare hävda (och det har jag gjort sedan det introducerades) att det var och fortsatt är ett historiskt strategiskt misstag. Missförstå mig rätt, jag har inga illusioner när det gäller att som parti uppnå egen majoritet i riksdagen. Att socialdemokratin har potential att vara avsevärt större än de 30% av valmanskåren som nu stödjer oss tror jag däremot är fullt möjligt, kanske t.o.m. inte särskilt svårt. För det krävs för att använda Ilshammars uttryck inverterat att samhällsanalys ersätter PR-trick och fokusgrupper.

Om man kombinerar det Ilshammar skriver om berättelsens kärna

att ge alla människor lika förutsättningar att göra olika livsval

med modernitetsbegreppet så finner man sig se och höra en berättelse som bygger vidare på idealen om frihet, jämlikhet och solidaritet. Då finnner man sig hysa en framtidstro som bygger på att vi gemensamt skapar mer resurser som möjliggör att se alla, att ge alla möjligheter, att ge alla ett bättre liv. Då finns resurser för att få bort hemlöshet, barnfattigdom, arbetslöshet och social utsatthet.

Technorati Tags:
Eftervalsdebatt, Frihet, Mona Sahlin, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Thomas Bodström, val2010, Valstrategi, Lars Ilshammar, Aktuellt i Politiken

Nästan vem som helst

2010-09-21T03:23:00.001+02:00

Vem skulle klara det bättre?: " Vem skulle klara det bättre?"

Tyvärr är det väl så att Mona Sahlin i alla avseenden representerar det socialdemokratiska ledarskap som förde oss mot 2006 och som visat sig kapabel att också leda oss till 2010. Titta bara på "vallokomitiven"!

Technorati Tags:
Mona Sahlin, Socialdemokratiska Arbetarepartiet

När ska vi formulera en politik för vår tid

2010-09-21T03:07:00.001+02:00

”Vi har förlorat i flera omgångar”: "En sak jag skulle vilja lägga till är att vi inom socialdemokratin måste bli bättre på att först formulera problemen, och sedan försöka hitta en lösning"

Är faktiskt inte lite impad av Marika Lindgren Åsbrink som utöver det blogginlägg jag citerar ovan skrivit bra på Dagens Arena:

Socialdemokratin var framgångsrik på den tiden man innehade problemformuleringsprivilegiet: ”Vi övertygade folket och fick steg för steg allt fler med oss. Till slut befann sig de socialdemokratiska argumenten i samhällets mitt. Mitten var vänster, eftersom vi hade förändrat den. Socialdemokratin hade erövrat den och det måste vi göra igen”, sa Gabriel.

Här någonstans tror jag att förklaringen till den svenska socialdemokratins usla valresultat ligger. Det var inte enbart ett val vi förlorade – vi har förlorat under mycket, mycket lång tid.

De redskap arbetarrörelsen mödosamt tagit fram för att bygga det goda samhället, de visade sig inte nå ända fram. Socialförsäkringar, vård, skola och omsorg har aldrig räckt till för att se till att alla människor får lika goda livschanser.

Det hon missar så här långt är arbetets villkor. Tänkte en tanke som jag ännu så länge haft svårt att hitta uttryck för men som skulle kunna illustreras så här:

Hörde under valvakan någon borgare försvara RUT ur ett jämställdhetsperspektiv. De (kvinnor) som använder sig av t.ex. städhjälp få därigenom möjlighet att förena familj och karriär. Bra för medelklassen alltså. Vår uppgift är att ge den som utför RUT-tjänster goda ekonomiska villkor och samma möjligheter att "göra karriär".

En annan tanke gäller fördelning av arbetets resultat. Scanias 4-dagarsvecka under det senaste året fick mig att fundera kring frågan om hur positiva respektiva negativa resultat i företag påverkar aktieägare respektive anställda. Man skulle väl kunna säga att normalt så "drabbas" såväl anställda som aktieägare lika vid dåligt resultat (liten eller ingen utdelning, uppsägning eller andra former av neddragningar). Vid gott resultat så får aktieägarna utdelning, ledningen bonus och de arbetande i bästa fall hyfsat utfall vid löneförhanslingarna.

En tredje tanke gäller arbete som sådant, och då tänker jag på arbete som utförs av alla de som producerar nyttigheter, som ser till att hjulen rullar i produktionen, som ser till att vård och omsorg bemannas m.fl. Ibland får man känslan av att det är bara klassresan som räknas och att insikten saknas om att vårt samhälle faktiskt är helt beroende av alla dessa som utför tämligen rutinartade uppgifter faktiskt är nödvändiga, oumbärliga. Åtminstone glöms de bort när det handlar om lönenivå. Åtminstone glöms de bort när det handlar om inflytande över sin arbetssituation. Åtminstone glöms de bort när det handlar om respekt.

Handlar det kanske egentligen om klasskamp?

Några entusiaster har startat en Eftervalsdebatt. Eller handlar det bara om hur rådslagen (vilket idiotiskt påfund) utformas?

Technorati Tags:
Klass, Klassanalys, Marika Lindgren Åsbrink, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Åsa Linderborg, Daniel Suhonen, Eftervalsdebatt

Valresultat i mitt distrikt

2010-09-19T23:47:00.001+02:00

Valresultat i mitt distrikt: "
"

Socialdemokraterna har gått bra i hela Södertälje kommun. Också i mitt eget distrikt ökar vi (från en visserligen förargligt låg nivå) med 2,6%. Centern förlorar stort, deras röster tycks fördela sig lika mellan de gamla moderaterna och både national- och sverigedemokraterna.

Technorati Tags:
Södertälje, val2010, Hölö, Mörkö

Är det inte val idag LT (Södertälje)?

2010-09-19T13:55:00.001+02:00

Nyheter - www.lt.se: "
"

Spännande att se vad som händer i en stad som Södertälje på valdagen, tänkte jag. Men (som vanligt) händer det i alla fall inget som LT anser värt att rapportera - inte från gårdagen heller. Detta står ju lite i kontrast til hur normala dagstidningar arbetar på webben. Sidan har sett likadan ut sedan igår.

Technorati Tags:
Länstidningen, LT, val2010

Varför röstar inte sossar hos Mymlan

2010-09-19T00:27:00.001+02:00

Liten gallup: "
"

Kan inte låta bli att undra varför inte mina kamrater gör sin stämma hörd hos Mymlan. Är ju lite löjligt att vårt parti får 8%.

Technorati Tags:
Mymlan

Flashback undersöker partisympatier

2010-09-18T21:41:00.001+02:00

Flashback om partisympatier: "
"

Någon på Tsitter pekade på denna "undersökning" med kommentaren att det inte var förvånande. Och det är det inte - blev dock lite förvånad av att jag som synes inte får rösta i omröstningen:)

Blev ratad igår av Isobel Hadley-Kamptz

2010-09-18T20:39:00.001+02:00

Jag blev blockad igår - en oväntad upplevelse:

Reagerade på en tweet av Isobel Hadley Kamptz (som jag uppskattar mycket) varefter hon blockade mig - jag trodde hon skämtade men det visade sig vara riktigt. Den jag reagerade på var

RT @inslag: visst är invandrare olika, men nog finns väl en selektionseffekt på vad slags folk som tar steget att byta land? #slutdebatt

Mitt svar var inte lite ironiskt:

@isobelsverkstad kanske en del helt enkelt måste fly (eller köper du sd:s argument att de alla kommer hit för att utnyttja) #slutdebatt

När jag nu försöker ta reda på orsaken ser jag att hon i går kväll skrivit att hon kommer

blocka alla som rapar löjliga antiintellektuella partistsvar till mig ikväll. #nolltolerans

och därmed antar att jag fallit offer för att bli kategoriserad som rapandes antiintellektuella partisvar.

Det jag ville säga med mitt svar var att 1) även om det finns en selektionseffekt så förblir invandrare olika, 2) de flesta har tvingats fly vilket inte kan jämställas med att byta land (vilket indikerar normal migration) och 3) att orden är viktiga. Såvitt jag vet har vi under mycket lång tid bara tillåtit folk att stanna om de har beviljats asyl. Det innebär att de måste betraktas som flyktingar (eller släktingar därtill - de som kommit hit som anhöriga). Att det ändå kan antas finnas en selektionseffekt är självklart - alla har inte möjlighet/kraft att fly.

Självklart förstår jag - efter att ha följt Isobel Hadley-Kamptz under rätt lång tid - att hon inte på något sätt skulle gå SD:s ärenden men referensen jag gjorde var just för att belysa ordens viktighet . byta eller fly gör skillnad.

Lite ledsen för att hon uppfattar detta som att rapa antiintellektuella partisvar.

Technorati Tags:
Flyktingpolitik, Invandring, Isobel Hadley-Kamptz

Så röstar jag och varför (del 3)

2010-09-16T02:22:00.001+02:00

Klamydiabrevet: Sveket: "Detta är en fars. Alla vet det. Men inget kan vi göra åt det. Oavsett vad de hittar på är det skattekronor som bekostar detta. Det gör det samma om det är sjukersättning, aktivitetsersättning eller försörjningsstöd. Kan man inte låta människor vara ifred? Vem har vunnit något på att en människa hur brutits ned? De borgerliga politikerna talar gärna om incitament för att arbeta, men vilka incitament har min mor? Ska det vara så svårt att acceptera att vissa människor inte kan bidra lika mycket som alla andra? Dessutom har hon slitit som ett djur i över trettio år, gått till jobbet varenda dag. Kunde inte det räcka? Har hon inte bidragit nog? Om inte sjukersättningen är till för min mor, vem är den då till för?

Det är som skojfriska personer säger, enda giltiga skälet till frånvaro är egen begravning. Det är vad Alliansen säger också. Men de skojar inte.

Detta är Sverige 2010, under borgerligt styre. För mig är inte detta vilket val som helst. Det handlar inte om abstrakta plånboksfrågor eller ens rena ideologiska ståndpunkter egentligen. Det handlar om en människa och hennes rätt till värdighet."

Läser man Emelies inlägg på Klamydiabrevet behöver väl egentligen inte så mycket sägas. Då handlar valet om människosyn som förstås är ideologiskt grundad. Vi har en hel del sprickor i våra välfärdssystem som faktiskt måste åtgärdas - och i det perspektivet blir slogans som Välfärd före skattesänkningar inte bara slogans, inte bara retorik utan högst verklig politik, för högst verkliga människor.

Fredrik Jansson beskriver Emelies inlägg med orden:

Jag vill bara rekommendera vad som kan vara valspurtens viktigaste läsning. Det är en lång text som vill slita ditt hjärta i stycken. Men det är så här det ser ut i Borgarnas Sverige. Det här är resultatet av att du fått några hundralappar mer i plånboken.

Ali Esbati gör en liknande kommentar:

Inlägget är väldigt långt. Men jag tycker verkligen, verkligen att du ska läsa det, och tänka en gång till på om det är ett sådant här samhälle du vill leva i. Fredrik Reinfeldt och hans regering är stolta över att ha gjort något med sjukfrånvarostatistiken. Det här är vad de har gjort med de människor som är den statistiken

Nu är det förstås inte bara sjukförsäkringsvillkoren det handlar om. Människor råkar inte bara ut för sjukdom. Vi har en hel del annat att ta itu med också - bostäder till hemlösa är ett exempel, ekonomiska villkor för fattiga familjer med barn ett annat. Samtidigt behöver vi visioner som också sträcker sig utöver det kortsiktigt nödvändiga. En sådan hittar jag på nystartade nättidningen Kulturdelen.nu där Helena von Hoffsten beskriver ett kulturpalats beläget där nuvarande McDonalds deprimerande byggnad ligger alldeles bredvid Maren i Södertälje. Kanske skulle jag vilja komplettera hennes vision med ett sprudlande mer vanligt nöjesliv också i detta palats som skulle få det att leva dygnet runt och därmed bidra till ökat folkliv i området, men hon beskriver en tilltalande idé.

Litet PS till Helena von Hoffsen dock - varför skulle Södertäljeborna plötsligt börja gå på bio hemmavid, alla biografer har ju lagts ned på grund av sviktande publikunderlag.

Måste göra en uppdatering (ca 02.27): Alliansfritt kommenterar också Emelies inlägg bl.a. med orden:

Den bild som målas upp i Emilies bloginlägg är långt mycket tydligare än alla tabeller, kurvor och citatsamlingar vi sammanställt. Det som visas är en bild långt mycket mer omfattande än en enskild människas lidande. Det är en bild av vilken framtid de borgerliga har att erbjuda.

Ska du läsa ett enda blogginlägg under den här mandatperioden bör du välja bort Alliansfritt Sverige och istället fokusera på det som verkligen verkligen beskriver den verkliga verkligheten så som den verkligen ser ut för verkliga människor. Emelie erbjuder just detta.

Det är ingen strukturerad text, det är ingen professionell text, det är inget litterärt mästerverk. Det är inte heller någon kort text. Det är en verklighet som inte låter sig beskrivas i politiska talespunkter som upprepas tills de förlorar all betydelse.

Det är på riktigt.

Skiljelinjen mellan de politiska alternativen är tydliga. Det är välfärd eller skattesänkningar som fritar de som tjänar mest från välfärdens ansvar. Det är solidaritet och omtanke om varandra eller mer av det som socialförsäkringsministern på fullaste allvar så adekvat sammanfattar med de bevingade orden att ”de nya skärpta riktlinjerna för sjukskrivningar ska bidra till att betala regeringens skattesänkningar.”

Du väljer.

Tänk dig jävligt noga för.

Technorati Tags:
Klamydiabrevet, Sveket, Fredrik Jansson, Ali Esbati, Kulturpalats, Helena von Hoffsten, McDonalds

Så röstar jag och varför (del 2)

2010-09-14T01:45:00.001+02:00

Rödgröna vill riva upp FRA-lagen: "Men inför valet har nu S backat. Den nuvarande FRA-lagen ska rivas upp så direkt efter ett eventuellt regeringsskifte och först därefter ska en parlamentarisk utredning tillsättas, uppger Thomas Bodström (S) för SvD"

Ett viktigt skäl till att rösta rödgrönt i valet är förstås att det såvitt jag vet är det enda realistiska alternativet för den som vill att lagstiftningen kring s.k. signalspaning ska rivas upp och göras om från början. Att vi faktiskt fått detta ställningstagande från t.e.x. Thomas Bodström skall vi tacka det omfattande opinionsarbetet som sossar mot storebror, vänster- och miljöpartister och förstås inte minst piratpartisterna bedrivit. Tyvärr är det ju så att det bara är en rödgrön valseger som i dagsläget kan åstadkomma en ändring - tyvärr får man konstatera att en röst på Piratpartiet nog de facto motverkar det.

Det finns förstås fler lagar på samma tema som behöver rivas upp - IPRED är en sådan. Det finns också regler som inte alls bör införas - som datalagringsdirektivet. För att nå framgång i de frågorna måste jobbet fortsätta och då känns det ju faktiskt bra att såväl V som MP ligger hyfsat rätt.

För alla dom som likt mig reagerar mot överbjudandet i valrörelsen och som kanske framförallt reagerat på att de som faktiskt har det riktigt svårt i vårt samhälle knappast syns alls, det kan gälla de sämst ställda pensionärerna, barnen i de familjer som har det relativt sett fattigt eller de hemlösa har förstås lite svårt. Att dessa frågor ligger socialdemokrater/vänstern närmast är väl tämligen självklart men de är inte särskilt synliga. Någon verkar tro att solidaritetsfrågor inte är valvinnarfrågor. Själv har jag bestämt mig för att kryssa Evin Cetin

i riksdagsvalet av det skälet - hela hennes personvalskampanj fokuserar på just de mest utsatta barnen.

PS Jag tycker att det är fullständigt otillständigt att hindra folk - oaktat deras åsikter - att framföra sina åsikter publikt (förstås apropå odemokratiska krafter som lyckats störa SDs möten de senaste dagarna) DS

Technorati Tags:
Evin Cetin, Integritet, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, SvD, Sverigedemokraterna, Thomas Bodström, Vänsterpartiet, FRA, IPRED

Så röstar jag och varför (del 1)

2010-09-12T23:11:00.001+02:00

Isobel Hadley-Kamptz: Dåliga partier, bra människor: "Jag vet inte vad jag ska rösta på. Jag vet inte ens vilket block jag ska rösta på.

Jag kommer stå där velande i vallokalen med den gnagande insikten att jag oavsett vilket kommer bli besviken.

I många länder uttalar ledarsidor sitt stöd för partier inför val. Trots personvalets uppenbara begränsningar väljer jag alltså hellre enskilda kandidater. För det finns massor av bra människor i nästan alla partier.
Om jag fick drömma skulle Alice Åström (V) vara de rödgrönas justitieministerkandidat och då skulle jag inte längre tveka lika mycket.

Med henne har Vänsterpartiet en narkotikapolitik som inte ser missbrukare som brottslingar och en kriminalpolitik som bygger på vetenskap och humanism. Hennes engagemang för den enskildes rätt mot staten överskuggar dessutom de flesta liberalers."

Isobel Hadley-Kamptz har skrivit en ledare i Expressen som beskriver hennes vånda inför valet och det är faktiskt inte svårt att förstå hennes resonemang. Som socialdemokrat brottas jag dock med andra perspektiv på frågan - finns det något som tillräckligt starkt talar emot att jag skulle lägga min röst på mitt parti. På ett sätt skulle man kunna föreställa sig att denna utgångspunkt underlättar - t.ex. kunde man ju tänka sig att blockfrågan därmed är avförd och så är det naturligtvis. Dock - när valrörelsen utvecklats som den gjort - är det inte helt självklart, den närmast patetiska strategi som karaktäriserat densamma där det gällt att övertrumfa varandra med spenderandet av offentliga medel kan få den trognaste socialdemokrat att tvivla. Finns ju anledning att både i ett kort och långt perspektiv fundera över hur vi använder dessa.

Långt viktigare är dock frågan om hur grundläggande socialdemokratiska värden representeras. Det handlar om frihet, jämlikhet och solidaritet. Inte nödvändigtvis om huruvida budskapet är grinigt:) När det gäller frågan om frihet har jag faktiskt stora problem - jag såg t.ex. inte Thomas Bodström på manifestation för bibehållande av ett öppet samhälle i lördags. Hade han dykt upp hade det förstås väckt betydande uppmärksamhet - att känna integriteten hotas i samband med ett drogtest går tydligen bra, men att dra några intelligenta slutsatser av detsamma klarar han dessvärre inte. Hoppas precis som Isobel Hadley-Kamptz att Alice Åström blir justitieminister.

Också när det gäller jämlikheten kunde man begära mer men här är ändå linjen klar, ungdomar skall inte tidigt tvingas välja bort framtida utbildningsmöjligheter (här borde förstås argumentet vara att alla oberoende av arbete faktiskt behöver god kommunikativ förmåga på både svenska och engelska - grundskola räcker inte i någon bransch). Skyddet för de som drabbats av sjukdom och/eller arbetslöshet är väsentligt bättre med det rödgröna alternativet och det är faktiskt historiskt så att socialdemokratin gjort mycket bra, tyvärr har vi inte lyckats utveckla en bra modell för vår tid. Dessutom saknas konkreta åtgärder när det gäller de som har det svårast - det är faktiskt orimligt att lägga stora resurser på skattesänkningar till alla pensionärer, även de rika, samtidigt som vi har många med betydligt svårare situation.

Technorati Tags:
Erik Laakso, Expressen, Isobel Hadley-Kamptz, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Thomas Bodström, Mona Sahlin, Frihet

Freedom Not Fear | 11 september

2010-09-11T09:56:00.001+02:00

Freedom Not Fear | 11 september:

"För en öppen värld slåss vi sida vid sida och ber er alla att sluta upp tillsammans med oss i Humlegården, Stockholm idag mellan klockan 16-19.

Talarlista

Johan Norberg (Opolitisk liberal debattör)

Caroline Szyber (Kristdemokraterna)

Christoffer Fagerberg (Ordförande Luf Storstockholm, Folkpartiet)

Hanna Dönsberg (Piratpartiet)

Oscar Solberger (Liberati)

Magnus Persson (Ordförande Centerstudenter Stockholm, Centeruppropet)

Peter Karlberg (Socialdemokraterna, Sossar mot Storebror)

>>>>>> YAIYA! Musikaliskt uppträdande klockan 17-17.35

Ali Esbati (Vänsterpartiet)

Alexander Bard (Liberati)

Jonas Nordgren (Piratpartiet, Svart Måndag)

Magnus Andersson (Ordförande CUF)

Camilla Lindberg (Folkpartiet, Borgare Mot FRA)

Calle Rehbinder (Piratpartiet)

Michael Gajditza (Svart Måndag, Liberati) <<<ÅTERBUD PGA SJUKDOM

Jakop Dalunde (Språkrör Grön Ungdom)

Linnéa Sjögren (Feministiskt Initiativ)

Jens Odsvall (Svart Måndag, Liberati)

Max Andersson (Miljöpartiet)

Amanda Brihed (Svart Måndag, LUF, Folkpartiet, Liberati)"

Vi ses väl!

Technorati Tags:
Freedom not fear, Johan Norberg, Caroline Szyber, Christoffer Fagerberg, Hanna Dönsberg, Oscar Solberg, Magnus Persson, Peter Karlberg, Ali Esbati, Alexander Bard, Jonas Nordgren, Magnus Andersson, Camilla Lindberg, Calle Rehbinder, Michael Gajditza, Jakob Dalunde, Linnéa Sjögren, Jens Odsvall, Max Andersson, Amanda Brihed

Är diskussion om föräldraförsäkringen ens meningsfull

2010-09-11T02:57:00.001+02:00

Individualisera föräldraförsäkringen, just för att det är en föräldraförsäkring: "Efter Lars Ohlys snack om bröstpumpar i Svt har debatten om föräldraförsäkringens utformning på nytt blossat upp. Och på nytt förvånas jag över att så många personer som kallar sig liberaler vill ha en kollektiv föräldraförsäkring och inte en individuell."

Kan bara konstatera att argumenten för den s.k. individualiserade föräldraförsäkringen blir alltmer korkade, på gränsen till fullständigt intellektuellt haveri faktiskt. Senast i raden hittar man Utsikt från höjden som inte ens fattat att föräldraförsäkringen, precis som barnbidraget, är till för barnet. Den har uteslutande som syfte (eller möjligen borde ha) att säkra att barnet kan tillförsäkras en god omsorg under sina första levnadsår genom att dess föräldrar (som ju rimligen kan vara en eller flera) kan vara lediga för jobbet.

Jämställdhetsargumentet används ofta - undrar om någon av dess förespråkare någonsin tänkt tanken ut. Om det är sant (vilket det förmodligen är) att kvinnors relativa löneläge påverkats negativt genom att de är gravida, föder barn och tar ut mer föräldraledighet och åtgärden mot detta är att förmå män att i större utsträckning vara hemma efter barnets födelse så blir konsekvensen att mäns lön påverkas på samma sätt dvs sänks. En oerhört korkad strategi.

Dessutom är ju hela diskussionen ett uttryck för heteronormativitet. Att som Utsikt från höjden dessutom hävda att en föräldraförsäkring som ger föräldrarna (hur många de nu råkar vara och vilket kön de än må ha) rätt att mellan sig förmedla dagarna är en kollektiv försäkring innebär en tolkning av begreppet kollektiv som ju är rätt uppseendeväckande.

Technorati Tags:
Föräldraförsäkring, Individuell, Utsikt från höjden

Integritet - okänt för Södertäljepoli.sen?

2010-09-11T00:55:00.001+02:00

Polisen tar allt färre dna-prov: "– Vi har som mål att nå upp till 500 topsningar under året och dit når vi inte i dag, konstaterar Lars Sjögren, biträdande polismästare i Södertälje."

Det är ju helt fantastiskt att polisen fortfarande jobbar med kvantitativa mål när det gäller genomförda kontroller. De enda mål som är relevanta är ju minskad frekvens av brott - att den biträdande polismästaren inte fattar det är ju, milt uttryckt problematiskt. Att topsa någon är extremt integritetskränkande - kanske något för poliskåren att reflektera över.

Technorati Tags:
Integritet, Södertälje, Lars Sjögren, Polis

Proffstyckare patetiska - Ohly lysande

2010-09-06T03:04:00.001+02:00

Ohly var stark – men obehaglig: "Det är något djupt obehagligt med denna dogmatism, och det skrämmer bort folk. Det är därför Ohly inte kommer i närheten av det väljarstöd som Gudrun Schyman nådde på sin tid. Och även om han på många sätt gjorde en stark insats i kväll så tvivlar jag på att den kommer ge någon vidare utdelning till hans parti."

Den svagaste länken: "Totalt tycker jag nog ändå att Ohly klarade sig bra i tv. I likhet med Göran Hägglund är han avväpnande med underfundig humor och - vilket är ovanligt bland politiker - öppenhet om att omständigheter kan få en att ändra uppfattning. Detta är en egenskap jag själv gärna skulle se premierades mer, men tyvärr blir det i stället snarare något som politiska journalister väljer att angripa."

Någon har tydligen känt behov av att utnämna herrar (förstås) Morian och Ingerö till proffstyckare, antagligen någon med skämtlynnet i behåll. Idag demonstrerar de bara hur man söker att legitimera sin egen förutfattade mening. Att man - alldeles oavsett kritik i sak - måste erkänna att Ohly på ett närmast överlägset sätt hanterade kvällens utfrågning i TV tycker jag är rätt ostridigt. Jag är faktiskt lite förvånad över att Vänsterpartiet inte får större utdelning - samtidigt glad förstås på grund av Ohlys "bröstpumpsgate" - utpumpad bröstmjölk i flaska (tänker på hustrun som mjölkko) är faktiskt inte detsamma som amning hur gärna Ohly vill tro det.

Aftonbaldet reporter hävdar förresten att Ohly gått i någon slags fälla:

När utfrågarna gillrade en fälla för feministen Ohly svalde han betet med hull och hår:

– Vem är förbundskapten i fotbollslandslaget, undrade Anna Hedenmo.

– Erik Hamrén, svarade den sportintresserade Ohly tvärsäkert.

– Nu tänkte jag på damlandslagets förbundskapten...

Det visste inte Ohly.

Det vet inte jag heller och skiter högaktningsfullt i - men självklart borde Ohly här ha demonstrerat tankeläsningsförmåga:(

Lena Mellin förbigår jag som vanligt med tystnad.

Technorati Tags:
Aftonbladet, Expressen, Jonas Morian, William Svärd, Lena Mellin, Lars Ohly, Elaine Bergqvist, Johan Ingerö

Vallöften, valfläsk, framtidsberättelse eller vision

2010-09-05T00:34:00.001+02:00

DANIEL SWEDIN: I manifesten finns framtiden: "Det går ett spöke genom den svenska valrörelsen - den löftesbrytande regeringens spöke.

Jag hör talas om detta spöke allt oftare och allt högre ju närmare valdagen vi kommer. Det talas om att svenska politiker inte håller sina vallöften, att de sviker, att de bedrar och luras.

Ibland hör man talas om den löftesbrytande regeringen så ofta att man börjar tro att svenska regeringar är helt oförmögna att leverera.

Så är det nu inte.
"

Visst har Daniel Swedin rätt - svenska politiker levererar i så motto att deras (i årets val fullständigt absurda överbudspolitik) konkreta löften också blir lag och förordning. Det Swedin missar är att det är inte vad det handlar om - de konkreta löftena och den retorik de förses med utlovar ett bättre samhälle, ett bättre liv och det levereras inte!

Marie Demker efterlyser en berättelse men ger oss förstås inte ens konturerna till en sådan:

Regeringen Reinfeldt har varit skicklig, professionell (trots vissa skönhetsfläckar) och effektiv. Men var är visionerna? Socialdemokraternas Mona Sahlin är rejäl och duglig, men var finns glöden? Jag tror att väldigt många medborgare väntar sig att finna den nya visionen hos socialdemokraterna – rätt eller fel – och upplever en stor besvikelse idag. På något sätt är det internaliserat hos särskilt äldre generationer att socialdemokraterna skall prestera utopier och visioner. De borgerliga partierna har sedan 1960-talet haft rollen att reagera och utforma sin politik i någon sorts motsats.

Men kanske står vi inför ett skifte? Kan de nya moderaterna med sina allianssyskon prestera en berättelse? Eller kan vi få två starka berättelser? Den frågan är vad som långsiktigt avgör framtiden och inriktningen på det svenska välfärdssamhället.

Vad jag (och förhoppningsvis många andra) vill veta är inte hur många procent vi skall betala i skatt nästa år utan om vi kommer att leva i ett samhälle där solidaritet med de mest utsatta är viktigare än lika skatt för pensionärer/arbetare, där solidaritet med människor i behov av en fristad är viktigare än språkkunskaper, där solidaritet med de som har större behov av stöd i skolan är viktigare än de redan priviligierades behov. Vad jag (och förhoppningsvis många andra) vill veta är om vi kan se fram emot ett samhälle med ökad frihet för var och en att bestämma över sitt liv i förvissning om att ingen - vare sig stat eller annan - lägger sig i/övervakar sådant som arbetsfördelningen i hemmet eller kommunikationen med vänner och bekanta.

Technorati Tags:
Daniel Swedin, Skola, Solidaritet, Val2010, Valstrategi, Marie Demker

Tankesmedja utan digitalt utbyte av tankar

2010-08-28T23:49:00.001+02:00

Behövs verkligen RUT?: "Någonstans säger det något om tidsanda och debattklimat att detta speciella behov, behovet av städhjälp, lyfts fram framför alla andra behov och framställs som det mesta angelägna familjepolitiska kravet alla kategori"

Anne-Marie Lindgren har förstås rätt i sin iakttagelse. Det är oerhört intressant att fundera över vad det är som styr debatten, vilket perspektiv som dominerar. Thomas Hartman dryftar också den frågan utifrån en "studie" av journalisters egenintresse (inkomstnivå) och refererar också Ilsemarie.

Alltså - vem/vad bestämmer agendan t.ex. för partiledarutfrågningar, för nyhetsvärderingen....?

Anne-Marie Lindgren har däremot också fel. Jag har inte uppfattat att RUT-avdraget är den dominerande familjepolitiska frågan. Dess upphov är föreställningen om att det finns en utbredd svart sektor för hushållsarbete och att denna skulle kunna minskas genom avdraget. Detta skulle ha tre positiva effekter; Den ena att skatt kommer in från dessa inkomster, den andra att de anställda därmed skulle få ordnade förhållanden (sjukförsäkring, pension etc) och den tredje - och det är den enda som relaterar till familjepolitik om än indirekt) att nya jobb skulle skapas genom att fler skulle efterfråga sådana tjänster om de var vita och konkurrenskraftiga genom skattereduktionen (till att göra det själv huvudsakligen).

Nu är det ju osäkert hur många nya (vita) jobb som skapats och huruvida kostnaden för avdraget motsvarar ökade skatteintäkter - att betydligt fler inom medelklassen skulle vilja ha sådana tjänster torde vara uppenbart om man pratar med folk. Att arbetare aldrig kommer att kunna räkna hem att låta en annan arbetare utföra uppgifter man kan göra själv torde väl vara lika självklart.

Noterar att Arbetarrörelsens tankesmedja anser sig så självgod att man inte kan kommentera på deras blogg, de visar heller inte trackbacks. Lite stalinistiskt:)

Technorati Tags:
Thomas Hartman, Arbetarrörelsens tankesmedja, Anne-Marie Lindgren, Ilsemarie

Visa Sverigedemokraternas islamofobiska valfilm

2010-08-28T22:45:00.001+02:00

Dörfär borde TV4 visa Sverigedemokraternas vidirga rasistfilm: "Jaha, nu får de som de vill. Jag kan inte dra någon annan slutsats.

Sverigedemokraterna har alltså gjort en skräckfilm där horder av niquabklädda kvinnor med barnvagnar hotar en stackars ensam svensk pensionär. I filmen är hotet fysiskt, de svartklädda kvinnorna stormar fram, och det ekonomiska samband som förs fram är att antingen har vi råd med alla de här muslimska barnen eller också har vi råd med äktsvenska pensionärer. Invandrarbarnen och -kvinnorna är hotet, den hotade pensionären den vi antas känna för (mycket suggestivt illustrerat med färgsättning och musik)."

Det som avhandlas av Isobel Hadley-Kamptz är alltså Sverigedemokraternas valfilm som TV4:s ansvarige utgivare Jan Scherman vägrat visa. Filmen kan man förstås ändå se (och nyss hade den visats över 42 000 gånger)

A-C Marteus går faktiskt - åtminstone vad gäller ordval i sin karaktäristik - än Hadley-Kamptz och skriver

SD ställer, i filmen, pensionärer mot invandrare. Och invandrarna framställs som en flock blodtörstiga spöken i svarta slöjor som, med barnvagnar som vapen, försöker tränga sig fram i välfärdssamhället och stjäla pensionärernas resurser. Det är precis samma strategi som nazisterna använde: framställ judar som något annat än människor, något mindre än människor. Framställ dem som vidunder, som djur. Vänj folket vid det. Sedan går vi vidare till nästa steg.

I själva verket skulle äldreomsorgen förstås kapsejsa på ett ögonblick om det inte var för alla invandrare som arbetar där. Men det argumentet biter inte på SD-anhängare. För de struntar ju i pensionärerna. Nej, låt mig vara tydlig: De ger fullständigt fan i gamla kärringar och gubbar. Fullständigt. De utnyttjar äldre medborgare för sina själviska syften: att få röster så att de kan ta sig in i beslutande församlingar och bedriva hatpolitik.

Ia är rätt kärnfull i sin kommentar

Den ariska pensionären måste prioriteras framför burkorna som ynglar av sig likt muslimer på Västbanken. Sieg Heil! Sieg Heil! Sieg Heil!

Frågorna tycks vara två:

Är filmen rasistisk?

Svar: den spelar oförblommerat upp en uttalat islamofobisk bild av den svenska verkligheten, jag tror till skillnad från Hadley-Kamptz att de vill spela på just okunskapen om islam, muslimer i kombination det USA-imperialistiska "kriget mot terrorism" (dagens imperialistiska offensiv mot områden med huvudsakligen arabisk/muslimsk befolkning) och få mottagaren att sätta likhetstecken mellan burka-kladda terrorister och asylsökande/invanrare med mörkare hudfärg

Bör den visas?

Svar: självklart av två skäl; yttrandefriheten bör vara absolut i ett demokratiskt samhälle och det finns sannolikt inget bättre sätt att få folk att reagera mot denna typ av budskap än att låta det träffa dagsljuset

Människor som eventuellt köper den typ av budskap som filmen marknadsför är det synd om. Finns de i någon större mängd är det ett uttryck för att såväl skolan som våra politiska partier, hela det demokratiska samhället misslyckats med att hos dessa visa det öppna samhällets överlägsenhet (man skulle kunna kalla det en betydande del av vårt kulturarv). Det är vi som representerar detta som har en läxa att göra!

Noterar att jag nog borde ha lagt till frågan om försvar av vårt öppna, demokratiska samhälle både mot dess inre hot (övervakning etc) och mot mörkermän av filmakarnas typ på listan i mitt tidigare inlägg I valet och kvalet.

Technorati Tags:
Expressen, Flyktingpolitik, Invandring, Solidaritet, Val2010, Isobel Hadley-Kamptz, A-C Marteus, Ia, Yttrandfrihet, Sverigedemokraterna, TV4

Sänkt moms inte rätt väg att gå?

2010-08-27T01:33:00.001+02:00

Stark Sahlin i spretig utfrågning: "Som oppositionsledare var hon också noga med att ge sina rödgröna samarbetspartier erkännande. Inte minst miljöpartiet framhölls tydligt i frågan om eventuell sänkt tjänstemoms, som alternativ till RUT-avdraget. På Twitter påminde för övrigt också frilansjournalisten Andreas Henriksson att Sahlin "för några år sedan torgförde idéer om rut-liknande skattereduktion" och att hennes partidistrikt Stockholms län vill ha det."

Behövde ett inspel och hittade det hos Jonas Morian. Sänkt tjänstemoms - med restaurangbranschen i fokus - har aktualiserats denna vecka. Själv tillhör jag dem som ivrigt föresrpåkar sänkta kostnader för att köpa allehanda tjänster (neutralt vad gäller typ förstås - människor har olika önskningar/behov) och har lekt med tanken att använda momsnivåer. Fick mig dock en tankeställare häromdagen då jag förstod hur den metoden skulle kunna slå.

Bakgrunden är att jag har några olika källor till kunskap om hur tjänstesektorn kan tänkas resonera/agera. En av dessa är att jag faktiskt är delägare i ett bolag som levererar bl.a. tjänster. Där har vi inte funderat över frågan särskilt mycket trots att datarelaterade tjänster uppenbarligen torde behövas i större utsträckning än vad folk är villiga att betala för - svårt att ta betalt helt enkelt (från privatpersoner). Den andra är kontakter med framförallt restauratörer. Häromdagen började innehavaren av den indiska restaurang jag understundom frekventerar för intagande av lunch prata med mig med anledning av den sossenål jag har på kavajslaget. Samtalet handlade just om momsen och jag kunde snabbt konstatera att det denne man såg fram emot var större marginal - inte ökad försäljning, inte flera kunder utan just större marginal. Inte konstigt förstås - sänkt moms skulle väl ge en 5-krona per lunch, det ger faktiskt inte fler uteätare, inte sänkt pris utan just lite större marginal. Andra modeller måste till för att öka efterfrågan som skulle kunna generera flera jobb.

Technorati Tags:
Jonas Morian, Moms, Tjänster, Jobb

I valet och kvalet

2010-08-27T01:07:00.001+02:00

Jobben kommer, jobben kommer | Badlands Hyena: "Det är förstås bra, men låt oss inte heller glömma att 8,0 procents arbetslöshet dessutom är betydligt mindre än de 6,0 procent som Göran Persson föll på 2006. Då var det dessutom massarbetslöshet, vilket det inte är nu."

Jag har svårt att få till det där riktiga engagemanget inför årets val. Lite glimtar det dock till när jag läser ovanstående citat. Orsaken är att jag en längre tid funderat över just begreppet massarbetslöshet - om nu vi väljer att kalla 6-8% för det (beroende på om vi är i opposition eller inte) - vad skulle vi då kalla t.ex. 20% om vi drabbades av en 20/30-tals depression?

Två frågor tycker jag att det är relevant att ställa idag (apropå valet):

1. Vad handlar valet om om vi bortser från retoriken?

2. Vad borde valet handla om?

Om vi börjar med den första frågan så förefaller det som om medielogiken helt styr. Nu gäller det att övertrumfa motståndaren med mer eller mindre populistiska förslag - erkannerligen spenderande. Är det inte mera skattepengar till än den ena, än den andra gruppen så är det minskade skatter för en den ena än den andra.

Jag undrar - faktiskt lätt förfärad - var den ideologiska striden tog vägen, vart tog frågan om ett demokratiskt, solidariskt samhällsbygge vägen? Hur kan skattelättnader - vare sig det handlar om jobbskatteavdrag eller pensionärsskatten (det senare ett faktiskt fult använt begrepp tyvärr - någon sådan existerar ju inte) - bli huvudfråga när vi har alltför många hemlösa som inte får en bostad, alltför många missbrukare som inte får den vård de behöver, alltför många barn som lever i relativt sett fattiga familjer. Och här börjar väl svaret på den andra frågan.

I ett demokratiskt samhälle riskerar ingen att bli oskyldigt uthängd (nu publiceras namn på folk - både misstänkta och offer), i ett demokratiskt samhälle övervakas/visiteras inte medborgarna, i ett demokratiskt samhälle ökar den enskilde människans inflytande - i vardagen, på jobbet och i samhället i övrigt.

I ett solidariskt samhälle är det omsorgen om dem som bäst behöver omgivningens stöd som står i fokus, som är politikens absoluta prioritet. I ett solidariskt samhälle kastas ingen ut, även romer och ensamkommande flyktingar är välkomna. I ett solidariskt samhälle står dörren öppen, välkomnas de som söker sig hit. I ett solidariskt samhälle minskar utrymmet för mer eller mindre tydligt uttalat rasistisk propaganda.

Valet borde i alla avseenden handla om framtiden. Inte om detaljer i ersättningsnivåer, skattesatser etc. Det borde handla om hur vi skapar en skola som förbereder för framtidens arbetsliv. Det borde handla om hur framtidens arbetsliv kommer/borde se ut, både vad gäller vad som kan skapa nya jobb/tillväxt och om hur makten i detsamma ser ut. Det borde handla om hur samhället ska vara organiserat för att säkra uthållig tillväxt, jobb och bostäder till alla osv.

PS jag kommer att bli mycket besviken om de rödgrönas valmanifest bara blir ytterligare ett utspel i raden som spenderar - fram med lite visioner DS

Technorati Tags:
Integritet, IT i skolan, Miljöpartiet, Skola, Val2010, Valstrategi, Vänsterpartiet, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet

En oppositionell skolpolitik - finns den?

2010-08-25T02:28:00.001+02:00

Alliansfritt Sverige: Augusti 24, 2010 - Ordningshetsen i skolan riskerar rasera svensk konkurrenskraft: "Det är en formidabel sågning av utbildningspolitikens kamp mot det kreativa."

Alliansfritt citerar från en intervju med Thomas Kroksmark som avslutas med:

Thomas Kroksmark anser att det som behövs är ett skifte av fokus.
-Vi har en skolminister som fokuserar på ordningsfrågor i stället för frågor som rör ett kunskapsintensivt samhälle, vad är egentligen värt att veta. Politiken orkar inte dit och det är ett handikapp för den svenska skolan. Det är inte bara regeringen som har den här synen, oppositionen har inte en enda ny skolidé, säger han.

Kroksmark pekar på bristen på opposition vilket förstås är lite deprimerande. Det som krävs är en skolpolitik som tar sikte på att skapa en skola för vår tid - det handlar om en skola som fokuserar kunskap/kompetens som behövs i detta århundrande, inte det förra:)

I en sådan skola är det barnens utveckling som som prioriteras, där ses barnen framför att mätas och vägas, där används samma verktyg för kunskapsarbete som i övriga samhället. där är det tillägnandet av verktyg för att förstå, kritiskt granska och använda information liksom att skapa kunskap som betonas. I en sådan skola är det kreativt skapande som lägger grunden för självständiga, entreprenöriella medborgare.

Finns inte mycket plats för kontroll, övervakning, förbud i en sådan skola!

Kanske är det helt enkelt en IT:fierad flumskola vi behöver?

Technorati Tags:
Alliansfritt, Thomas Kroksmark, Flumskolan

En förvirrande dag

2010-08-22T02:47:00.001+02:00

Currently playing in iTunes: Who's Gonna Fill Those Shoes by Buddy Guy

FP misstänkliggör invandrare: "Enligt medieanalysföretagen Retriver och Synovates undersökning i juli är Jan Björklund en belastning och det största hindret för att 24 procent av väljarna ska lägga sin röst på Folkpartiet. En kvalificerad gissning är att det är den hårda framtoningen av kravliberalismen som är problemet, eftersom man enligt undersökningen ”önskar mer socialliberalism”. Språktest, burkaförbud och kortare föräldraledighet för flyktingar är således inga vinnande valfrågor i Sverige.

Likabehandling är en grundbult inom liberalismen. Eller som min liberalt sinnade vän kirurgen uttryckte det: ett liberalt parti, som inte uppfattas som liberalt, har problem."

Mikael Trolin sätter fingret på den kanske viktigaste frågan man bör ställa rörande folkpartiets politik - siktar man på att göra en dansk, dvs "

Venstre blev framgångsrikt efter att man på ett populistiskt sätt krävt hårdare integrationslagar och minskad flyktingmottagning."

Det verkar ju dessvärre så och får vi samma effekt också inom andra större partier riskerar vi mycket.

Dagen har dock varit något omtumlande. Expressen publicerade uppgifter om att

"Wikileaks grundare Julian Assange söks av svensk polis.
Han är på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt i Stockholm.
- Han är anhållen i sin frånvaro, bekräftar Maria Häljebo Kjellstrand, jourhavande åklagare i Stockholms City, för Expressen."

Denna publicering baseras bara på att någon tipsat tidningen om beslutet från åklagaren utan hänsyn till att anklagelserna möjligen inte skulle hålla för vidare granskning (vilket de tydligen inte gjorde). Under tiden hann dock ett stort antal "nyttiga idioter" förstås försvara publiceringen särskilt aktivt på Twitter - bara för att nämna några Niclas Strand, Sofia Mirjamsdotter och Fredrik Strömberg (den senare har för övrigt inte ens bemödat sig om, att på bloggen meddela, att anklagelserna åtminstone huvudsakligen dragit tillbaka).

Personligen har jag uppfattningen att namnpubliceringen i detta fall var helt omotiverad. Inte för att åklagare senare ändrat beslutet utanför att att beslut av åklagare om anhållande i sig inte är skäl för publicering oavsett den anklagades status. Skadan publicering orsakar kan inte anses stå i proportion till nyttan (det s.k. allmänintresset).

Hela historien gav förstår också näring till en del s.k. konspirationsteorier även om dessa nog i detta fall inte får ses som så långsökta.

Jan Helin står dock för det mest korkade uttalandet idag:

Just nu arbetar redaktionen vidare med att få fram mer uppgifter i sak kring anklagelserna och vi fortsätter att söka Julian Assange för en intervju. I sociala medier går nu storyn om våldtäktsanklagelserna mot Assange som en gräsbrand, ackompanjerade av den ena konspirationsteorin efter den andra. Journalistik är nu nödvändigt för att verifiera floden av uppgifter.

Han tycks tro att det är journalistikens uppgift att ge oss uppgifter så att vi kan bedöma vad som hänt trots att det är uppenbart att detta är en polisiär uppgift inom ramen för en påbörjad förundersökning. Menar Helin att dom skall avkunnas av Aftonbladets reportrar?

Technorati Tags:
Aftonbladet, Integritet, Niclas Strandh, Wikileaks, Julian Assange, Jan Helin, Expressen, SvD, DN, Sofia Mirjamsdotter, Fredrik Strömberg

Cetin versus Sabuni

2010-08-18T00:35:00.001+02:00

Currently playing in iTunes: Real Live Livin' Hurtin' Man by W.C. Clark

Sabuni kravlar fram i populistisk lervällning: "Mönstret är klart och tydligt. Folkpartiet vill se ett Sverige med två system och normer. Ett för vita svenskar och så ett lite hårdare och svårare för oss med bruna ögon och parabolantenner på balkongen. När Nyamko Sabuni föreslår att speciella lagar ska gälla för en särskild etnisk del av befolkningen frångår hon nämligen alla principer om alla människors lika värde."

Ibland är det så oerhört lätt att välja, ibland blir skiljelinjerna i politiken övertydliga, närmast överväldigande. När Evin Cetin sågar Nyamko Sabuni förslag ser man faktiskt krälandet i den populistiska lervällingen framför sig.

Sabuni som alltså stoltserar med titeln integrationsminsiter "vill ha en låglönesektor för utlandsfödda med dålig skolunderbyggnad och utbildning." Man undrar om inte ett stort problem med integrationen är att utlandsfödda oavsett utbildning hänvisas till den låglönemarknad vi redan har. Fråga t.ex. taxichaufören vilken akademisk examen som krävt för att få det jobbet. Eller fråga städerskan på jobbet hur integrerad hon känner sig.

Man blir lite trött på dessa "nya fräscha förslag". Eller som Peter Andersson uttrycker det:

I stället för att gå till bred attack mot segregationen, utanförskap och en alltför bristfällig förmåga att se till individers styrkor spelar folkpartiet fulspel med främlingsfientigheten som joker.

Technorati Tags:
Flyktingpolitik, Evin Cetin, Nyamko Sabuni, Alliansfritt, Peter Andersson

Ska vi få mer fri tid genom mindre restid eller mindre arbetstid

2010-08-17T00:53:00.001+02:00

Vem springer butlerns ärenden då?: "Då kom så äntligen förslaget som ska vinna stockholmsborna för en vänsterregering. De två ledande sossarna i Stockholms stad & län skriver på DN Debatt om hur stockholmare ska få älska och skratta mer. Dessa två så viktiga sysselsättningar för oss människor. Sånt måste ju bara lyftas fram."

Carin Jämtin och Ilija Batljan har lagt fram ett förslag som faktiskt representerar lite nytänk - är smartare för att citera Jämtin. De har sett att folk har svårt att få vardagen att hänga ihop och att mer eller effektivare utnyttjad tid skulle vara bra att ha. Istället för att, som kanske de flesta skulle göra med samma problemformulering, helt enkelt återuppliva kampen för arbetstidsförkortning (någon som minns krav på 6-timmars arbetsdag) så försöker Jämtin och Batljan hitta andra tidstjuvar och hittar dem i arbetsresorna - 77 minuter per dag i genomsnitt i Stockholmsområdet. Nu bryr sig tyvärr inte Jämtin och Batljan om alla utan inriktar sig helt på de 24% som använder kollektivtrafiken (och förstås den grupp som kan tänkas lockas att övergå till den framgent). Dock - idén är faktiskt bra, precis som RUT-avdraget underlättar folks (de som har råd) liv skulle förstås bättre service t.ex. i anslutning till stationer/hållplatser underlätta väsentligt. Vilka typer av service människor kan tänkas vilja ha är förstås en annan fråga, liksom deras betalningsvilja/förmåga. Är det t.ex. rimligt att tänka sig att man både skulle vilja släpa med sig sin smutstvätt till t.ex. t-banan och dessutom betala för att få den tvättad (pris per skjorta på dagens många tvättinrättningar inkl. strykning är 20 kronor styck tror jag). Ser för mig Alby-borna streta i motvinden en tidig novembermorgon med stora tvättsäckar - alla i riktning mot tunnelbanan:)

Som sagt, jag tycker att detta utspel är välbehövligt, det sätter fingret på en liten men dock viktig fråga - hur få tiden att räcka till mera. Trodde dock först att det var ett rätt oplanerat utspel och att det fanns en hel del som man borde tänka till om hur det skulle kunna fixas (t.ex. så att även de 76% som har samma restid men inte passerar kollektivtrafikcentra skulle kunna få samma "hjälp"). Så verkar inte vara fallet - det finns t.o.m. en site ägnad förslaget Mer tid att leva

Kritik har dock inte låtit vänta på sig och i synnerhet tycks användandet av butler-begreppet väckt stor munterhet.

Technorati Tags:
Erik Laakso, På Uppstuds, Storstadsväljare, Voltaire, Carin Jämtin, DN Debatt, Ilija Batljan, Aftonbladet, Mer tid att leva, Butler, Alby, RUT-avdrag

Så kan Wikipedia användas i undervisning

2010-08-16T00:42:00.001+02:00

Wikipedia - uppgift för skolan: "Tänk vilken kunskapsproduktion som de ca 600 000 eleverna i årkurserna 7 – 9 i grundskolan och 1 – 3 i gymnasieskolan skulle kunna bidra med!!!"

Jag försökte utmana skolan i ett blogginlägg 2007 och det verkar som om det händer, om än kanske i mindre skala och lite långsammare än jag tänkte då. Hittar Niklas Karlsson som beskriver ett exempel på hur eleverna fått använda Wikipedia som "slutstation" för sitt arbete. En intervju med Niklas Karlsson finns på IT för pedagoger.

Fortfarande är det dock så att skolan tenderar att betrakta Wikipedia som ett problem, så står det idag på Wikipedia:Erfarenheter av Wikipedia i utbildningen att

"Det stora problemet med Wikipedia i klassrummet är just källkritiken"

. I Wikipedia:Använda Wikipedia i undervisningen finns emellertid en del tips som mera ansluter till det som är min vision:

"Den svenska delen av Wikipedia kan vara mer lämpad för obligatorisk Wikipediapublicering än den engelska, eftersom mycket finns att göra i den svenska delen inom vissa områden, medan man riskerar att försämra välskrivna engelska artiklar om man uppmanar nybörjare att skriva där.
Eleverna kan uppmuntras att översätta motsvarande engelska artiklar till svenska, men får inte citera upphovsrättskyddat material ord för ord."

I min vision utnyttjas Wikipedia (företrädesvis svenska förstås) för att skapa ett syfte med elevernas arbete som går utöver att prestera något som i stort sett bara läses av läraren. Genom att mera systematiskt använda Wikipedia som "slutstation" skapas både större motivation och nytta dvs det finns en samhällelig nytta med en över tid allt mer omfattande och användbar svens Wikipedia. Jag tänker mig tre huvudsakliga modeller - för grundskolan och gymnasiet:

1. Produktion av nya artiklar

2. Bearbetning av existerande artiklar

3. Översättning av artiklar

På mer avancerade nivåer inom utbildningsväsendet kan man säkert också tänka sig publicering på andra språk än svenska - fast kanske tidigare på andra modersmål än svenska.

En särskild poäng är att elever skulle kunna få uppleva att de faktiskt är delaktiga i en meningsfull kunskapsproduktion genom att istället för att "återupprepa" vad tusentals elever gjort/gör kunna bygga på vad som producerats/dokumenteras och faktiskt ta saker och ting vidare.

Vore kul att få tag på fler exempel på hur Wikipedia faktiskt används som den utmärkta publiceringsplattform den är.

Technorati Tags:
Niklas Karlsson, Wikipedia, Skola, IT i skolan, IT för pedagoger

Igen om klass

2010-08-09T03:04:00.001+02:00

Currently playing in iTunes: Mississippi by JJ Grey & Mofro

Om vad klass är: "Dels har vi ett vad vi kan kalla weberskt klassbegrepp. Weber är i det här fallet den tyske sociologen Max Weber. Han är på inget sätt skyldig till allt som jag skriver här, men får fungera som samlingsnamn. I den här kategorin samlas den typ av klassbegrepp (statusgrupper sa Weber) som handlar om utbildning, kulturella mönster, familjebakgrund, löner, social status osv. Det är ett hierarkiskt system som ofta brukar kunna kokas ner till en klassuppdelning bestående av överklass, medelklass och underklass.

Å andra sidan har vi vad vi kan kalla ett marxskt klassbegrepp. Marx är så klart den lika tyske sociologen Karl Marx. Marx klassbegrepp handlar om förhållande till produktionsmedlen: om du säljer din arbetskraft eller köper andras, arbetarklass och borgarklass. Det är ett begrepp som handlar om maktförhållanden, och en konflikt mellan klasserna om makten.

Båda dessa perspektiv har sina poänger som analysinstrument. De existerar sida vid sida och kan användas för att förstå olika aspekter av vårt komplexa samhälle. Problemet är när de oreflekterat sammanblandas."

Fredrik Jansson skrev 2008 ett riktigt bra inlägg om klassbegreppet. Mycket mera finns förstås att säga om detta men Janssons inlägg ger en mycket bra ingång. För många verkar tyvärr denna typ av lätt abstrakta analyser svåra att förstå. Så blandar somliga lått samman begreppet klass med individers upplevda placering i samhällshierarkin men det är ju något helt annat. Lika gäller frågan om social rörlighet och de mekanismer som fungerar som bevarare av klassamhället - det senare väl utvecklat av sådana sociologer som Pierre Bourdieu.

Den historiska materialismen ger oss verktyg att förstå världen:

Teorin hävdar att tonvikten vid förklarandet av historiska skeenden skall läggas på materiella faktorer. Motsatsen till den materialistiska historiesynen är den idealistiska, som betonar enskilda personers och gruppers handlingar, samt idéers och ideologiers inverkan, då det gäller att förklara historiska skeenden. Den kan också ses riktandes en udd mot ahistorisk materialism, som exempelvis Ludwig Feuerbachs [1] Här citeras Marx i en kommentar om Feuerbach: "I den mån han är materialist är han inte historiker, och i den mån han är historiker är han inte materialist." Materialism förfäktades på något sätt av bland annat Karl Marx och Friedrich Hegel, men är inte uteslutande ett socialistiskt resonemang.

Marx menade att samhällets utveckling hade genomgått ett antal olika historiska perioder, där varje period har karakteriserats av en intressekonflikt grundad i en uppdelning av arbetet. Denna konflikt är det som driver historien framåt som en utveckling av tes, antites och syntes (se dialektik). De senaste historiska perioderna i västerlandet har varit slavsamhället som efterträddes av feodalism och slutligen kapitalism (där imperialismen av Lenin deklarerades vara kapitalismens högsta stadium).

En av de bästa skrifterna, långt ifrån invändningsfria förstås, när det gäller den historiska materialismen är Nikolaj Bucharins Den historiska materialistiska historieuppfattningen (den utgåva jag läst utgiven av Arkiv 1980 (orginal från 1923) med ISBN 91 85 118 39 7. Häri finns redan embryot till det som sedan formar t.ex. Bourdieu.

Men låt oss återvända till det som föranleder detta inlägg - svårigheten som många har att skilja på materialismen som ett analytiskt instrument i vilket just klassbegreppet spelar en väsentlig roll och den egna upplevda identifikationen med en specifik grupp (som förstås kan rubriceras som klass men lika gärna kan bestämmas av något annat såsom kön, subkultur av valfri typ, etnicitet osv.). Ibland är det faktiskt istället oförmågan att identifiera sig med en grupp som man i mer objektiv mening tillhör som utgör problemet.

Vi lever i ett klassamhälle. Detta manifesteras i det dagliga livet genom de relationer vi har till produktionsmedlen - alltså om vi äger dem och lever av detta ägande, i någon mening har betydande inflytande över dem eller om vi bara har vår arbetskraft att sälja. Om vi tjänar mer än grannen är i sammanhanget oväsentligt. Till vilken klass vi identifierar oss är lika oväsentligt. Det vi förstår av det analytiska instrument som den historiska materialismen ger oss är hur relationerna mellan klasserna driver/bestämmer utvecklingen av samhället.

Något helt annat utspelar sig på den individuella nivån. Dels har vi frågan om klassmedvetenhet, dvs upplevd klasstillhörighet, dels har vi frågan om reproduktion av klasser respektive möjligheterna till social rörlighet/klassresor. Det förra manifesteras i sådant som facklig solidaritet, det senare i faktorer som socialt/kulturellt kapital och möjligheter att förvärva sådant för de som inte fötts med det. Rörligheten uppfattas ofta av den enskilde som en känsla av bristande tillhörighet.

Många tycks tro att klassanalys tillhör det förgångna, att vi lever i ett samhälle fritt från de motsättningar som klassanalysen avslöjar. Ofta tycks skälet till detta vara en relativt hög levnadsstandard även hos grupper som normalt räknas till arbetarklassen. Idén tycks vara att om en eller många yrkesgrupper lyckas förbättra sina villkor (oftast förenat med hård facklig kamp) så upphör de att vara arbetare, så förändras deras position i förhållande till produktionsmedlen. Detta är förstås felaktigt och bara uttryck för att man inte förstått de grundläggande motsättningar som karaktäriserar vårt samhälle.

En lite absurd effekt av bristen på analytiskt arbete inom arbetarrörelsen av idag är det förakt för traditionella företrädesvis kvinnodominerade arbeten som odlas. Således beskrivs ofta arbeten som handlar om städning och annan (hushållsnära) service i nedsättande termer. Likadant får man emellanåt känslan av att det är något fel på folk om de inte eftersträvar socialt klättrande. Det finns i varje samhälle massor med skitgöra som helt enkelt måsta utföras - det skall man kunna ägna sig åt med stolthet!

Technorati Tags:
Fredrik Jansson, Klass, Klassanalys, Karl Marx, Friedrich Engels, Max Weber, Pierre Bourdieu, Nikolaj Bucharin, dialektik